Lärorikt om lukter
Av Lydia Duprat

Av människans fem sinnen är luktsinnet kanske det mest underskattade. Inget annat av våra sinnen är emellertid så tätt sammanlänkat med vårt känsloliv som just luktsinnet. Det är inte för intet som episoden med madeleinekakan och dess doft, som skildras i Marcel Prousts ”På jakten efter den tid som flytt”, kommit att bli så berömd. Det räcker nämligen med att känna en viss lukt för att vi i ett svep ska förflyttas i tid och rum och åter uppleva de känslor som vi en gång lärde oss att förknippa med denna lukt.

Är man intresserad av att lära sig mer om luktsinnet, lukter och om hur vi människor uppfattar lukter kan man med fördel läsa Åke Bresles och Per Stensons bok Luktboken, utgiven av Carlsson Bokförlag. Luktboken har ambitionen att vara uttömmande och behandlar mycket riktigt ämnet från olika perspektiv. Exempelvis får läsaren veta hur luktorganet är uppbyggt och vad som krävs för att en viss substans alls ska lukta; vidare behandlas hur luktsinnet är beskaffat hos andra djur liksom hur parfymer framställs eller hur man kan maskera dåliga lukter.

Luktboken kan av vissa upplevas som litet svårforcerad i början. Författarna verkar ibland barnsligt förtjusta i sitt facks terminologi och för lekmannen kan därför vissa formuleringar i boken te sig som väl esoteriska. Många av bokens tabeller saknar också intresse för den som inte råkar vara kemist alternativt oerhört intresserad av kemi.

Den som ändå envisas med att läsa vidare får sin belöning så småningom. Mycket får man veta om lukter och det mesta är intressant. Till exempel lär cirka 13 procent av mänskligheten tycka illa om rosdoft; förutom — möjligen — doften av nybakat bröd finns det nämligen inte en enda lukt som alla människor upplever som helt god eller helt dålig.

I kapitlet om insekters och djurs luktsinne berättar författarna att polisen i Rotterdam i Nederländerna på försök har börjat lagra dofter från bovar för användning i spaningsarbetet. ”Brottslingarna får hålla en steril trasa i handen i fem minuter. Sedan läggs trasan i en glasburk med tättslutande lock och lukten kan på så vis bevaras i tre år. Vid behov tar man fram tygbiten och låter en polishund sniffa på den.”

Luktboken bjuder också på en parfymguide. Här berättar författarna vad de vanligaste parfymerna innehåller för doftkomponenter. Parfymerna delas också in i olika doftkaraktärer. Guiden inbegriper såväl dam- som herrdofter och kan användas som vägledning vid val av parfym.

Kort sagt en lärorik liten bok om ett ämne som berör oss alla.