ÅRGÅNG 4 NUMMER 5 — 15 SEPTEMBER 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven

Ett skulpterat porträtt av Franz Kafka markerar författarens barndomshem på den
gata som numera bär hans namn. I bakgrunden St Niklaskyrkan vid Gamla
Stadens torg i Prag.

En grön kyrkogård och en resa i västra Böhmen
Text och foto: Andreas Hedberg

RESESKILDRING
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Stenen bredvid är en ölfabrikants. Ett enkelt minnesmärke, ödmjukt jämfört med de blanka skrytmonumenten i svart sten som dominerar kyrkogården. Men inte ens mot det största mausoleet leder någon skylt. Ölfabrikanten är glömd. Hit kommer människor från hela världen för att stå tysta vid en av kyrkogårdens allra mest blygsamma gravar. Här på Nya judiska kyrkogården i Prag jordades på våren 1924 en jurist, död i tuberkulos vid 41 års ålder. Båda föräldrarna var närvarande vid begravningen. Då anade ingen att namnet Franz Kafka skulle komma att kännas igen över hela världen.

Sten
Judarna lägger inte blommor utan stenar på sina gravar. Doktor Kafkas grav är så belamrad av sten att den knappast syns. Bland stenarna ligger små lappar skrivna på all världens språk. Engelska, finska och japanska. Brev från människor som anser sig ha kommunicerat med en människa som varit död i 80 år. Doktor Kafkas grav blir aldrig färdig, den växer och växer av stenarna som staplas av miljontals besökare. Precis som i hans ofullbordade roman Slottet anar man inte ens något slut. Kanske blir graven till slut en pyramid som syns ända från Petrinberget på andra sidan Vltava.

Blad
Ä ven om man bortser från doktor Kafkas gravsten är Nya judiska kyrkogården en sevärdhet. På morgonen silas det varma solljuset genom trädens tjocka lövverk och bildar nät av ljusfläckar på de mörka stenarna. Marken och trädstammarna täcks av tjocka klängväxter. De flätar sig över gravarna som ett täcke av liv eller glömska. Marken återtar långsamt och milt människornas kvarlevor. Om man lämnade kyrkogården helt utan underhåll skulle den snart bli en skog. En mycket tilltalande vision.

Byggnad i centrala Marianske Lazne.
Prag sett från St Veitskatedralen.
Klosterkyrkan i Teplá.

Kommunism
Järnvägsstationen i Teplá är fallfärdig. Sönderslagna glasrutor och en söndervittrad perrong av cement. En stolt tupp spatserar omkring på spåret. En traktor kör förbi borta på vägen. Några gånger varje dag stannar rälsbussen på vägen mellan Marianske Lazne och Karlovy Vary. Det är svårt att tänka sig att något kan hända här. På 1200-talet var det annorlunda. Då grundades här ett stort kloster och Teplá blev ett av Böhmens viktigaste lärosäten. Klostrets bibliotek växte sig stort och är än i dag ett av Tjeckiens största. Själva klosterbyggnaden är egentligen en hel liten stad som domineras av den storslagna kyrkan, helgad åt Jungfru Maria. Under 700 år var klosterordern verksam i dessa byggnader. Därefter upplöstes klostret av den nya regimen i det kommunistiska Tjeckoslovakien. Munkarna tvingades flytta och deras hem blev kaserner åt den växande armén. Först efter sammetsrevolutionen 1989 har klostret återfått något av sin storslagenhet. Kyrkan fascinerar med sin oblyga barockinteriör. Biblioteket är sannolikt bland de vackraste i världen.

Målarfärg
Teplá kloster har ännu inte blivit någon betydande sevärdhet. Hit kommer framför allt bilsemestrande familjer från det närbelägna Tyskland. ”Spreschen sie Deutch?” får man så gott som alltid till svar när man plockar fram skolengelskan på restauranger och turistbyråer i den här delen av Tjeckien. Samma sak gäller i Marianske Lazne (tidigare Marienbad), en av städerna i den tjeckiska kurortstriangeln där också Karlovy Vary (Karlsbad) ingår. Det var munkarna i Teplá som först ägde och utnyttjade Marianske Laznes källor. Vattnet är rikt på mineraler och anses kunna bota de flesta sjukdomar, inklusive fattigdom. Hit vallfärdade vid förra sekelskiftet Europas politiska och kulturella elit. En av stadens största gator heter Ibsenova. Goethe var bland de första gästerna på den då nyanlagda kurorten. Kafka levde här tillsammans med sin fästmö under några lyckliga månader 1914. Precis som på många andra platser i Tjeckien har spåren efter den forna glanstiden sakta suddats ut under årtionden av förfall och förtryck. Först på senare år har byggnader rustats upp. Marianske Laznes överlastade 1800-talspalats skiner av blöt målarfärg. Det mesta verkar nytt. Men mitt i staden finns fortfarande ödehus med trasiga kolonner och övervuxna fönster.

Öl
Källvattnet, som är så järnrikt att det smakar blod, dricks ur kitschigt dekorerade porslinsbägare som säljs i varenda souvenirbutik. Det är trängsel kring vattenkranarna, men ingen orkar dricka särskilt mycket. Det sägs att Schiller satte i sig arton glas på en enda dag, och märkligt nog lyckades överleva, trots att mineralchocken borde ha varit ödesdiger för hans plågade inälvor. De nutida besökarna i lastchaffiskepsar och kakishorts har säkerligen ingen lust att tävla med skalden. Varannan timme samlas de vid en fontän som med hjälp av datorkontroll sprutar i takt till ”Con te partiro”. Barnen leker i det grunda vattnet medan de vuxna högtidligt ser på. Den italienska operarösten ekar över den välansade parken, som med ens skulle kunna vara belägen nästan var som helst i Europa. Coca Cola-flaskor, Goethemonumentet och en busslast danska pensionärer förstärker intrycket av västeuropeiskt friluftsmuseum. Men ölen kostar fortfarande tio kronor litern.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat