ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


De blinda (och döva) recensenterna

SHOW
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Väckelsemöte
Scen: Vasateatern, Stockholm
Av och med Jonas Gardell
Sångerska:
Nana Hedin
Musiker:
Pål Svenre, keyboard/kapellmästare
Olle Dahlstedt, trummor
Mija Folkesson, sång+gitarr
Stefan Olsson, bas

Jonas Gardells nya show, ”Väckelsemöte”, gör ingen Gardellfan besviken. Det är tänkvärda skämt serverat med eftertänksamma betraktelser ur livet. Möjligtvis är det sistnämnda något som jag önskar att Gardell tagit mer fasta på i föreställningen. Han är många gånger en briljant samhällsgisslare och borde kanske haft med ytterligare något nummer med bitsk samhällskritik.

Gör ingen fan besviken. foto: ema telstar

Gardell serverar med osviklig skicklighet publiken en rad figurer för dem att ta till sina hjärtan. Hans spermieimitationer fick både mig och min stolsgranne att hoppa av skratt. Han plågar som vanligt några stackars offer på första raden. Dock tycker jag att det är en "snällare" Gardell som vi ser denna kväll. Som plågoande har han blivit betydligt snällare med åren och stackarna på första raden behöver inte utstå alltför mycket pinsamheter. Det vore fel att påstå att Gardell ligger inne med en fin sångröst. Tvärtom. Ändå är det mycket känsla i hans sångnummer. Det känns att det kommer från hjärtat. Han har numera ett mycket större flyt i sånginslagen än om man jämför med tidigare uppsättningar.

Några favoriter i repris är hans Markskämt som river ner stora skratt. Kristi brud får sig också en släng av den Gardellska sleven.

Vad som får en att känna en lite tråkig bismak av en för övrigt mycket trevlig kväll på Vasateatern är vetskapen om hur övriga recensioner av showen sett ut. I Jonas Gardells ensemble ingår även sängerskan Nana Hedin. Hon nämns nästan genomgående inte i övrig press. Detta är väldigt synd då Nana Hedins röst tillhör något utöver det vanliga.

Det är ett tips från undertecknad att även detta kommer bli en långkörare på scenerna runt om i Sverige. Håll utkik efter ”Väckelsemöte” där möjligheter till skratt och skönsång ges i två alldeles för korta timmar.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème