ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
En osedvanligt tråkig bok
Skuggornas besvärjare är en bok med en intressant handling som kunde ha blivit något bra, men som faller på dåliga beskrivningar vilket gör att boken saknar inlevelse och liv. Handlingen utspelar sig i 1700-talets England i den lilla byn Whitby. Byn styrs av prästen Obadiah Demurral som med alla medel försöker att förverkliga sin dröm, som är att härska över världen. Den fattiga pojken Thomas som bor i Whitby har nog med att försöka hitta mat för dagen, när plötsligt en kväll allt förändras: Efter ett mystiskt skeppsbrott stöter Thomas på en ung man olik alla andra människor han har träffat. Hans hy är mörk som natten och hans uppdrag är att hämta tillbaka en tingest som genom förräderi har stulits från hans folk. Det är Demurral som nu har tingesten i sin ägo och med hjälp från Thomas vän Kate ska de försöka att ta den tillbaka. Under de kommande dagarna kommer de att möta många underliga personer med oväntade förmågor och många av dem är inte vänligt sinnade. Jag tycker att språket är bristande och utan harmoni, det är osammanhängande och saknar det flyt som gör texter lätta att läsa. Språket är styltigt och rörigt vilket gör att det svårt att följa den röda tråden. Boken är bara en rad av händelser staplade på varandra utan tid för känslor eller eftertanke. När något äntligen börjar hända går allting så fort att de känslor eller funderingar som fanns där från början hinner inte utvecklas. Resultatet blir en torr och tråkig bok. Det som verkligen gör att boken faller är att man får veta vad huvudpersonerna gör men inte varför. Man får inte veta något som kan förklara varför de riskerar livet för att hjälpa en främling och när man inte kan förstå eller sätta sig in i andras situation är det inte intressant att läsa om vad som händer dem. Det enda jag känner när jag läser boken är likgiltighet. Jag tycker inte att Skuggornas besvärjare
är värd alla de lovord den har fått. Jag tror att den
kanske skulle passa bättre som teveserie eller film för då
kan man med rörelser och miljöer få fram de känslor
som inte finns i boken. Jag tror att den passar sig för barn och
ungdomar mellan 10 och 14 år, men man ska inte vänta sig för
mycket. | |||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||||
|