Studie av det enkla livet
Av Erik Liljeforss

Jag och min kompis Simon (som är inne på samma bana av tankar) satt i Vita Bergsparken för ett tag sedan och drack öl och försökte skriva något klokt. Men det gick inte bra, inspirationen kom inte som en skänk från ovan och ölen började göra sitt. Jag började helt sonika prata med en gubbe som stod för sig själv och spelade boule, och han i sin tur frågade oss, "Studerar ni?" och jag svarade: "Ja, livet! Något sinnessjukt uppgivet. Färger och former, antagna normer. Kan du hjälpa mig? - Nej, sköt dig själv och förvärva en tjej. Förtjäna genom dygd, rättfärdig blir trygg. Ingen tid för kontemplation i en monetär union. Ändstation, för mången miljon är en smaragdbeprydd tron, där den som har flest prylar när han dör besjungs av en änglakör, på Noahs ark, vilken Donald Trump kör. Företagande står på andra sidan likhetstecknet till behagande och människans själ hotas av utrotning, likt en strömlinjeformad säl! Kalla mig träl, full av missriktade skäl, att förverkliga mig själv. Maktlös och full av behov, att leva livet utan uppskov, då vår stat kräver insats för att sko dess hov. Jag sätts på prov men jag slår en lov, runt en manipulerande överhets intentioner och galna människors religioner. Liksom du är jag en organism men du är verrückt och jag är frisk. Tiden är knapp så det gäller att vara rapp, att påverka och lära ut, innan din tid är slut. Inget är beständigt och normalt är behändigt, men jag tackar vänligt nej, jag sållar mig aldrig till massan och blir någons lakej. Gay, varför inte?, allt är tillåtet så varför inte testa, du slipper skänka girighet, avundsjuka, våld och terrorism till din nästa. Men om vi skriver så folket förstår, så kanske vi slår in en spik av välmenande lyrik, i ett fördunklat sinne, subliminalt övertygat om att lycka är att vara rik. En kärleksbetonad soaré, kör i vind, gärna det!, hellre än ett dramaturgiskt amerikaniserat händelseförlopp, som ! skall skänka ro till din kropp, i stället för hemska känslor som bubblar opp. Är det så illa, att folk inte klarar av att chilla, när en regissör bestämt att någon där i stället för att leva lycklig resten av sina dar, och dennes far slipper demens och tjejer kan alltid vara med på gympan och har aldrig mens. Glorifiera mindre mera och aldrig oftare, för jag tycker det är softare att få en helhetsbild av verkligheten, och inte någon sketen halvmesyr, för en biljett till biografen är dyr och gemene man går helst därifrån utan känslomässiga bestyr. Ett obefogat behov att se folk lida, blir helt OK på film, någon drar sitt ninjasvärd ur dess slida. Glida, rakt genom ben och hud, våldet är gud, för en cineast men nu tar jag en rast och lyssnar till en koltrast, som visserligen är på jakt efter en mask, men vi är väl födda att mörda och äta och därefter vid tanken skälva när det slår oss att vår påverkan på jorden, någon domedag kommer att förgöra oss själva.

Av kärlek är du född, av skit är du gödd. Men vem är boven i detta drama, det är svårt att få det hela att klarna. Individuellt är vi alla oskyldiga men delaktiga och ansvariga, då vi lever och när en kultur vars grundläggande element är oförklarliga. Har människans ursprungliga beteende detta skeende, eller har brist på medvetande givit plats åt ett pengastyrt leverne. Kvalet inför valet, var det där det gick galet? Opinionen som du vet, har det skapat bristen på solidaritet? Samhället lider, av brist på självtänkande individer.
När matematik lärs ut ges endast exempel på köpmannamässig norm i stället för att visa på det vackra i en geometriskt uträknad form. Skolan tvingar dig att lära dig "det här" i stället för att frambringa en individuell atmosfär, där varje person när sin kreativitet för att skapa en självutnämnd profet, eller självförverkligande tanke- och känsloatlet. Vi serveras en smet av vetenskap till mångas förtret, då vi inte har förmågan att logiskt förnimma detta gap, mellan kärlek till livet tillgodogjord kunskap. Alltså lär vi oss något vi inte kan applicera, ponera att vi lär oss mera om vi söker inom oss själva, i stället för att konventionellt orgasmera i en industrialiserat materiell era. Redan i sandlådan lär vi oss att barrikadera våra tillgångar och roffa åt oss mera. Hinken är min och spadarna dina, låna mig en så gräver vi oss till Kina! Sprider vårt budskap om delade tillgångar och hur man bryter sig ut! som några av kapitalismens fångar. Ett barn har en kaka, ett annat vill smaka, men är barn tillräckligt sluga, att fråga för att få denna andra att bjuda, eller tar han det han ser och bryr sig aldrig mer, om vänskap man med snällhet truga. Är det så svårt att ge det som är vårt?, ja tydligen! Om man ger vill man få tillbaka, och har man ingen kaka ställer man sig sällan för att baka och sedan villkorslöst bjuda, utan att höra återbetalandets meningslösa mantra sjuda. Var glad att du kan ge och bli inte sned, för att någon annan inte kan förstå, att givmildhet inte är lika med personlig förlust, för är det inte livets must, att skänka utan att ha?

Kommersialismens asgam reklam gör anspråk på medvetslösheten i medvetandets påverkbara rum, genom omisskännlig transparent humor som gör reflekterandet över din egentliga påverkning krum. Av längtan efter nästa ICA-reklam missar man syftet för att man är van, att matas med skit ur försäljarens rektum och en grundlurad publik blir ett faktum. Följdfrågan till det man hör eller ser måste vara varför, att någon pratar är inte bara för att denne är talför, det finns en liten tanke bakom allt, är det inte ganska ballt! Att man tänker och sen gör är en handling, allt annat räknas som beteende, men också en blandning, av primitiva behov utan verklighetsförankring, och sandning, av livets outgrundliga gata, man med grus och salt väljer att rata. Homo Sapiens har samma behov som en skata: att prata, tjata, knata, kraxa och flaxa, roffa åt sig och värdesätta allt som glimma, höja sin status och bli gruppens prästinna. ! Yttre attribut behöver inte vara något sjukt men vetskapen att det som finns inuti är det som spelar roll kan lätt bryta en mitt itu, om man säger det mjukt. Man kan även säga att det är det som hindrar en från att bli hel, och att man bara använder en del, av det man har och därför aldrig blir klar, att förstå att ditt sinnes helhet är din lyckas far. Låt dig inte förledas av tanken på att bristen av materiella ting kan få dig att avskedas, från din roll och position, för alla fyller ändå någon slags funktion, vare sig som son, make eller bror, är det du gör och inte det du har som adderas. Vid livets slut skrivs ett osynligt betyg, där man mellan obefintliga rader kan läsa; trevlig, arbetsam eller kanske dryg. Men mycket sker i smyg, folk är så rädda för att skrädda, ett gott självförtroende genom att grädda, sin personlighets mos med erkännande av brister, eller avslöjande av ett mellannamn som Krister...

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.