Spelare i hela landet — förenen eder!
Av Carlos Vidales

Det kinesiska skeppsvarvet Yantai Raffles Shipyard har tagit hem den största fartygsordern i mänsklighetens historia: 40 jättelika båtar om 450 000 bruttoregisterton vardera.

Det handlar verkligen om stora leksaker:

Varje fartyg kommer att ha plats för 19 000 passagerare. Dess häpnadsväckande proportioner kan sammanfattas med följande fakta:

Längd: 430 meter. Bredd: 100 m. Djupgående: 8 m. Höjd över vattenlinjen: 80 m. Anställda ombord: 7 000 pers. Hyttplats för 9 600 passagerare och plats för ytterligare 10 000 dagspassagerare.

Ni kanske tror att jag ljuger. Det är ju inte klokt att skapa en helt överbefolkad stad till alla de trevliga människor som vill segla i väg från trängseln och njuta av naturen, solen och den romantiska månen på de tropiska haven.

Men jag ljuger inte. Dessa fartyg byggs inte för människor som vill resa bort. Dessa fartyg är egentligen enorma kasinon, med hundratals roulettbord, tusentals platser för att spela baccarat, poker och andra kortspel, oräkneliga enarmade banditer och många andra finesser som kommer att förvandla tiotusentals spelberoende satar till fattiga satar och några dussintals listiga entreprenörer till stenrika tvåarmade banditer.

Jag vet, jag vet. Jag borde inte berätta offentligt om detta elände, eftersom vi i vår närmaste omgivning har en mängd oförskämda pampar som bara tänker på kasinon, spel, sprit och en massa annan tabuverksamhet.

De vill ju ha kasinon överallt: Mitt emot kyrkan, bredvid skolan, bakom sjukhuset, i pizzerians källare, i korridoren mellan baren och toaletten, överallt! De vill förvandla våra lugna, trevliga städer till spelhålor och lyxiga maffiarevir i Las Vegas-stil!

Och nu, när de läser detta, finns det kanske en risk att de skulle vilja köpa ett tiotal av dessa kasinofartyg och ankra dem i en enda rad från Stockholm till Helsingfors så att bli fattiga och de tjänar på det.

Jag säger bara: Ta det lugnt, det är ingen fara.

Vi kommer aldrig att acceptera något Las Vegas i detta land, oavsett om det ligger på marken eller håller sig flytande på vattnet. Jag tror faktiskt att det nya kasinot vi nyligen har fått som en gåva från våra snälla politiker kommer att bli ett fiasko. Det sunda svenska folket kommer att vägra spela där.

Det finns många berättigade skäl till vår kasinovägran. Ett av de viktigaste är att vi tänker som snåljåpar. Det är helt enkelt slöseri att bygga pampiga, lyxiga anläggningar som tar våra pengar i anspråk för onödiga frivoliteter.

Vi vill snåla så mycket det går till det verkligen roliga: Spelet.

Ja, i det här landet finns det verkligen många trogna, hängivna spelare.

Enligt en forskningsrapport som publicerades av Folkhälsoinstitutet i slutet av 1999, har omkring 150 000 svenskar någon form av spelberoende.

Undersökningen, som genomfördes av en internationell forskargrupp under ledning av professor Sten Rönnberg, visar att det finns spelproblem i alla åldrar och över hela landet.

Några siffror är särskilt oroande, exempelvis att 7 procent av alla ungdomar i åldern 15-17 år redan är spelberoende. Andra fakta:

- Det är tre gånger vanligare med spelproblem bland män än bland kvinnor.

- Det är vanligare att invandrare drabbas av problem med spelande än personer födda i Sverige. Detta tycker jag är helt naturligt, eftersom det finns några varianter av lotto som ger en invandrare ungefär samma möjlighet att vinna en storvinst som han har att få ett jobb på arbetsmarknaden.

- Svenskarnas favoritspel är olika slag av lotterier, bingolotto och tips.

Annars finns det stora skillnader när det gäller vilka spel som föredras av olika åldrar och kön. Exempelvis föredras kasinospel av unga, medan äldre föredrar hästspel.

Här vill jag kommentera att det finns så många varianter av hasardspel att det är mycket svårt att leva utan att spela. Det finns till och med en form av "lotto för latmaskar", med fem färdiga rader så att man slipper det slitande tipsarbetet.

En annan variant, "lotto express", har en dragning var femte minut. Jag kallar den för "Parkinson-lotto", eftersom man måste skaka på handen ordentligt om man vill kryssa i blanketten utan att missa någon dragning.

Men alla dessa siffror kan verka lite vilseledande.

Det är sant att 150 000 svenskar var fångar i spelberoendets labyrint för ett eller två eller tre år sedan. Men det är ännu sannare att vi, resten av befolkningen, spelar på som galningar utan att ännu ha utvecklat några tydliga beroendesymtom.

Vi har inte ständiga tankar på spel. Vi måste inte ständigt öka våra insatser. Vi har inga svårigheter att sluta eller dra ner på spelandet (nej, vi har överhuvudtaget aldrig funderat på att göra det). Vi lider inte av illamående när spel inte sker (eftersom spel sker kontinuerligt). Vi använder inte spel som flykt. Vi försöker aldrig vinna tillbaka det förlorade.

Ja, nej, vi är absolut inte sjukligt spelberoende!

Det är därför jag vill föreslå ett korståg mot alla dessa fruktansvärda projekt på kasinon och spelhålor. Min strategi kan formuleras så här:

Eftersom vissa skrupelfria pampar vill förvandla oss vanliga spelare till spelmissbrukare, så måste vi gå till motanfall och förvandla alla dessa spelmissbrukare till vanliga spelare.

I stället för kasinon bör vi inrätta hundratusentals små privata vadslagningsbyråer.

I stället för pamparnas spelhålor bör vi ordna folkets demokratiska vadslagning.

Vi stockholmare skulle till exempel kunna slå vad med varandra om Citypendelns förseningar. På alla perronger skulle det finnas vadslagningsbord där trafikanterna kunde spela om tider för ankomster, avgångar, signal- och växelfel, samt allt annat som gör pendeltrafiken till ett spännande och farligt äventyr. Jag kan föreställa mig de fina reklamaffischer som skulle locka alla trafikanter till spelet:

Roa dig i eländet!

Ha tur i oturen!

Vinn högsta vinsten på tiden du just förlorade!

Satsa på rätt olycka! Kryssa på rätt signalfel!

Satsa inte allt på ett kort! Satsa allt på ett tåg i stället!

Chansa på våra förseningar!

Tippa ett kryss på det rätta växelfelet!

Försenad? Sparkad från jobbet? Bli miljonär på köpet!

Detta är bara några exempel. Möjligheterna är oräkneliga.

Det brittiska folket, ett av mänsklighetens allra finaste folkslag, kan vara en utomordentligt passande förebild för oss, Sveriges alla demokratiska spelare. Britterna spelar och slår vad om allt och allting: Färgen på statsministerns nya kalsonger, antal förkylda barn i Wales nästa helg, antal sårade och misshandlade efter fotbollsmatchen i Liverpool nu på lördag, vilken minister som härnäst kommer att ertappas under pinsamma omständigheter tillsammans med en prostituerad flicka, och så vidare.

Vi kunde följa i samma spår (som utan tvivel är bättre än Citypendelns spår) och slå vad om vad som helst.

Några idéer?

Gärna. Vi vet att kvällstidningarna (som kommer ut på morgonen) bara har nio eller tio förstasidesrubriker:

"Jag bantade 75 kilo"

"Så blir din nya ekonomi"

"Satsa på rätt fond"

"XX talar om sin svåra sjukdom"

"Våldtagen i klassrummet medan läraren tittade på"

"Medicinerna som dödar dig, vi har hela listan"

"Vi ber om ursäkt"

Och ett par till.

Vi kan alltid slå vad om vilken av dessa rubriker som kommer härnäst, och vilken dag den kommer att publiceras. Detta spännande lotto kunde utan problem skaffa tillräckliga fonder för att få kvällsjournalistiken att fungera också på eftermiddagen.

Själv skulle jag organisera en tävling för dem som kommer att pensioneras inom de närmaste tio åren. Den som prickar in rätt år, månad och dag när myndigheternas datorer klarar att överföra pensionärernas pengar till de rätta fonderna, garanteras rätt pension, med alla de feta fondräntor som myndigheternas datorer inte klarar att tillskriva pensionärerna.

Tänk på saken, mina vänner. Och framför allt, spela alltid demokratiskt!