ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
|||||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
De blinda (och döva) recensenterna
Jonas Gardells nya show, ”Väckelsemöte”, gör ingen Gardellfan besviken. Det är tänkvärda skämt serverat med eftertänksamma betraktelser ur livet. Möjligtvis är det sistnämnda något som jag önskar att Gardell tagit mer fasta på i föreställningen. Han är många gånger en briljant samhällsgisslare och borde kanske haft med ytterligare något nummer med bitsk samhällskritik.
Gardell serverar med osviklig skicklighet publiken en rad figurer för dem att ta till sina hjärtan. Hans spermieimitationer fick både mig och min stolsgranne att hoppa av skratt. Han plågar som vanligt några stackars offer på första raden. Dock tycker jag att det är en "snällare" Gardell som vi ser denna kväll. Som plågoande har han blivit betydligt snällare med åren och stackarna på första raden behöver inte utstå alltför mycket pinsamheter. Det vore fel att påstå att Gardell ligger inne med en fin sångröst. Tvärtom. Ändå är det mycket känsla i hans sångnummer. Det känns att det kommer från hjärtat. Han har numera ett mycket större flyt i sånginslagen än om man jämför med tidigare uppsättningar. Några favoriter i repris är hans Markskämt som river ner stora skratt. Kristi brud får sig också en släng av den Gardellska sleven. Vad som får en att känna en lite tråkig bismak av en för övrigt mycket trevlig kväll på Vasateatern är vetskapen om hur övriga recensioner av showen sett ut. I Jonas Gardells ensemble ingår även sängerskan Nana Hedin. Hon nämns nästan genomgående inte i övrig press. Detta är väldigt synd då Nana Hedins röst tillhör något utöver det vanliga. Det är ett tips från undertecknad
att även detta kommer bli en långkörare på scenerna
runt om i Sverige. Håll utkik efter ”Väckelsemöte”
där möjligheter till skratt och skönsång ges i två
alldeles för korta timmar. | ||||||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
|||||||||
|