ÅRGÅNG 2 NUMMER 7 — 15 OKTOBER 2001
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Kvällspressen biter sig själva i svansen
Av Thomas Lindqvist

En debatt har rasat angående den så kallade kändisjournalistikens vara eller icke vara. Journalisten Arne Reberg skriver av sig sin vrede i tidningen Journalisten, och figurerade något senare i ett debattprogram på SVT. Diskussionen har fått journaliststudenter från Kalix att mana blivande journalister till allmänt uppror mot smörjan. Dokusåpakändisar och annat löst folk får sig en rejäl släng av sleven. Är vi till salu när vi ska ut i den journalistiska verkligheten, frågar de sig.

Men vad är egentligen problemet, och hur ska vi lösa det? Ska vi förbjuda Svensk damtidning?

Det centrala är inte huruvida publikationer som Svensk damtidning överhuvudtaget ska få existera. Svaret på det kan i ett land med mångårig tradition av yttrandefrihet inte bli annat än ja. Jag vill hävda att Svensk damtidning är en så pass extrem produkt på den publicistiska scenen att den knappast utgör något hot mot vår ”goda journalistiska sed”. De som skriver i Svensk damtidning (jag tvekar att kalla dem journalister, men det hänger på hur man definierar yrkesrollen) vet om att det är skräp, de som läser Svensk damtidning vet om att det är skräp, ja alla inser att det är skräp. Men tidningen är rakryggad nog att stå för skräpet. De låtsas inte vara något annat. Det är helt enkelt fullkomligt harmlöst.

Den absoluta motpolen är dagspressen, där ett publicistiskt uppdrag föreligger. Där är kändisjournalistiken i stort sett frånvarande, och dyker den upp så är det på nöjessidorna, och då endast om de individer som aspirerar på kändisskap genererar nyheter. Riktiga nyheter, det vill säga att de har åstadkommit något. Inte heller detta utgör ett reellt problem.

De som mest behöver se över sin agenda är givetvis kvällspressen. De är de enda som försöker kombinera de två rollerna, snaskigt skräp ā la Svensk damtidning, och kvalitetsjournalistik ā la morgontidningarna, där man försöker upprätthålla ett publicistiskt credo. Resultatet blir givetvis att tidningen tär på sitt förtroendekapital. Det må vara hänt att folk i gemen vill ha de snaskiga vinklarna på Carolas skilsmässa, men de är inte dummare än att de känner misstro när samma tidning gör anspråk på att analysera den internationella säkerhetspolitiska krisen på sidan 4, och Pamela Andersons bystoperationer på sidan 20. Ekvationen går inte ihop. Inte bara därför att materialet i sig uppfattas stå i bjärt kontrast mot varandra, utan även på grund av de arbetsmetoder som skräptidningarna använder sig av. En journalist jag pratat med på en av Sydsveriges största tidningar äter inte ens av gratismackorna på kommunstyrelsens presskonferenser, kändisjournalisterna däremot låter sig bjudas på otaliga tillställningar. Det ingår i jobbeskrivningen, säger de. Visst gör det det, men gör inte misstaget att förväxla de texter som kommer ut i tryck i slutändan med journalistik. Det gör nämligen ingen annan. I alla fall borde de inte göra det. 

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat