ÅRGÅNG 2 NUMMER 7 — 15 OKTOBER 2001
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Det är skulpturerna som tilltalar
Av Åsa Jonsson
Bilder: Moderna museet

Fernando Botero på Moderna museet
29.9 2001 - 13.1 2002



De dansande, 2000

Jag har besökt Botero-utställningen på Moderna Museet och jag vet inte vad jag ska tycka. Jag är på intet sätt en utbildad konstkritiker och kan här därför bara ge min ytterst icke-sakkunnigt subjektiva bild av utställningen.

Fernando Botero, 2000

Den colombianska målaren och skulptören Fernando Botero målar svällande former i naivistisk stil. Bilderna skildrar människor och stilleben. Det som kännetecknar Botero är väl den rundhet som hans figurer utstrålar. Till och med apelsiner lyckas han måla så att de ser knubbiga ut.

Människorna hos Botero är egentligen inte feta figurer utan snarare uppsvällda. Deras svällande kroppar påminner om ballonger som har blåsts upp för hårt. Händer, fötter och ansikten är en väldigt liten del av figurerna som helhet. På många sätt liknar detta den sorts bilder som brukar finnas till försäljning, antingen färdiginramade eller som billiga vykort. Det är en form av måleri som kan tilltala många. Det är ganska menlösa bilder som samtidigt har ett personligt anslag. Man ser att det är Botero som har målat dem, och det är ju alltid roligt när man känner igen en stil och kan sätta namn på sin upplevelse. Det finns en tavla som är lite annorlunda men ändå så typisk. Den föreställer flygande djävlar mot en mörk bakgrund. Djävlarna ser ut som vuxna keruber med horn, vilket ger det hela något av en barnkammarkänsla.

Sovrummet, 1884

Skulpturerna däremot tilltalar mig. De sväller på ett groteskt sätt men lyckas ändå finna någon form av harmoni i sina former. De får mig att vilja klappa och stryka över dem för att följa deras former. Där ”fungerar” de svällande formerna. Skulpturer som tilltalar handen likväl som ögat är mina favoriter faktiskt.

Moderskap

Ska man gå och se utställningen? Tja, Moderna Museet är ju alltid värt ett besök och då kan man passa på att se Botero men att gå särskilt för att se den utställningen är slöseri med tid.

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat