ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Strid ström av opera på dvd

MUSIK
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Utgivningen av operaföreställningardvd har på sistone fullkomligt exploderat. I allt snabbare takt matas nya verk fram. Det faktum att både ljud- och bildkvaliteten är betydligt bättre än på en vanlig videofilm (bilden blir skarpare, mer kontrastrik, färgerna stabilare) har ytterligare säkrat dvd-operans segermarsch genom mediautbudet.

Att uppleva opera per dvd kan naturligtvis inte ersätta närvaron i ett operahus, men den avancerade tekniken möjliggör likväl fantastiska upplevelser (som för bara tio år sedan skulle ha tett sig som närapå science fiction). Härtill kommer navigationsmöjligheter (för den opraktiske kan det inledningsvis nog vara tryggt med en teknikorienterad person vid sin sida) så att man bland annat kan växla språk på undertexterna, pröva olika kameravinklar, se på intervjuer med regissörer och artister etcetera.

Nedan en kort genomgång av filmad opera på dvd.

Bizets ”Carmen” (Opus Arte) live-inspelad i Glyndebournes operahus: en stark iscensättning, därtill schvungfullt spel av Londonfilharmonikerna under Philippe Jordan (likt en dristig matador anför han sina musiker). Anne Sofie von Otter i titelrollen sjunger med skärpa men saknar kanske tillräcklig sensuell utstrålning. Extra bonusfilmer, bland annat en illustrerad synopsis och trädgårdsvandring i Glyndebourne…

Händels ”Julius Caesar” (Arthaus) med engelska nationaloperans kör och orkester är en avskalad, ren föreställning, modern i sin stiliserade form, vacker att skåda. Må vara att ljudet är aningen burkigt, med kort efterklang - det mesta är utmärkt. Janet Baker i huvudrollen sjunger vigt och intensivt, kanske litet frän i attacken, vidare märks Sarah Walkers drömskt mjuka alt och kontraalten James Bowmans glittrande koloraturer.

Händels ”Rinaldo” (Arthaus) i denna hypertrendiga uppsättning med Bayerische Staatsoper i München har sin främsta styrka i sånginsatserna, med David Walker som klar fixstjärna. Den elva minuter långa arian ”con sposa” sjunger han så man bara ryser. Brian Larges regi verkar serietidningsestetisk och snarast förbryllar.

Händels ”Alcina” tolkad av Staatsoper Stuttgart är en småporrig men i övrigt hypermodern iscensättning. Dirigenten Alan Hacker är helt fantastisk, utifrån minutiös partiturläsning. Artisterna är en smula nedklädda, vardagliga. Catherine Naglestads Alcina är en erotiskt hungrig kvinna som oblygt förför ynglingen Ruggiero.

Händels ”Tamerlano” (Arthaus), här inspelad live vid Händel-festspelen i Halle, är en utsökt, alltigenom påkostad dvd, som förutom föreställningen även bjuder på intervjuinslag med mera. Jonathan Millers uppsättning utspelas i exotisk 1700-talsmiljö och är oerhört vacker och genomtänkt. Trevor Pinnock gör stordåd vid dirigentpulten, musikerna likaså.

Mozarts ”Trollflöjten” (Opus Arte), live-inspelad i Covent Garden, är bitvis lysande, och har sir David Collins som dirigent för den väldisciplinerade orkestern. Det spektakulärt sceniska blir ibland bländande, på gränsen till utanverk - vilket inte hindrar att uppsättningen emellanåt är ohyggligt stark.

Mozarts ”Trollflöjten” (TDK) i denna iscensättning vid Zürichoperan förefaller mer gedigen, bättre förankrad. Anton Scharingers Papageno är folklig på gränsen till det burleska och dricker sitt vin likt en törstig alpvandrare. Matti Salminen som Sarastro är en av flera goda artister. Sammantaget högtidligt och stilfullt - ett precisionsarbete à la schweizerur.

Pergolesis sällan framförda ”Lo frate ’nnamorato” (Opus Arte) föreligger här i en teveinspelad La Scala-upptagning från 1989, med Riccardo Muti som briljant dirigent (nära nog hypnotiserande koncentrerad!). Redan i ouvertyren finner Muti den sällsamma blandning av bråddjup och galant lätthet som präglar Pergolesis musik (likaväl som Mozarts). Det är en vacker iscensättning, nästan överdådig i sin skönhet (estetiskt ren som en Andrea Breth-uppsättning på gamla Schaubühne). Bäst sjunger Elizabeth Norberg-Schultz och Nuccia Focile.

Puccinis ”La Bohème” (Arthaus) i denna iscensättning från operahuset i Sydney verkar en smula osäker; föreställningen är allt för gräll och svajig för att på allvar övertyga. Men kärleksparet Cheryl Baker och David Hobson räddar den slutligen från haveri.

Puccinis ”Tosca” (Opus Arte) filmad av Benoît Jaquot är en bra men kanske inte helt helgjuten opera-dvd. Sopranen Angela Gheorghiu gör en fin rollinsats, men bäst är Ruggero Raimondis Scarpia.

Puccinis ”Tosca” (TDK) i La Scala-tappning årgång 2000 är en mer traditionell, romantiskt präglad föreställning, men generellt mer intensiv i uttrycket - både bland sångare och musiker (anförda av Ricardo Muti). Jämfört med föregående är denna dvd betydligt bättre och mer genomarbetad. Flera av ariorna och duetterna görs djupt gripande.

Verdis ”La Traviata” (TDK) föreligger här i en högkvalitativ inspelning gjord 2002 på Teatro Giuseppe Verdi i Busseto, med Placido Domingo som dirigent (aningen återhållen) och med bland andra Stefania Bonfadelli lysande bra som Violetta. En synnerligen vacker uppsättning - fräsch även i sin balans mellan tradition och sceniskt moderna lösningar.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème