ÅRGÅNG 2 NUMMER 7 — 15 OKTOBER 2001
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Klumpigt hopkokat falsarium
Av Mikael Tossavainen, doktorand i historia vid Lunds universitet

Förintelseindustrin
Norman G. Finkelstein
Ordfront 2001, 164 sidor
ISBN: 91-7324-820-7


Norman Finkelstein ser sin uppmärksammade och kontroversiella bok som ”en anklagelseakt”. Det märks. Språket är skarpt och polemiserande, för att inte säga hätskt. I en text fullpepprad med ord som ”brott” och ”skamlig” försöker Finkelstein hävda att förintelsen utnyttjats av den ”organiserade amerikanska judenheten” för att ”brandskatta” schweiziska banker. Syftet skulle vara att inte bara sko sig på förintelsen och dess offer, utan även skapa politiskt stöd för staten Israel.

För att bygga upp något slags trovärdighet för sin tes har Finkelstein även fyllt boken med noter som kan ge ett sken av vetenskaplighet till budskapet. Men skenet bedrar. Finkelsteins bok är en uppvisning i systematisk förvrängning av källor, tendensiösa citat och felaktiga faktauppgifter. Boken Förintelseindustrin bygger till stor del på en tidigare bok av den amerikanske historikern Peter Novick. I korthet kan man säga att det som är sant i Finkelsteins bok står att finna hos Novick, och det som inte är hämtat från Novick är inte heller sant.

Bokens främsta anklagelse är att judiska organisationer skulle ha pressat orimliga skadestånd ur de schweiziska bankerna och sedan lagt beslag på pengarna för egen räkning. Oavsett vad man anser att en före detta slavarbetare i ett nazistiskt koncentrationsläger är värd att få i skadestånd, borde Finkelstein – eller någon av faktagranskarna på förlaget – lätt kunnat kontrollera denna uppgift. Hade man brytt sig om att göra det hade man snart fått klart för sig att de judiska organisationerna ännu inte fått några pengar att dela ut bland de överlevande. Det kan man förvisso tycka vara upprörande, men det är knappast den organiserade amerikanska judenhetens fel.

Egentligen är det inte så konstigt att en sådan här bok skrivs. Det finns en stor och växande marknad för författare som beskriver förintelsen, eller som i det här fallet minnet av den, som en judisk bluff som är till för att skapa fördelar för judarna eller staten Israel. Det som är förvånande är snarare att ett respektabelt förlag som Ordfront, när man för en gångs skull ger ut en bok om förintelsen, väljer att ge ut ett sådant osannolikt klumpigt hopkokat falsarium. Man frågar sig om Ordfront var ovetande om att Finkelsteins bluff avslöjats för länge sedan? Eller bryr de sig inte om det?

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat