ÅRGÅNG 4 NUMMER 5 — 15 SEPTEMBER 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven


På besök hos en baby
Av Kerstin Gustafson

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Babyn
Marie Darrieussecq
Norstedts Förlag, 2003
Sidantal: 160
Cirkapris: 218 kr
ISBN: 91-1-301144-8

Vad innebär det att få ett barn? Vad händer i en kvinnas kropp och själ när hon ska ta hand om sin avkomma? Det är kring dessa två grundläggande frågor som romanen Babyn, av den franska författaren Marie Darrieussecq, kretsar. Vi får följa med på den visuella och verbala resan i de första nio månaderna i babyns liv. Och utöver den övergripande fascination för livet självt som författaren finner uttryck för väjer hon inte för de mörkare och något skuldbelagda tankar som ofrånkomligt dyker upp. Allting presenteras i en dagboksliknande monolog. Redan de första raderna gör att läsaren kastas in i handlingen:

De här små sprattlande fötterna sparkade inne i min mage.
Jag kan inte tro att han kommit ut ur mig.
En dag ringde ett bud på dörren, jag hade en stor mage,
i paketet fanns babyn, och min stora mage var borta.

Om man har läst andra titlar av Marie Darrieussecq vet man att det här är typiskt för författarens stil. Det är rakt på sak. Språket är både enkelt och sofistikerat. Hon blandar det abstrakta med det konkreta och oavsett om läsaren har barn eller inte går det att föreställa sig att det är precis så här overkligt det är. Som om babyn kom med ett brev på posten.

Marie Darrieussecq gjorde succé med sin debutroman Suggestioner (Truismes) 1997 som handlar om en ung kvinna som successivt förvandlas till en gris då omvärlden behandlar henne som en sådan. Två år senare kom Fantomer med en kvinna som huvudperson vars man plötsligt försvinner. Den tredje nyutkomna Babyn behandlar något mer realistiskt – ett barns födelse och första tid i livet – men huruvida temat är realistiskt eller inte är egentligen irrelevant, för i Marie Darrieussecqs berättelser är gränsen mellan dröm och verklighet, abstrakt och konkret flytande och även om detta är ett väl nyttjat grepp litteraturhistoriskt så är Darriuessecqs skildringar unika. Och det är väl det som utmärker stor konst – att använda de gamla mästarna men samtidigt skapa något nytt.

Det råder ett slags tabu, när det gäller kvinnor och deras barn, mot en mamma som talar illa om moderskapet – om hon på något vis uttrycker något som vittnar om att det inte bara är fantastiskt att ha barn. Det här tabut har luckrats upp mer och mer men finns fortfarande kvar och därmed är det uppfriskande att läsa Marie Darrieussecqs beskrivning:

Jag slutade misströsta när jag insåg att den här tiden skulle
bli kort, att den inte skulle vara hela livet. Jag slutade misströsta
när jag fick besked från dagis, man hade en plats i oktober.
Detta datum blev mitt riktmärke: dagen då jag skulle stiga ut i
världen igen. Så lade jag mig i det mjölkiga badet, jag plaskade,
jag flöt, jag berusade mig på den här  tiden med babyn, därför
att senare skulle jag tänka, skriva, leva igen bland människor.

Det är ungefär så skildringen fortskrider. Det är upp och ner, underbart och hemskt. Vi följer mammans tankar och rädslor, hennes kärlek till sin son. Det är inte pretentiöst; det är inte sockersött; det är inte sentimentalt eller rörande. Det är snarare som ett slags hinsides fotografi där vi får ta del av moderns funderingar och impulser, utan någon censur eller sovringsprocess. På en sida uttrycker hon sin oro för att barnet är autistiskt eftersom han inte kan fixera blicken. På en annan sida kan en enda mening uttrycka en gränslös kärlek till barnet: ”Hans händer är underverk i miniatyr”. Ibland får omgivningen med sina ständigt goda råd en rejäl känga som till exempel när barnet gråter utan synlig orsak:

Då kommer kommentarerna:

Han har feber.
Det är nymåne.
Han är hungrig.
Han har för mycket på sig.
Han fryser...

Genom att ofta ge korta kommentarer om samtida händelser håller huvudpersonen kvar en fot i verkligheten utanför. Det finns emellertid ofta en anknytning till barn även när det gäller samhällslivet, till exempel:

Jag läser att en av kamikazerna från den 11 september hade krävt
i sitt testamente, som innehöll en rad hatiska vansinnesidéer om
renhet, att ingen gravid kvinna fick närvara vid hans begravning.
Nej till gravida kvinnor! Leve döden!

Detta är också ett typiskt grepp hos Darrieussecq: en underliggande humor. Humorn, den fotografiska skildringen, variationen av tankar och verklighet gör Babyn till en mycket läsvärd roman. Och trots att hela verket utgår från mamman, hennes personliga reflektioner, lyckas berättaren på något märkligt sätt hålla sig objektiv. Det är som om hon står en bit utanför, som fotografen bakom kameralinsen, och ser en liten baby komma i ett paket från posten.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat