ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Hästar är snälla djur och man får mycket kärlek tillbaka från dem, menar Tora.

Tora vill rida hela sitt liv

Vintermorgonen är disig och lite rå, det mjölkvita dagsljuset lägger sig över landskapet som en kylig mantel. Inne i stallet är det varmt, det luktar lite fränt av hästspillning men också mustigt och välkomnande. Flickor i varierande ålder kommer in ledande på var sin häst och snart står det en häst i varje spilta. Djuren är tysta och samtalen människorna emellan förs i lågt tonläge. Spiltorna och väggarna är målade i gräddvitt, härinne är ljuset mildare, omhuldande. I spiltorna är golvet täckt av halm.

I dag behövde Tora inte ta bussen från Slussen, hon fick skjuts av en kompis mamma. En gång i veckan åker Tora hit till Nacka ridhus ända från Söder där hon bor. Det är en lång väg för en fjortonåring och Tora önskar att hon bodde närmare ridhuset, hon önskar att hon kunde åka hit varje dag.

Tora är lite tidig, först om en kvart kommer hon att få sig en häst tilldelad. Hon tar vara på tiden och tar på ridväst och ridhjälm.

På stallets ena vägg hänger en anslagstavla med några annonser. På en annons kan man läsa ”Läderridstövlar säljes”. På andra ”Ridbyxa säljes”, ”Säljes hoppsadel”, men också ”Vill någon dela privatlektion med mig?”.

Tora får inte samma häst varje gång, hästarna delas ut efter ett visst schema. I dag ska Tora rida Tosca. Hon ryktar Tosca länge och med stor koncentration; hästen vänder på huvudet och ger Tora en tacksam – och samtidigt litet outgrundlig – blick. Tora är noggrann och säker på handen, det märks att hon har gjort det här många gånger förr.

Tora började rida som tioåring när hon var på ridkollo. Litet senare började hon på ridskola tillsammans med en kompis. Kompisen har för länge sedan slutat rida, men Tora har fortsatt. Många slutar rida för att de är rädda för att falla av hästen, menar Tora. Själv har Tora fallit av hästen fyra gånger; första gången gjorde hon det avsiktligt.

- Det är något som alla som rider måste vara med om, att falla av hästen, förklarar Tora.

Ändå har Tora svårt att förstå varför folk får för sig att sluta rida.

- Själv vill jag rida hela mitt liv, säger hon.

Tora är inte den som ger upp och hoppar av sådant som hon en gång påbörjat. Vid sidan av ridningen går hon också på gymnastik två gånger i veckan, och så spelar hon blockflöjt. Gymnastiken har hon hållit på med sedan hon var fem år gammal, och flöjt har hon spelat sedan hon gick i trean, alltså lika länge som hon har ridit.

I var spilta står tjejer eller killar och ryktar sina respektive hästar. Djuren är fogliga och låter sig hanteras utan vare sig gnägg eller gnäll sånär som på en enda häst som tycks ha synpunkter på vad dess unga vårdarinna än gör. Men tjejen är envis och visar hästen att det är hon som bestämmer.

Hästarna har drömmande ögon och ser ut att befinna sig långt, långt bort i tankarna. Kanske drömmer de om ett liv i frihet på oändliga slätter, slätter som de aldrig någonsin sett eftersom de är födda i fångenskap, men som de kanske har ett genetiskt minne av. Vill de verkligen leva ett liv som människans tjänare, vill de verkligen bära folk på sina ryggar ridpass efter ridpass, dag ut och dag in?

Tora har ägnat denna fråga mycken tanke, och litet tycker hon synd om hästarna. Men hon tror inte att hästarna är olyckliga, eller att de tycker illa om att bli ridna.

- Hästen har nog ingenting emot att bli riden, säger Tora. Hästen är mycket starkare än människan, den skulle nog inte ställa upp på det om den inte ville det.

När hästen inte är med på noterna syns det på hans kroppspråk, menar Tora. Då vänds öronen bakåt och hästen ser inte så förväntansfull ut heller.

Nu är hästarna sadlade och ridklara och lektionen kan börja. I dag ska Toras grupp ha hoppträning. Det tycker Tora är kul, det är inte så ofta de har hoppövningar. Oftast är det fråga om dressyr eller så har de sitsträning, det vill säga, de lär sig rida utan stigbyglar.


Inne i ridhuset går sju stycken ponnyer runt, runt i ring med var sin liten tjej på ryggen. När Toras grupp anländer får ponnygruppen maka på sig, lämna plats. En osynlig linje delar ridhuset i två halvor: på ena halvan fortsätter ponnyerna att gå i cirkel och på den andra gör sig Tora och hennes kamrater klara för dagens lektion.

Lektionen börjar med att även de stora hästarna med de äldre eleverna får gå runt, runt. Efterhand går hästarna upp i trav. Ryttarna anpassar sig till den snabbare gångarten och rättar sig efter hästarnas rörelser.

Toras långa blonda flätor dansar, fram och åter, på hennes rygg i takt med hästens rörelsemönster.

Den unga och energiska ridläraren uppmanar nu eleverna att börja hoppa över det låga hindret som står i cirkelns mitt. Hästarna betraktar hindret med skepsis. Trots att hindret är väldigt lågt välter Tosca det på ända när hon hoppar över det. Det märks att hon inte är särdeles motiverad och snarare verkar betrakta hela övningen som rena tramset. Ridläraren uppmanar Tora att ta till spöet. Tora gör det, och andra gången går hoppet bättre.

Tora gillar inte att använda spöet. Man vet inte hur ont det gör: vissa säger att det känns som när en fluga landar på en, andra hävdar att det gör ont eftersom hästarna är särskilt känsliga.

Men det är inte bara Tosca som fnyser åt det låga hindret; flera hästar kliver helt sonika över det i stället för att hoppa. Varför hoppa över något som man utan svårighet kan gå över?

En annan häst tvärbromsar precis före hindret men kommer därefter på andra tankar och hoppar ändå, allt för att tillmötesgå sin unge ryttare som ju verkar så angelägen.

Hästarna är verkligen olika personligheter, precis som människorna som rider dem. Här frustas det och gnäggas, det gäller minsann att visa att man har en egen vilja trots att man är häst.

Tora säger att temperamentet är ytterst individuellt för varje häst. Hästens reaktioner och beteende beror helt på hur pass van hästen är vid olika saker. Hästar är lite rädda för allt som är nytt, och vissa hästar fortsätter att vara rädda för saker som de är bekanta med. En av de hästar som Tora brukade rida var exempelvis rädd för att komma nära läktaren – trots att han var van vid det.

Det skiljer också i temperament mellan hingstar och valacker eller ston. Till skillnad från valacker och ston brukar hingstar vara vilda och svårridna.

- Men de flesta hästar är snälla, säger Tora. Jag tror inte att det finns en enda ond häst.

Efter lektionen leder eleverna hästarna tillbaka till stallet och tar sig an dem på nytt. Det allra viktigaste är att borsta under och vid sadeln samt kratsa hovarna, där det samlas stenar. Om en större sten kommer in under hoven kan hästen skada sig.

Tora tycker mycket om djur och vill bli veterinär. Hon har varit praoelev på ett stall, och sist praoade hon på en veterinärpraktik på Södermalm. Tora hoppas att det ska gå bra i skolan så att drömmen om ett yrkesliv som veterinär kan gå i uppfyllelse. Hennes största önskan är att ha en veterinärpraktik på landet där hon skulle ägna sig åt hästar och smådjur. Där skulle hon även ha ett stall och två egna hästar.

- Hästar behöver sällskap. Vissa hästägare har en kanin eller ett får som sällskap till hästen. Men jag skulle i stället ha två hästar som sällskap åt varandra, säger Tora.

Hästar är gulliga och snälla, och det är roligt att ha något att ta hand om, menar Tora.

- Man får mycket kärlek tillbaka, säger hon. Hästarna lutar sig mot en, sträcker fram huvudet. Eller så blåser de luft mot ens ansikte, precis som de gör sinsemellan. Man inbillar sig att hästarna gillar en och tycker att man är snäll.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat