ÅRGÅNG 4 NUMMER 1 — 16 JANUARI 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven

Personligt och starkt
Av Måna Berger

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Vad är det som finns i skogen, barn?
Beate Grimsrud
Albert Bonniers Förlag 2002
ISBN: 91-00578-68-1
Sidantal: 322
Cirkapris: 233 kronor

Ända sedan debuten 1989, med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår har Beate Grimsruds författarskap utmärkts av originalitet och en lätt absurd, för att inte säga surrealistisk anstrykning. Det absurda har dock tonats ned i hennes senaste böcker. Där är verkligheten märklig nog, i synnerhet sedd genom barnets ögon.

Beate Grimsrud är egentligen bördig från Norge, men bor sedan 1984 i Stockholm. Hon har en bakgrund inom idrotten som aktiv utövare av fotboll och boxning bland annat — vilket också återspeglar sig i författarskapet —, skriver på svenska och på norska och har förutom romaner och noveller även skrivit och regisserat dramatik för både scen och TV.

Barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa kom 1999. Den nominerades till Nordiska rådets litteraturpris och vann Sveriges radios romanpris. I den skildras en familj som både bokstavligen och socialt befinner sig någonstans i utkanten av ett ej närmare preciserat 70-talssamhälle. Uppe i backen, i det blå huset, växer huvudpersonen Lydia upp med en stark mamma, en pappa som har svårt att behålla ett fast jobb och en skara rödhåriga syskon. Genom Lydias tankar filtreras allt som händer och det är inte alltid lätt att skilja verklighet från hennes livliga och egensinniga, stundom skrämmande fantasi. När livet blir allt kärvare hittar Lydia sin personliga nisch för bekräftelse i idrotten, framför allt löpningen. Hon är en sprintertalang och ser framför sig karriären utstakad.

I den nya boken, som kom under hösten: Vad är det som finns i skogen barn? har Lydia och hennes syskon blivit vuxna. Pappan är död. Mamman har försvunnit in i sin demens och syskonen skingrats över världen. Lydia befinner sig i Sydafrika, på träningsläger för landslaget, men är hemma på besök hos den bror som stått henne närmast under uppväxten, Anders, när polisen ringer. Det gäller deras bror Jon. Han är försvunnen i fjällvärlden och rikslarm har utfärdats. Lydia och Anders tar tåget upp för att delta i skallgången. Det är ramhandlingen, som utspelas under de dagar sökandet pågår, tills allt hopp börjar vara ute att finna Jon välbehållen.

Jag vill minnas att någon recensent, som i övrigt uppskattade förra boken, anmärkte på titeln. Han fann den långsökt. Den här gången borde han vara helt nöjd, för titeln är kongenial. Vad som finns i skogen framträder under den psykiska — och fysiska — påfrestning som en till synes lönlös skallgång innebär. Jon, som spelade en anonym roll i första boken, tar gestalt i syskonens, framför allt Anders, minnen. I sin frånvaro fungerar han som katalysator. Allt eftersom trötthet, frustration och oro bryter ner försvaren avslöjas fler dolda sidor hos syskonen. Familjerelationer och livslögner står fram i naken relief mot bakgrund av den allt mer hotande förlusten av en yngre bror. För den lugne, tillbakadragne Anders leder situationen in i ett psykiskt sammanbrott, för Lydia, som alltid varit utagerande och viljestark, till en ärlig omvärdering av vad som är viktigast i livet. Det överraskar inte bara henne själv.

Jag nämnde inledningsvis att Beate Grimsruds stil förändrats och mognat över tid. Med Vad är det som finns i skogen barn? tar hon ytterligare ett steg mot att bli en av våra verkligt framstående författare, som episk berättare med personligt anslag och stark psykologisk gestaltningsförmåga. Den stora dramatiken pågår i det psykologiska skeendet, men även situationens inneboende spänning trappas upp dag för dag. Man lägger endast motvilligt ifrån sig boken. Så har också Beate Grimsrud belönats med välförtjänta litterära utmärkelser även denna gång, bland annat Aftonbladets kulturpris.

 

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat