Mater Nexus. I förgrunden: Maria Grahn och Tina Lenne. I bakgrunden: Tinna Ingelstam och Maria Hedborg.

Nio kvinnor - nio öden
Av Kerstin Gustafson

Varje människa har sitt öde men det innebär inte att hon ska vara passiv. Människan måste ta ansvar för sitt liv och hon har kraften att förändra det. Detta är tema i teaterföreställningen Mater Nexus på Folkteatern i Göteborg.

Produktionen bygger på ett norskt manus av Lena Therese Teigen och föreställningen är ett samarbete mellan Teater Trixter och Folkteatern. Den har tidigare spelats på Stockholms Stadsteater.

Mater Nexus är latin och betyder moder (mater) och sammanflätning (nexus). Det är en bra beskrivning på vad pjäsen handlar om. Huvudpersonen är Berit (Maria Hedborg) som samlar sina närmaste för att meddela att hon har cancer. Alla kommer utom dottern Alina (Louise Böregård) som har en ansträngd relation till sin mamma. Under sammankomsten broderas bilden av de olika personerna ut. Vi får ta del av deras öden och personliga tragedier samt av deras relationer till Berit och till varandra. Här finns de två systrarna, styvdottern, två väninnor, en ungdomsrival och läkaren som upptäckte tumören i Berits bröst. Berit har bara en biologisk dotter men hon har fungerat som ett slags mor för både styvdottern, de två systrarna och i viss mån för väninnorna. Det är en dominant roll som inte alltid har varit så lätt att bära. I föreställningen fokuseras det till viss del på dilemmat att mena väl men att också förstå vad som är bäst för varje människa. Berättelsen tydliggör den hårfina gränsen mellan att vara ett stöd för någon och att vara överlägsen. Det är en fråga som alltid är aktuell speciellt i relationen mellan föräldrar och barn.

Det som är pjäsens styrka är de olika personporträtten som blir alltmer komplexa under handlingens gång. Under sammankomsten framkommer det att de nio kvinnorna har förändrat sina liv. Varje person har gått igenom sorger och kriser men ändå lyckats gå vidare. I mötet mellan de nio kvinnorna ventileras det svåra och alla bitar faller på plats. Samtidigt synliggörs de olika relationerna som är långt ifrån problemfria. Ett intressant exempel är bandet mellan Berit och ungdomsrivalen Anna (Ulla Svedin) som är en berömd operasångerska. Berit både beundrar och avundas Anna hennes framgång. Hon bryr sig om henne men kan samtidigt inte komma över en gammal kärlekshistoria där Anna var den som tog hem spelet. Även relationen mellan Berit och de två systrarna, dottern och styvdottern är mycket slående och trovärdigt skildrad.

Det som emellertid känns mindre övertygande är en del av symboliken och det allegoriska spåret med barbiedockor. Det är en rolig idé men fungerar inte så bra i praktiken. Samma sak gäller tändsticksaskarna och diverse tyg- och tejpremsor. Då handlingen i pjäsen redan är tydlig blir symbolerna onödiga detaljer i sammanhanget. De blir inte en del av intrigen utan känns påklistrade och tillrättalagda.

En annan brist är att handlingen bitvis är övertydlig. Det lämnas inget utrymme för åhörarna att fundera kring de nio kvinnornas liv. Allting är redan serverat. Detta är synd eftersom pjäsen hade känts starkare om en del av ansvaret hade lämnats till publiken.

I sin helhet är dock Mater Nexus en mycket intressant och gripande skildring av livets bräcklighet, framförd av skickliga skådespelare i vacker scenografi.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.