ÅRGÅNG 2 NUMMER 6 — 17 SEPTEMBER 2001
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Revisionism om Afrikas Auschwitz
Av Theodor Stenevang

Är Goree Island en turistfälla eller ett spår av slavhandeln?

I Dakarbukten, utanför Senegal i Västafrika, ligger en liten ö som på engelska kallas Goree Island, på franska Île de Gorée och av befolkningen på plats helt enkelt för ”Gorée”. Från 1500-talet till 1800-talet skall 40 miljoner svarta slavar ha förts bort härifrån, via slavhandelsstationen på ön.

Än idag finns ett hus kvar, La Maison des Esclaves från 1776, där besökare kan se de fruktansvärda cellerna där män och kvinnor, unga och gamla, förvarades åtskilda i väntan på att tas ombord på ett skepp som skulle ta dem över Atlanten. Ön är med på Unescos världsarvslista, besöktes av påven 1992 och av dåvarande president Clinton 1998. En man som driver ett litet pensionat på ön visade mig en statyett som han hävdade var en gåva från Jacqueline Kennedy vid hennes besök, ett antal år tidigare.

Historia
Ön intogs av portugisiska upptäcktsresanden under 1400-talet. Öns läge söder om Cap Verde-halvön innebar skydd för de stora skeppen då de låg för ankar. Under lång tid var ön strategiskt viktig för europeiska sjöfarare och holländarna tog den från portugiserna på 1500-talet. Det namn de gav ön, Goede Reede eller möjligen Goeree, har senare omvandlats till ”Gorée”. Holländarna byggde också två försvarsfort på ön, och sedan dess har ön varit under portugisisk, holländsk, fransk och brittisk kontroll – sammanlagt sjutton gånger har ön bytt kolonisatör.

Intresset för ön berodde på det faktum att den som hade ön också fick mer eller mindre monopol på exporten av ett antal varor – inklusive slavar – från den här delen av Afrika. Slavar samlades ihop på Goree innan de skeppades iväg. Så mycket som en tredjedel av alla slavar som togs från Afrika före år 1600 skall ha skeppats från Goree. Enligt Slavhusets kurator, Joseph N'Diaye, passerade 40 miljoner slavar genom öns slavhus.

Idag bor ungefär 1000 personer på ön, senegaleser. Öns storlek är ungefär 900 gånger 300 meter. Med sin 1700- och 1800-talsbebyggelse i ljusa färger, med fönsterluckor och gott om gröna växter, ser det nästan overkligt pittoreskt ut.

Dispyten om sanningen
Det finns historiker som hävdar att betydelsen av Goree i den afrikanska slavhandeln är mycket mindre än vad som hävdas. I december 1996 skrev Emmanuel de Roux en artikel i franska Le Monde, där han citerade en tjänsteman på Historiska Museet i Dakar som sagt att Goree Island var en bluff.

I augusti 1995 skrev historikern Philip Curtin på Johns Hopkins University i att slavhuset var en bluff. Han sa: "The 'house of slaves' has become an emotional shrine to the slave trade, rather than a serious museum." Enligt Curtain fördes högst några hundra slavar om året bort via Goree och en total siffra på 30 000 personer är tilltagen i överkant.

Curtain står naturligtvis inte oemotsagd, utan har jämförts med renodlade revisionister, som förnekar förintelsen under andra världskriget. Försvaret från Curtain och hans anhängare är att de inte ifrågasätter omfattningen av slavhandeln, endast Gorees betydelse och roll i det hela. Ön är liten och olämplig för den typ av trafik som den hävdas ha använts till.

Goree Island är en viktig sevärdhet för Senegal som turistland. Slavhuset har en viktig och värdefull symbolfunktion för alla människor med afrikanska rötter, inte minst svarta amerikaner. Om siffran 40 miljoner är korrekt skulle det innebära att en slav fördes bort var femte minut dygnet runt under 350 år, från 1500 till 1848 då Frankrike avskaffade slaveriet. Om detta är rimligt eller ej lämnar jag åt någon annan att bedöma. Och om det spelar någon roll frågar jag er allihop.

 

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat