Pippi Långstrump möter verkligheten
Av Andreas Hedberg
MUSIK |
|
•
• • • • • • • • •
• • • • • • • • •
• • • • • • • • •
• |
Fula
gubben Hitler (singel)
Artist: Stefan Sundström
Skivbolag: National 2004
|
Astrid Lindgrens sagofigurer har blivit populärkulturellt
allmängods, vilket innebär att de relativt ofta dyker upp i
konst och musik. Men hur framställs de och vilka roller får
de spela? För att finna svaren har Café Crème lyssnat
på två svenska trubadurer, Stefan Sundström och Lars
Winnerbäck.
Barnböckernas värld är begränsad.
Pippi Långstrump kan ramla ner i klyftor eller slåss med rånare
utan att råka illa ut. Verkligheten är annorlunda; här
kan vi bli nedslagna i en mörk gränd eller spräcka skallen
mot en spetsig sten. Den som tolkar verkligheten med hjälp av mönster
från barnboksvärlden – eller tvärtom för den
delen – kommer att bli besviken.
En av Stefan Sundströms senaste kompositioner
heter ”Snickerboa” (”Fula gubben Hitler”, 2004).
I texten konfronteras Astrid Lindgrens sagovärld med den moderna
vardagen. Visan börjar som en drömskildring, med orden ”I
natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut”.
Men idyllen drabbas snabbt av en besvärande tomhet. Alla godnattsagor
har tagit slut, sjunger Sundström, och drar med sig lyssnaren tillbaka
till snickerboa, där Emils träfigurer dansar som mörka
demoner på hyllorna.
Pippi i kravallerna
När Pippi Långstrump träder in på drömscenen
är hon trött och söndersminkad ”som en sen Marilyn
Monroe”. En entusiastisk publik skriker och applåderar åt
sin idol, men Pippi darrar förskräckt och vill gå, medan
vita tabletter faller ur hennes mun. Visans jagfigur sitter i ”ett
överflöd av sex och stiliserad död” – en värld
som förlorat barndomens oskuld – och ser Emils pappa falla
ihop bakom scenen och dö.
Vi frammanar sagofigurerna, sjunger Sundström. Vi säger lycka
till och låter dem gå ut i verkligheten. Och så går
det som det går. Pippi Långstrump samlar sig, plockar upp
sitt hjärta ur rännstenen och åker till Göteborg
där hon får stryk av Kling och Klang under kravallerna i Vasaplatsen.
I rätten tvingas hon förneka polisens övervåld, ”så
att ingen känner sorg för Göteborg”. Hon luttras
i sin konfrontation med verkligheten, ger upp väntan på pappa
Efraim – ”han var visst ingen kung på sydlig ö”
– och dansar ut ur Sundströms uppgivna visa, medan Emil ”krossar
rutorna och flyr”.
Vuxenvärld och barndom
”Snickerboa” är berättelsen om illusioner som krossats,
men framför allt handlar texten om hur barndomens oskuld går
förlorad. ”Jag vill ju tro […] att Jesus bjuder på
choklad åt alla barn som tror på hjärtats melodi”,
sjunger Sundström, men det är omöjligt, för ”sen
får barnen Imovane och […] skam och fan, det kallas att va
vuxen, stark och fri”. Vuxenvärlden är otrygg och mörk
jämfört med minnet av den bekymmerslösa barndomen. Den
slutsatsen är inte det minsta unik. Pär Lagerkvist ägnade
en av sina mest kända dikter, ”Vem gick förbi min barndoms
fönster”, åt samma problem. Hos Viktor Rydberg är
förlusten av barndomens oskuld ett ständigt återkommande
tema, exempelvis i dikten ”Barndomspoesien” eller den nostalgiska
romanen Vapensmeden (1891).
Ronja på dårhus
En annan som beskrivit barndomens förlorade trygghet med hjälp
av Astrid Lindgrens sagovärld är Stefan Sundströms trubadurkollega
Lars Winnerbäck. ”Balladen om konsekvenser” (”Rusningstrafik”,
1997) placerar Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter i en
oförstående modern verklighet som inte tillåter guldfyllda
kappsäckar eller högljudda vårskrik. Pippi har åkt
dit för får våld mot tjänsteman, och sitter med
grånade flätor på en fuktig kvinnoanstalt. Ronja har
hamnat på dårhus för sina svåra hallucinationer
om fåglar med ansikten. Birk har fallit ner i helvetesgapet för
sista gången.
Hos Winnerbäck blir Astrid Lindgrens
figurer blåögda idealister som det materialistiska samhället
varken förstår eller tolererar. De ”hade drömmar,
och det kunde man visst ändra på”. Men precis som hos
Sundström är Pippi Långstrump mest av allt ett naivt barn
som råkat illa ut. ”Rusningstrafik” är en samling
sånger om urbanisering, alienation och förlorad barndom. I
”En av alla dom” sjunger Winnerbäck att han ”varit
barn men sen glömt bort den färdigheten”. I ”Ingen
har lust” konstaterar han att ”vi var naiva, glada barn, tills
vuxenlivet hann ifatt”. Kvar finns minnet av barndomens okuvliga
trygghet – Viktor Rydberg kallade den ”paradishägringen”
– och nostalgin över en tid då Astrid Lindgrens berättelser
verkade rimliga.
Lyssna och läs:
• Pär Lagerkvist: ”Vem gick förbi min barndoms fönster”
(t.ex. i Svensk dikt. Från trollformler till Frostenson, 1995)
• Viktor Rydberg: ”Barndomspoesien” (i samma bok)
• Stefan Sundström: ”Snickerboa” (b-sida på
”Fula gubben Hitler”, 2004)
• Lars Winnerbäck: ”Balladen om konsekvenser” (”Rusningstrafik”,
1997)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om
upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten
utan tillstånd. |