ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Om svikna nyårslöften och en
senkommen vår
Ni, kära läsare, har sannerligen fått vänta länge på det här numret av Café Crème. Har ni undrat om CC någonsin skulle uppdateras igen? Har ni tröttnat på att vänta och sökt er till andra källor till förströelse? Jag kan tänka mig att ni har det. Det sägs att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, men det är ju precis tvärtom: den som väntar på något gott väntar ju alltid för länge! Att ni nu fått vänta så länge är inte CC-skribenternas fel, tvärtom: deras artiklar, recensioner, krönikor har legat i min dator i veckor och till och med månader och samlat digitalt damm. Felet är i stället helt och hållet mitt: jag har varit sjuk, jag har varit stressad, jag har känt mig splittrad inför olika vägval, jag har varit trött och därför har jag inte fått ändan ur vagnen förrän nu. Självfallet har jag inte lyckats hålla mitt nyårslöfte särskilt bra heller. Kommer ni ihåg mitt nyårslöfte? Jag skulle ju bli bättre på att hålla mina löften i vardagen. Till mitt försvar bör sägas att jag har försökt och ibland till och med lyckats med den föresatsen. Men sedan blev jag sjuk, stressad, splittrad och trött och jag började skjuta upp, förhala och dröja med att ta itu med saker och ting. Som en ren självbevarelsedrift, alltså. De som känner mig väl vet att jag inte ljuger. Jag var hos husläkaren i går och klagade över mina allergier. Jag ville få remiss till en allergispecialist på något större sjukhus. Läkaren såg på mig och sa: ”Hur mår du egentligen? Du känner kanske till att om man är ledsen/deprimerad/stressad/orolig så förvärras ens allergisymptom?” Så sa faktiskt läkaren, och det ironiska är att jag i går mådde bättre än jag gjort någon enda gång sedan juni i fjol. Jag satte alltså rekord i välmående och livsglädje exakt samma dag som jag träffade denna läkare, och han insinuerar att jag kanske är ledsen/deprimerad/stressad/orolig…? Hur skulle jag kunna vara ledsen/deprimerad/etcetera när våren äntligen kommit! När jag för en gångs skull är mindre trött, när jag har bestämt mig för vilken väg jag ska välja i livet härnäst, när den tredje förkylningen för månaden håller på att släppa sitt grepp, när jag har börjat cykla igen! När fåglarna sjunger! När kvällarna åter börjar bli ljusa! När jag omsider kan skippa vinterkappan! När jag var nära, nära, nära att ha kodat färdigt Café Crèmes nya nummer! Om jag ska må dåligt, då är det ta mig fan inte då! Nej då, jag är varken ledsen, deprimerad, stressad eller orolig. Inte nu när Café Crème dessutom fått sin allra första sponsor! Efter fem års hårt arbete har vi till slut fått en smula erkännande: det företag där vi hyrt plats på en server ända sedan Café Crème såg dagens ljus för snart fem år sedan, alltså vårt webbhotell, FS Data, sponsrar oss från och med april månad. Det känns jättebra och jätteroligt, och det av andra än rent ekonomiska skäl. Så. Nu har våren kommit och det
pirrar i magen som det brukar. Vinteridet är över, ljuset, värmen,
livet återvänder. Det finns en framtid. Det finns lösningar
på (nästan) alla problem. Café Crèmes nya nummer
är här. Våra skribenter har som vanligt varit mycket ambitiösa
och gjort ett fint jobb. De har skrivit för er. Ta för er, läs
oss, men glöm för all del inte att njuta av våren. Ut
och cykla, jogga, promenera. Ut och lev! Det kommer att ta ett halvår
innan det blir kallt och mörkt igen! | |||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||
|