Konst, mode och dokumentär
Tre fotografer
på Stockholms konstmässa
Av Kerstin Gustafson
|
Flugpapper av
Julia Peirone. |
Som en del av Stockholms konstmässa i
Sollentuna den 6 till 9 mars visades verk av tre fotografer vid Centrum
för fotografi (CFF). De tre
fotograferna har tre olika utgångspunkter. Martina Hoogland Ivanov
har varit verksam som modefotograf och arbetat med kommersiella kampanjer.
Jens Olov Lastheins fotografier är dokumentära bilder från
Transsylvanien. Julia Peirone har ett konstnärligt perspektiv; hennes
metod är att klippa ut detaljer ur fotografier och sedan sammanställa
dem till olika fotomontage. Det som är fascinerande är att fotografernas
till synes helt olika motiv i slutändan har ett flertal likheter. Det är
också det CFF – Centrum för fotografi – uppmuntrar
betraktaren att notera. De jämför i första hand Julia Peirones
bilder med Jens Olov Lastheins medan Martina Hoogland Ivanov står vid
sidan om. På flera sätt finns det emellertid fler likheter mellan
Hoogland Ivanovs och Lastheins fotografier.
Kommersiellt och konstnärligt
foto
Under intervjun med Martina Hoogland Ivanov diskuterades gränsen mellan
rent kommersiella och konstnärliga fotografier. Det är en gräns
som med tiden har blivit allt mer svävande. Ivanov visade till exempel
fotografier från en reklamkampanj för klädmärket Filippa
K där bilderna i stort sett endast består av färger, nyanser
och mönster. På någon av bilderna syns en person på avstånd
men annars är det suddiga landskap i starka vinterfärger. Martina
Hoogland Ivanovs syfte med sina bilder är att komma ifrån den
snäva, sexfixerade människosyn som så länge präglat
modevärlden.
Hon arbetar också med egna projekt som är fotografier med konstnärlig
karaktär. Det är främst dessa bilder som kommer nära
det dokumentära fotograferandet. Bilderna visar bland annat sumobrottare
och speedwayförare. Ivanov säger att hon är intresserad av
subkulturer och orsaken till att hon valde att fotografera sumobrottare var
att hon fascineras av komplexiteten runt dessa män. Sumobrottarna har
oerhört hög status i Japan. De är beundrade framför allt
av unga kvinnor som vill gifta sig med dem. Å andra sidan finns det
ett sådant vemod kring de unga männen eftersom de flesta dör
i 25- 30-årsåldern. Bildserien är således både
konstnärlig och dokumentär.
|
Gurahont av
Jens Olof Lasthein. |
Dokumentärbilder
En liknande dubbelhet finns i Jens Olov Lastheins fotografier från
Transsylvanien även om dessa fotografier har en starkare dokumentär
prägel. Lasthein har nyligen kommit ut med en bok med titeln Moments
in Between och det är en titel som mycket tydligt beskriver fotografierna
på konstmässan. Jens Olov Lasthein vill inte fotografera kriget
i det forna Jugoslavien utan just de stunder mellan striderna då livet
flyter på som vanligt. Det är en både platt och kuperad
landsbygd som möter betraktaren. Bilderna ger ett slags sömnigt,
stillastående budskap. På ett öppet fält står
två människor och samtalar. Precis bredvid står en kvinna
och väntar på något; hon är inte med i samtalet. Den
enda som tittar in i kameralinsen är en ko som står mellan kvinnan
och de samtalande männen. På en annan bild ser vi en man som står
på en grön kulle och tittar ner i sina händer. Bilderna känns
mycket symboliska. Det är ett lugnet både före och efter
stormen. Vardagen fortskrider även i ett land med perioder av krig.
Jens Olov Lasthein inväntar ögonblicken och resultatet blir dokumentära
foton med stark estetisk karaktär. En jämförelse mellan det konceptuella och dokumentära
Under det konstnärliga samtalet med Julia Peirone och Jens Olov Lasthein
fokuserades det på släktskapet mellan de olika uttrycken. Frågan
som ställdes var huruvida det finns drag av det konceptuella (konst
som utgår från en idé) i Jens Olov Lastheins fotografier
och drag av det dokumentära i Julia Peirones fotografier. Julia Peirones
bilder är utklippta fotografier av människor, mest barn, i svartvitt
med enfärgade bakgrunder. På bilderna finns också andra
detaljer som en basketkorg, insekter, en stol. I presentationen av utställningen
beskrivs fotografens bilder som uttryck för hennes egna skapade värld
och bilderna blir därmed subjektiva och introverta. Julia Peirone förklarar
att det är upp till varje betraktare att tolka bilderna som han eller
hon vill och på så vis är det säkert möjligt att
läsa in något dokumentärt i hennes bilder. Vid en flyktig
betraktelse är det emellertid svårt att se ett konkret, dokumentärt
drag. Mötet mellan det dokumentära och konstnärliga är
så mycket tydligare i Jens Olov Lastheins och Martina Hoogland Ivanovs
fotografier och därmed skulle det kanske ha varit mer motiverat att
jämföra dessa två fotografer. Julia Peirones önskan
om att varje betraktare kan tolka hennes bilder som han eller hon vill kan
dock ses som ett uttryck för meningen med konsten i allmänhet.
En målning, ett fotografi eller en dikt tolkas alltid olika beroende
på vem som är betraktare.
För ytterligare information:
Centrum för fotografi >>
Vill du ta kontakt med fotograferna?
Julia Peirone: 073-716 47 13 eller bulbochblixt@hotmail.com
Jens Olof Lasthein: 070-330 09 99 eller lasthein@swipnet.se
|