Första sidan

Nummer 6 -18 december 2000

 

 
   

Om konsten att läsa
Av Björn Gustavsson

Omskrivna böcker:
Olof Lagerkrantz, Om konsten att läsa och skriva,
Wahlström&Widstrand 1985

Merete Mazzarella, Där man aldrig är ensam, Forum 1999

Alberto Manguel, En historia om läsning. Ordfront 1999 (övers. Margareta Eklöf)


Läsning - konsten att läsa - är en i grunden mirakulös process.

Vi ser framför oss ett antal tecken, grupperade i konstellationer - och genom att tolka dessa vinner vi kunskap, eller (om vi läser en skönlitterär berättelse) träder in i en parallell verklighet.

Ja, skriftspråket bildar ett partitur med vars hjälp vi kan iscensätta de mest fantastiska äventyr - vilka vi kan uppleva så starkt att de framstår som lika verkliga som allt annat.

De senaste åren har en rad verk utkommit som behandlar fenomenet läsekonst.

Till att börja med kan rekommenderas Olof Lagerkrantz "Om konsten att läsa och skriva", utkommen redan 1985 men nu tillgänglig även som pocket. Olof Lagerkrantz resonerar kring vad som sker när vi läser. Det faktum att vi genom läsning förmår väcka till liv tusenåriga tankar och i vår inbillning iscensätta berättelser skrivna i alla tider benämner han ett underverk större än att sädeskornen ur faraonernas gravar förmåtts att gro…

Olof Lagerkrantz skriver att böckerna tidigt gav honom en utvidgning av det egna livet. "De lät mig se sådant jag inte själv kunde se och träffa människor som levde intensivare och mera dramatiskt än jag gjorde. /…/ De tog sig an mig och tillät mig att vistas hos dem och bli rörlig, rik, fattig, god och ond som de."

Han citerar vidare den tyske forskaren Wolfgang Iser, som karakteriserat läsandet som "en arena där författaren och läsaren tillsammans uppför ett fantasiskådespel". Detta påminner om vad den narratologiskt inriktade litteraturprofessorn Lars-Åke Skalin (verksam i Örebro) uttryckt om förhållandet läsare-litteratur. Läsaren och författaren ingår ett slags pakt. Om läsaren vinner förtroende för det skrivna (så att författaren ges nödvändig auktoritet) tar han det solidariskt till sig och iscensätter berättelsen på en inre scen.

Våren 1999 utkom "Där man aldrig är ensam" (Forum), skriven av den finlandssvenska författaren Merete Mazzarella, numera litteraturprofessor på den svenskspråkiga institutionen i Helsingfors.

Hennes essäistiskt utformade verk har undertiteln "Om läsandets konst" och bildar ett lapptäcke av småstycken vilka på ett eller annat sätt anknyter till huvudtemat, nämligen förhållandet mellan verklighet och diktning.

Läsning gör oss kanske inte till bättre människor, påpekar Mazzarella, men kan utmana vedertagna tankemönster. Läsning kan betraktas som forskningsresor in i andra människors psyken, liksom in i främmande kulturer. Genom att läsa skärper vi och utvidgar vår tankevärld, liksom vår förmåga till inlevelse.

"Konstens uppgift är att genom att komplicera varseblivningsprocessen få människan att verkligen se allt med icke-automatiserad blick, se uppenbarat klart i stället för trött igenkännande."

Merete Mazzarella tror starkt på litteraturens kommunikativa kraft och betraktar böcker och författare som vänner och samtalspartner.

Som vanligt är det stimulerande att läsa Merete Mazzarella, vars lärda allvar kryddas av en muntert kåserande ton, liksom av skarpa iakttagelser och över huvud taget av en rejäl portion berättarglädje. Är det något man kan invända mot är det väl att den tematiska tråden här och var kan bli en aning trasslig genom de ideliga hoppen mellan skämt och allvar: en stramare disposition skulle möjligen ha varit till fördel. (Å andra sidan skulle kanske mycket av charmen då ha försvunnit…)

Författaren och kritikern Alberto Manguels internationellt hyllade "A history of reading" utkom förra året även på svenska. I utmärkt översättning av Margareta Eklöf bjuder här Manguel på en ytterst kompetent guidning genom läsandets minst fyratusenåriga historia och tydliggör därtill hur läsning i mångt och mycket utgör själva nyckeln till vår förståelse av världen.

Det är en omfångsrik, vackert formgiven och rikt illustrerad volym. Här ges ett slags global litteraturhistoria, men ur läsarperspektiv. Manguel undersöker läsandet ur en lång rad aspekter och berättar om alltifrån kilskrift till dagens cd-romskivor (numera ryms Shakespeares samlade verk på en enda cd-skiva; och den nya DVD-skivan rymmer textmängder motsvarande ett omfångsrikt bibliotek!).

Angående läsningens betydelse skriver Manguel:

"I alla litterata samhällen är det något av en initiation att lära sig läsa, en ritualiserad övergång från ett tillstånd av beroende och rudimentär kommunikation. Barn som lär sig läsa släpps in i det gemensamma minnet genom böckerna och bekantar sig därmed med ett gemensamt förflutet, som de i högre eller lägre grad förnyar varje gång de läser."

(Denna potential rymmer som bekant även en skuggsida: många är de föräldrar, lärare och politiska ledare som mer eller mindre öppet försökt ingripa i syfte att styra eller förhindra människors läsande. Ty kunskap är makt…)

Alberto Manguel berättar att han i ungdomen fick i uppdrag att högläsa för den då blinde Jorge Luis Borges; han besöker Alexandria och spanar efter det världsbibliotek som fanns; han skriver om högläsningens men också den tysta läsningens historia; han avhandlar skriftens allmänna utveckling genom tiderna - och så vidare. Han är passionerat intresserad av sitt ämne och strör en mängd utvikningar kring sig.

Flaubert skrev en gång till en ung dam: "Läs, för att leva." Utifrån en likartad devis tycks även Manguel utgå.

Ibland tenderar han kanske att bli en smula långrandig, på gränsen till raljant, men i det stora hela bjuder hans välskrivna odyssé ett läsäventyr av ovanligt slag.

 


Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème