ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


I Tracey Moffatts "Adventures" är bilderna ofta en kombination av fotografi och målning. Flygpersonal i ökenlandskap är ett förekommande motiv." foto: tracey moffatt

I gränslandet mellan dröm och verklighet

FOTOGRAFI
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Tracey Moffatt: Adventures
Hasselblad Centers utställningshall, Göteborg
12 juni – 5 september

På Hasselblad Center i Göteborg pågår just nu en färgsprakande och dramatisk fotoutställning. Det är den australiensiska multimediekonstnären Tracey Moffatt som ställer ut och det är världspremiär för hennes verk i sin helhet. Tracey Moffatt tar med åskådaren till gränslandet mellan dröm och verklighet med både allvar och humor.

Hårdsminkade fotomodeller och flygvärdinnor poserar tillsammans med piloter i exotiska öken- och djungellandskap. Det är både ytligt, erotiskt och dramatiskt. Ena stunden förs tankarna till ett modereportage från 80-talet, andra stunden till något mer allvarligt – flygplanskapning och gisslantagning.

I den nya utställningen ”Adventures” (Äventyr) består varje verk av en tredelad bildserie. Bilderna är kombinerade fotografier och målningar och beskrivs som ”fotonoveller”. Det betyder att varje verk berättar en historia, dock mycket fragmentariskt. Det är ofta bildernas bakgrunder som är målade, ibland med ”pratbubblor” som är typiska för serieteckningar. Det kan vara ljudet av en explosion som finns uttryckt i den sorts pratbubbla som visar att det är ett högt ljud. I övrigt är bilderna ordlösa.

Utställningen ”Adventures” beskrivs som ”en reflektion kring vår tids drömmar och myter” vilket kan kännas något svårtolkat. Personerna på bilderna är i hög utsträckning flygpersonal men de känns intetsägande. De är varken lyckliga eller olyckliga; däremot ger bilderna ett starkt ytligt intryck. En andra tolkning av utställningen beskrivs som en satir över ”den imagevärld vi lever i: som lovar äventyr, men som i första hand levererar konsumtion”. Bilderna ger en känsla av tomhet som kanske är typisk för vår tid med dataspel, teveserier och filmer som förströelse.

Alla bilder i ”Adventures” har starka färger i gult, orange, rött och blått. Miljöerna känns på ett sätt attraktiva med palmträd, ökensand och en stjärnklar himmel men det finns ofta detaljer som antyder något hotfullt. Ibland är det påtagligt med en explosion eller fängslade människor; ibland mer subtilt med en örn i bakgrunden. Det finns också en svag betoning på klyftan mellan den västerländska livsstilen och de inföddas kulturer. På en bild står till exempel en västerländsk kvinna endast iförd en handduk med en drink i handen och i närheten figurerar några afrikaner med bastkjolar. På en annan bild kikar en kvinna, som skulle kunna vara från en söderhavsö, fram bakom ett palmblad. Skillnaden mellan olika livsstilar är inte markant, bara antydd.

Ett starkare tema i flera av de sju utställningsserierna är ”kvinnan som offer”. Det finns en antydan i ”Adventures” bland annat med de kidnappade och bundna flygvärdinnorna. Temat framträder dock mycket starkare i ”Something More” (Någonting mer) från 1989 med två kvinnoroller som motiv. Den ena kvinnan är prydlig, den andra ovårdad och smutsig. Det finns även en man med som ger intryck av att vara ett riktigt svin. Våld och hot är ständigt närvarande genom till exempel en kniv som sitter fast i bordsskivan, en piska och en kvinna med sönderslitna kläder liggande på en motorväg. Liknande motiv finns i ”Laudarium” från 1998. Till bilderna hör en text med rubriken ”Happiness Is Slavery” (Lycka är slaveri). Bilderna har motiv som en kvinna som skurar ett golv, en arm som håller fast en annan arm, en kvinna som står mittemot en mur och en kvinna i en cell som kryper uppför en trappa. Bilderna associerar till skräckfilmen som genre med skuggor av spretande fingrar.

Det är dock inte bara kvinnor som är offer. I ”Scarred for Life” (Ärrad för livet) från 1990 är det ofta barnen som blir mindre angenämt behandlade. Bilden ”Scissor Cut” (Saxklippning) föreställer två små flickor som klipper en gräsmatta med var sin sax som bestraffning. På bilden ”Piss Bags” (Kisspåsar) tvingas några barn som är inlåsta i en husbil att kissa i tomma chipspåsar medan deras mammor har ett kärleksmöte.

Ibland förekommer både kvinnor och barn, då med kvinnan i rollen som mor. Ett fotografi i serien ”Scarred for Life” berättar om en 45-årig ensamstående kvinna som har blivit gravid för första gången i sitt liv. Kvinnans mor utbrister att om hon inte hade varit katolik hade hon tagit livet av sig. Ett liknande tema finns i serien ”Up in the Sky” (Uppe i himlen) från 1997. Där kan vi se en ung kvinna med ett spädbarn med aboriginhärkomst. De sitter i ett fallfärdigt hus; på fönstret står ”Fuck you” skrivet och utanför skymtar några nunnor som uppenbarligen är på väg in i huset. På en annan bild ser vi nunnorna sköta om spädbarnet. De här bilderna antyder en kritik mot hur aboriginerna behandlas i Australien – förmodligen en viktig uppgift för konstnären som på sin mamma sida härstammar från ursprungsbefolkningen.

Det som är genomgående för de här bilderna är ett slags utsatthet. Kvinnorna är maktlösa – andra personer och krafter bestämmer över deras liv. Det känns beklämmande – ingen av personerna på bilderna känns riktigt lycklig. Samtidigt har Tracey Moffatt en underliggande humor och ironi som lättar upp det allmänna intrycket.

I övrigt finns några bilder som rör vid det surrealistiska. Några exempel är en bild av hundar som ylar mot himlen där kvinnor i stora sjalar flyger omkring; en bild av en liten färgad flicka som sover i en trollskog och en kvinna i underklänning i en öken med stora svarta fåglar omkring sig. De är symboliska och helt enkelt underbara.

Tracey Moffatt väcker olika känslor och frågor hos besökaren vilket kanske är ett exempel på hennes skicklighet som konstnär. Det är inte enkelt att förstå budskapet. Oavsett hur åskådaren tolkar hennes bilder efterlämnar de starka intryck. Tracey Moffatt öppnar dörren till en absurd värld där det trots elände och tomhet aldrig känns deprimerande – bara fascinerande.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat