Lyrik
Manilas saga
Ord från en huvudstad
Av Klas Lundström

hade du velat nåt annat hade du sagt det va
inte bara stirrat ner i vecken i din hand
såg du hundarna – stray dogs
och kattungarna man hörde men aldrig såg
eftersom lyktorna var borta – ser du det jag ser
sånt kan vara viktigt
se hur en känsla ändrar allt
för den känslan innehöll varje strå av det vitala
som din närvaro när sej av
även att i en helt annan värld lyckas finna sin känsla
än att vänta tills den självmant kryper till dej
och förtäljer allt du visste men valt att ignorera
för ömkan av det ormskinn bara du kan byta i vårsolen
förtjänar du den känslan
av avund ställer jag frågan eftersom den romantiserar mej
förtjänar du den känslan
det är en ganska vacker huvudstad när jag tänker efter
namnet hjälper nog till – det är en saga att vara här
trots att vårt liv tillsammans är kort
himlen är fantastiskt domedagsliknande ikväll – alldeles tom
kanterna målade i guld vars ålderdom dröjer kvar i öster
med sin mörka, nattfallande iver
tunna ådror bildar fält för själens färd till dom nios ödeländer
hade du velat nåt annat hade du väl sagt till mej
för när vi ändå nämner minnen och ändå talar om färder
hur en sol steker medan vi var strandsatta
när vi var strandsatta

för östberlin

regn föll
från en torkad himmel

hon låg vaken
ännu en stund hade förflutit
i glömska
och sömnlöshet
natten gav upp

hon hade förlorat allt
och fick inte ens sova

i östberlin
kunde hon vandra ensam
medan ögonen fällde tårar
av saknad

hon plockade maskrosor
till en bukett
slukade torg och gator
ångrade att hon föddes

morgonrodnaden bönföll
framför hennes nakna fötter
rödmålade naglar
ärrade av malaria

september sköljer undan istiden
med en klagosång
citerad ur en diktsamlings eftertexter

sår efter slakten av kravlösheten
stjäl mjölkspannar vid ojämna nummer
vilsna i avsmak
förruttnelse
vågskvätt

en tunn hinna och sen
rådslår mörkret med ljuset
tidlös och omöjlig att beskriva
kraven överlämnas av representanter
i molokna miner
underbetalda och sömndruckna

och när karon
balanserar i desperation rakt ovanför
försvinner båda
och ingenmansland väcker dom
som måste påminnas av livet

blocklakejer
sprider en andedräkt
yrvakna order från djupen
rosslar till
bredvid filterlösa ark
vaken sen evigheten

påklädda

en begravning börjar bakom en
stängd dörr
det är tyst

en kal hjässa vattnad mot sot
speglar sig med mörkret
fruktar skenet från ovan
nattliga tankar
fick domedagen på fall
utdragna sanningar
fick upprättelse i slutet

passivitetens vägar korsas
under kroppshyddornas regnperiod

ekot
öglan på gränsen till graventreprenörernas
sista siffra svävade till i morgonen
klöv orden som kändes fel
korruptionens barn
förs in i rum för våldtäkt
jag andas i din sömn

flisor som en tid tillhörde fanornas fragment
har gömt sig
under trottoaren
i väntan på nästa tidsålder
efter rekviemet

örnarna lyfter
igen

över vingarna vilar sovjetambassadören
över kolumner och porträtt
älskar med arens själ

riket kramar ett gammalt träd
förälskad i en brunn
en förlorad källas aska
har gått sönder
så när det blir kallt fryser alla

hon klev upp
och blev en skugga med världen
det kalla golvet blev en skör lina
spänd över avgrunden
ett schakt och en andning

från sin balkong log hon åt regnet
en sjal
köpt under en resa
trotsade vinden flera gånger
innan den lade sig vid skuldran
trygg och fri


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.