Fästning Sverige
Av Theodor Stenevang

illustration: anna-maria törnblom

Sverige är en schweizerost av sten. Visserligen har vi jordbruksslätter här och där i den södra halvan, men på det hela taget är landet gjort av granit. Detta urberg är perfekt för att spränga ut tunnlar och bergrum.

När jag var barn hade familjen en sommar besök av en familj från USA som var bekantas bekanta. Mannen i familjen var professor i geologi. Under en hel dag av deras besök körde farsan runt med professorn i bil till olika ställen där vägbyggen och annat medfört att stora, släta bergväggar sprängts fram längs vägen. Professorn var i extas och fotograferade som en galning. Han förklarade att det vi såg var bilder av Jordens barndom. De slingrande mönster i olika färger som vi tittade på berättade om hur berget en gång bildats.

Det är nämligen så att den skandinaviska halvön vilar på ett jättelikt urbergsblock som på geologspråk heter Fennoskandia. Urberg finns över hela jorden, men Sverige och Norge är speciella eftersom urberget här tittar upp genom ett tunt jordlager nästan överallt. I andra delar av världen ligger berget oåtkomligt långt ner i marken. Bortsett från att geologiprofessorer blir helt exalterade har detta konsekvensen att man överallt i Sverige, i huvudsak under 1900-talet, borrat sig in i denna orubbliga och hårda stenmassa för att skapa tunnlar och bergrum med syften och ändamål som i större eller mindre utsträckning är kopplade till totalförsvaret. Med bergborr och dynamit har man, sedan det moderna krigets tillkomst i slutet av artonhundratalet, steg för steg skapat Fästning Sverige. Det var sådana försvarsanläggningar av olika slag, befästningar, bergrum och så vidare, som var en del av det som spionen och säkerhetspolisen Stig Bergling lämnade ut information om till Sovjetunionen. Då var det 80-tal och kallt krig. Mycket av det som då var absolut hemligt är i dag välkänt och öppet för allmänheten – men inte allt.

Tåget rakt in i berget
Jag växte upp på landet utanför en liten stad i Västergötland. Tåget från Göteborg till Stockholm går förbi alldeles bredvid. Där ute i skogen bredvid tågbanan finns något som på ett helt obeskrivligt sätt retade fantasin och nyfikenheten hos mig och mina kompisar: Strax efter ett sund mellan två sjöar går rälsen tätt intill ett skogbevuxet berg. Den som åker förbi med tåget hinner inte se något av det, men går man dit till fots ser man hur ett sidospår går ut från det norrgående spåret, in i skogen. Efter högst ett par hundra meter försvinner spåret rakt in i berget, in i en uppsprängd öppning som blockeras av en jättelik port. Porten är av grönmålat stål och utsidan är täckt av grönmålad makadam innanför ett kraftigt stålnät. Och den är enorm: sex meter hög och lika bred. En järnvägsvagn rullar utan vidare rakt in. Den rostiga rälsen försvinner in genom glipan mellan stålporten och marken som två ormar. Uppe på toppen av berget finns en sexkantig, fönsterlös bunkerbyggnad i betong med en liten, låst ståldörr. Hur stort det är på insidan och vad som finns där inne lär jag aldrig få reda på.

Bodens fästning
Bodens fästning var länge en kraftigt mytomspunnen hemlighet. De historier som cirkulerade om hur gigantisk den underjordiska bergrumsfästningen var och hur mycket som fanns därinne upphörde inte att överträffa varandra. Bodens fästning är sedan 1998 museum och är egentligen ett samlingsbegrepp för ett antal olika befästningar och fort som ligger i en ring runt om Boden. I dag är Rödbergsfortet det enda som är bevarat i ursprungligt skick. Beslut om att bygga ett befästningsverk runt Boden togs år 1900 och efter tolv år hade man byggt färdigt de fem forten, inbyggda i berg med hjälp av handborrar och vanligt krut. Bodens fästning byggdes som en mycket viktig del av dåtidens försvarsstrategi som byggde på antagandet om en invasion från öster, dels över Östersjön men också norrifrån via Finland.

Siaröfortet
Det var ett mycket efterlängtat midsommarfirande som jag tillsammans med vänner tillbringade på vandrarhemmet vid Siaröfortet nu i somras. Siaröfortet byggdes i samband med första världskriget och användes under mellankrigstiden och andra världskriget. På den lilla holmen Kyrkogårdsön mellan Ljusterö och fastlandet, alldeles intill Siarö ligger det. Väl kamouflerat var fortet redo med sina enorma artilleripjäser riktade rakt ut i Furusundsleden där Finlandsfärjorna nu varje dag passerar på sin väg förbi Vaxholm och vidare in mot Stockholm. Nedsprängd flera våningar ner i berget på den låga ön och täckt av en bergsimiterande, böljande betongplatta med skyttevärn som rymde rälsburna luftvärnsstrålkastare och kanoner skulle den ha blivit en ganska rejäl tagg i ögat på en fiende som försökte ta sig mot Stockholm den vägen. I krig skulle fortet rymma närmare 500 man. Så sent som för 15 år sedan var fortet nästan helt okänt och stod förfallet för öppna dörrar. Den som då vågade kunde vandra ner i mörkret. Fortet överfördes från Försvarsmakten till Statens Fastighetsverk för några år sedan, renoverades och iordningställdes till museum. Samtidigt blev den gamla logementsbyggnaden vandrarhem. Innan dess var det aningen besvärligt att ta sig dit och under en period till och med förbjudet att gå iland på Kyrkogårdsön.

Oljedepåerna
Den 22 maj kunde man i Dagens Nyheter på en karta se 31 stycken namngivna och tidigare hemliga bergrum för lagring av bensin och flygbränsle. Bergrummen ligger spridda över hela landet med ungefär två tredjedelar av dem i nivå med eller söder om Stockholm. Anläggningarna är avancerade med flera olika bergrum och en mängd tekniska installationer för allt från belysning till ventilation och pumpning av vatten och bensin. Sedan slutet av 1980-talet har staten arbetat med en avveckling av sådan beredskapslagring av drivmedel, kort och gott som en följd av Kalla krigets slut. 1998 beslutades att samtliga sådana försvarslager i bergrum skulle stängas – bergrummen skulle tömmas, saneras och därefter förseglas permanent. Och den tragiska verkligheten är att just detta är orsaken till att de militära reservlagrens förekomst och placering redovisades i tidningen. Då arbete pågick med försegling av anläggningen utanför Broddbo i Sala kommun slog blixten ner och antände bensinångor i de ventilationsrör som ledde ut på bergets topp. En mycket kraftig explosion följde och två av arbetarna dödades.

I framtiden kommer vi säkerligen att få se hur ytterligare före detta topphemliga försvarsanläggningar, legendomspunna fort och befästningar utrangeras ur försvarsplanen. Till och med örlogsbasen på Muskö med sina bergrum för ubåtar måste väl en dag bli museum? Den dagen ska jag stå först i biljettkön.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.