ÅRGÅNG 2 NUMMER 7 — 15 OKTOBER 2001
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Läst
Gedigna faktakunskaper
Av Thomas Lindqvist

Den onde - Från forna tiders djävulstro till modern satanism
Håkan Arlebrand och Kerstin Wallin
Libris Förlag, 250 sidor
ISBN: 91-7195-368-X


Det är inte var dag som en seriös bok i ämnet satanism når den svenska publiken. Genren är till randen fylld med amerikanska pocketböcker som är undermåliga på så många plan att det bär för långt att beklaga sig över dem här. Satanismen är värd en seriös behandling, inte för att de föreställningar och livsåskådningar som spirar därur är särdeles aktningsvärda. Ibland är satanism helt banalt en fråga om att ha mörkrets furste som en ursäkt för att få ägna sig åt sexuella utsvävningar i en exotisk miljö. Men vissa av de grupperingar och individer som vänt sig till ondskan under historiens gång har faktiskt gjort det av en seriös anledning. Man har varit missnöjd med den konventionella religionens doktriner. I den bemärkelsen är den satanistiska retoriken  svidande samhällskritik, som har sin givna plats i idéhistorien.

Det är därför särskilt glädjande att läsa Arlebrand/Wallins Den onde. Boken ger en bra översikt utan att vara ytlig, och den går djupt in på de historiska aspekterna av ondskan. Vissa resonemang blir stundtals lite svävande och delar av den information som författaren låter stå som sanningar är i själva verket föremål för debatt. I samma anda generaliserar författaren på ett sätt som i och för sig inte är felaktigt, men där halva eller modifierbara sanningar tillåts konstituera hela. Författarens språk lämnar lite övrigt att önska, vilket ibland gör resonemangen en aning otydliga och till synes förenklade. Under läsningen förvånas jag över författarnas gedigna faktakunskaper, och även spännvidden av de ämnen och företeelser som tas upp är imponerande. Boken innehåller faktarutor och intervjuer som komplement, ett riktigt bra sätt att lyfta ut information som hade gjort boken tungläst om det bakats in i brödtexten. Mig veterligen existerar det inte en liknande bok på svenska, och nu när vi har Den Onde, finns det heller inget behov av en sådan. 

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat