Nummer 6 -18 december 2000

Camden - hett och iskallt
Text och foto: Theodor Stenevang

En gång var det Carnaby Street, länge Covent Garden. Nu är det definitivt Camden Town i London som gäller. Det är mode på ett maximalt avstånd från trygga tweedkavajer, tidlösa Burberryrutor och präktiga dufflar. Någon motsvarighet finns knappast i Stockholm, inte i designerbutikerna på östra Söder, inte på jus på Birger Jarlsgatan. Det är ungt och uppkäftigt.

Camden består av huvudgatan Camden High Street, mellan Kentish Town Road och Regents Channel, samt fyra marknadsområden: Camden Market, Camden Lock Market, Canal Market och Stables Market. Fasta butiker finns i synnerhet inom det sistnämnda området, i de gamla stallbyggnaderna av tegel.

Det går att göra en grov kategoriindelning av modeutbudet i Camden, där den ena stilen omärkligt glider över i nästa. Affärer med vanliga streetwear- och hiphop-paltor gränsar till army-surplus, utilitymode och cyberkläder. Bredvid arméöverskottslagret ligger vanlig second-hand, sixties, flower-power och importplagg från Tibet och Pakistan. Runt om säljs rökelse, New Age-litteratur och batiktyger med mönster av cannabisblad på. Piercing- och tatuerarsalongerna är öppna.

Lite på sin egen kant ligger gothic- och kinkystilen, som blandas med diverse heavy metal-attribut. I butikerna som är specialiserade på kläder i gummi, lack och latex finns också diverse sexleksaker. Själv fastnar jag för ett par kraftiga, breda handledsband i svart oxhud, som sitter ihop med en halvmeterlång kätting.

Vill du vara säker på att andra ser på dina skor, så har du ditt Mecka i Camden. Du kan gå från butik till butik och välja mellan dussintals märken, stilar och modeller som inte ens importeras till Sverige. En värdig Camdenambassadör vad gäller skor skulle dock kunna vara Sko-Uno – men naturligtvis inte med samma breda urval.

En butik i två våningar, stor som ett mindre varuhus, har hittat sin grej i 60-talet. Och de har allt – från kalsonger och kravatter till klänningar och kostymer. Allt är original, begagnat eller oanvänt. Det är Swinging London’s kläder, samma plagg som fastnade på David Baileys bilder. Kläderna som klubbkidsen på Kulturhusets MyGeneration-kvällar förmodligen sprungit benen av sig för att skrapa ihop i Stockholm hänger här i långa rader.

Raven är ett märke som får gothicfreaks att gråta av glädje och min egen vampyrromantiska ådra att svälla. Det är svart och purpur, eller undantagsvis lite rött. Spets, stora krås och nätstrumpor. Fotsida klänningar med snörliv, slängkappor och skjortor med jättestora manschetter och kragar. Det är en sorts fladdermusvariant av både rokoko och förra sekelskiftets viktorianska mode. Allt i svart och mörklila - kläder för "children of the night"…

Utilitymodet fanns här minst två år innan det blev konfektion på H&M: kläder sydda av gamla fallskärmar eller väderballongstyg, utrustade med dragskor, remmar, dragkedjor, kardborrelås och hundra fickor. Förebilderna för varenda svart väst i vattenavstötande material med mobiltelefonficka.

I en butik är rymdstajlade byxor och jackor som är indelade i kategorierna "cyber", "techno" och "venus" det enda som säljs. Det är djärva skärningar, starka färger och glansiga material. Alla dessa varianter får Luke Skywalkers stridsmundering att framstå som en trist träningsoverall. Den som tycker sig ha en personlig och originell stil på hemmaplan får kanske finna sig i att framstå som ganska platt och alldaglig på Camden High Street i London.