ÅRGÅNG 3 NUMMER 5 — 16 SEPTEMBER 2002 | |||||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Havets
hjältar Den som hamnar i sjönöd eller blir sjuk längs Sveriges kust eller på någon av de stora sjöarna kan ringa 112 och begära Sjöräddningen. Det kanske du visste. Vad många inte känner till att Sjöräddningssällskapet, eller ”Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne”, är en ideell organisation vars verksamhet vilar på engagemanget hos 600 frivilliga sjöräddare. Utan en enda krona i statsbidrag.
Det är en mycket solig helg i slutet av maj och vi står på bryggan i Hälleviksstrand på Orust: läkaren Stina Klemming, Morgan Grundén från räddningstjänsten och jag. De ska hålla en tvådagarskurs i syrgasbehandling på Käringöns Sjöräddningsstation. Deltagarna är sjöräddare från Kärringön och från den nystartade stationen på Smögen. Vi står och väntar på en av räddningsbåtarna, Lars Prytz, som ska ta oss ut till ön. En kvart senare har 900 hästkrafter tagit oss till bryggan där stationens övriga båtar ligger: räddningskryssaren Dan Broström och en snabbgående gummibåt. Mycket har hänt sedan stationen fick sitt första fartyg 1920. Jonas Smålander är skeppare på stationen och den ende av sjöräddarna som är anställd. Det blir ett glatt återseende mellan Jonas, Stina och Morgan, som även tidigare hållit i utbildning och övning på stationen. Mycket av verksamheten på Käringöns sjöräddningsstation kretsar av naturliga skäl kring Jonas Smålander. Utan avlösning av de frivilliga skulle han ha jour dygnet runt. Och det handlar inte bara om båtar i nöd utan kan lika gärna vara fråga om allergireaktioner hos en sommarseglare i gästhamnen. Sjöräddningen har också räddningstjänstens uppdrag att utföra sjuktransporter till land där ambulans möter upp.
Under två dagar får nu de nio kursdeltagarna undervisning om kroppens andningsreglerande funktioner, syreupptagning och däremellan lite repetition av generell fysiologi och första hjälpen. Morgans stora erfarenhet av akut omhändertagande och Stinas djupare medicinska kunskaper kompletterar varandra på ett bra sätt. Sjöräddarna får svar på sina frågor. Kursen avslutas med ett kunskapsprov som sedan diskuteras. Sjöräddarna får sedan delegation av Stina Klemming, som utbildningsansvarig läkare, att använda oxygenbehandling på allvarligt sjuka personer vid livräddning. Morgan hinner också med att träna de blivande sjöräddarna från Smögen i användning av den utrustning som finns på Lars Prytz. Varje station ansvarar själv för att skaffa utrustning och annan materiel som behövs och den välutrustade och nybyggda båten studerades med stort intresse. Precis som många andra räddningsbåtar är den döpt efter den donator som finansierat båten. Det känns
som att sommaren redan kommit där vi står på bryggan.
Dock är det ännu några veckor kvar till högsäsongen
för såväl glassförsäljare som sjöräddare.
På ön finns endast 130 bofasta och tre femtedelar av alla hus
är sommarhus. Även bland de sommarboende finns frivilliga, varav
några är läkare. Käringöns gästhamn är
mycket populär sommartid och färjan Ylva tar folk till ön
flera gånger dagligen. Fritidsbåtarna blir fler för varje
år som går och håller landets sjöräddare sysselsatta.
Jag tar en sista bild på hela gänget, samlade på aktern
av Lars Prytz, eller ”Prytzen” som de kallar den.
|
||||||||
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
|||||||||
|