Utgivningen av operaföreställningar
på dvd har på sistone fullkomligt
exploderat. I allt snabbare takt matas nya verk fram. Det faktum att både
ljud- och bildkvaliteten är betydligt bättre än på
en vanlig videofilm (bilden blir skarpare, mer kontrastrik, färgerna
stabilare) har ytterligare säkrat dvd-operans segermarsch genom mediautbudet.
Att uppleva opera per dvd kan naturligtvis
inte ersätta närvaron i ett operahus, men den avancerade tekniken
möjliggör likväl fantastiska upplevelser (som för
bara tio år sedan skulle ha tett sig som närapå science
fiction). Härtill kommer navigationsmöjligheter (för den
opraktiske kan det inledningsvis nog vara tryggt med en teknikorienterad
person vid sin sida) så att man bland annat kan växla språk
på undertexterna, pröva olika kameravinklar, se på intervjuer
med regissörer och artister etcetera.
Nedan en kort genomgång av filmad opera på dvd.
Bizets ”Carmen” (Opus Arte) live-inspelad i Glyndebournes
operahus: en stark iscensättning, därtill schvungfullt spel
av Londonfilharmonikerna under Philippe Jordan (likt en dristig matador
anför han sina musiker). Anne Sofie von Otter i titelrollen sjunger
med skärpa men saknar kanske tillräcklig sensuell utstrålning.
Extra bonusfilmer, bland annat en illustrerad synopsis och trädgårdsvandring
i Glyndebourne…
Händels ”Julius Caesar” (Arthaus) med engelska nationaloperans
kör och orkester är en avskalad, ren föreställning,
modern i sin stiliserade form, vacker att skåda. Må vara att
ljudet är aningen burkigt, med kort efterklang - det mesta är
utmärkt. Janet Baker i huvudrollen sjunger vigt och intensivt, kanske
litet frän i attacken, vidare märks Sarah Walkers drömskt
mjuka alt och kontraalten James Bowmans glittrande koloraturer.
Händels ”Rinaldo” (Arthaus) i denna hypertrendiga uppsättning
med Bayerische Staatsoper i München har sin främsta styrka i
sånginsatserna, med David Walker som klar fixstjärna. Den elva
minuter långa arian ”con sposa” sjunger han så
man bara ryser. Brian Larges regi verkar serietidningsestetisk och snarast
förbryllar.
Händels ”Alcina” tolkad av Staatsoper Stuttgart är
en småporrig men i övrigt hypermodern iscensättning. Dirigenten
Alan Hacker är helt fantastisk, utifrån minutiös partiturläsning.
Artisterna är en smula nedklädda, vardagliga. Catherine Naglestads
Alcina är en erotiskt hungrig kvinna som oblygt förför
ynglingen Ruggiero.
Händels ”Tamerlano” (Arthaus), här inspelad live
vid Händel-festspelen i Halle, är en utsökt, alltigenom
påkostad dvd, som förutom föreställningen även
bjuder på intervjuinslag med mera. Jonathan Millers uppsättning
utspelas i exotisk 1700-talsmiljö och är oerhört vacker
och genomtänkt. Trevor Pinnock gör stordåd vid dirigentpulten,
musikerna likaså.
Mozarts ”Trollflöjten” (Opus Arte), live-inspelad i Covent
Garden, är bitvis lysande, och har sir David Collins som dirigent
för den väldisciplinerade orkestern. Det spektakulärt sceniska
blir ibland bländande, på gränsen till utanverk - vilket
inte hindrar att uppsättningen emellanåt är ohyggligt
stark.
Mozarts ”Trollflöjten” (TDK) i denna iscensättning
vid Zürichoperan förefaller mer gedigen, bättre förankrad.
Anton Scharingers Papageno är folklig på gränsen till
det burleska och dricker sitt vin likt en törstig alpvandrare. Matti
Salminen som Sarastro är en av flera goda artister. Sammantaget högtidligt
och stilfullt - ett precisionsarbete à la schweizerur.
Pergolesis sällan framförda ”Lo frate ’nnamorato”
(Opus Arte) föreligger här i en teveinspelad La Scala-upptagning
från 1989, med Riccardo Muti som briljant dirigent (nära nog
hypnotiserande koncentrerad!). Redan i ouvertyren finner Muti den sällsamma
blandning av bråddjup och galant lätthet som präglar Pergolesis
musik (likaväl som Mozarts). Det är en vacker iscensättning,
nästan överdådig i sin skönhet (estetiskt ren som
en Andrea Breth-uppsättning på gamla Schaubühne). Bäst
sjunger Elizabeth Norberg-Schultz och Nuccia Focile.
Puccinis ”La Bohème” (Arthaus) i denna iscensättning
från operahuset i Sydney verkar en smula osäker; föreställningen
är allt för gräll och svajig för att på allvar
övertyga. Men kärleksparet Cheryl Baker och David Hobson räddar
den slutligen från haveri.
Puccinis ”Tosca” (Opus Arte) filmad av Benoît Jaquot
är en bra men kanske inte helt helgjuten opera-dvd. Sopranen Angela
Gheorghiu gör en fin rollinsats, men bäst är Ruggero Raimondis
Scarpia.
Puccinis ”Tosca” (TDK) i La Scala-tappning årgång
2000 är en mer traditionell, romantiskt präglad föreställning,
men generellt mer intensiv i uttrycket - både bland sångare
och musiker (anförda av Ricardo Muti). Jämfört med föregående
är denna dvd betydligt bättre och mer genomarbetad. Flera av
ariorna och duetterna görs djupt gripande.
Verdis ”La Traviata” (TDK) föreligger här i en högkvalitativ
inspelning gjord 2002 på Teatro Giuseppe Verdi i Busseto, med Placido
Domingo som dirigent (aningen återhållen) och med bland andra
Stefania Bonfadelli lysande bra som Violetta. En synnerligen vacker uppsättning
- fräsch även i sin balans mellan tradition och sceniskt moderna
lösningar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.