Nummer 6 -18 december 2000

Den här bilden togs på en nyårsfest och av en icke särskilt nykter värdinna. Det var ett sjusärdeles kalas. När bilden togs hade det nya året redan några timmar på nacken.

Festens uppsluppna deltagare är Marco, japanen närmast kameran, Anna-Eva och därnäst den Osynliga Mannen, vars yviga hår låter sig skönjas i skenet av golvlampan; sedan Lars Lindh, värden, och slutligen William, Anna-Evas sambo. Deltog gjorde också Värdinnan, som av naturliga skäl och barmhärtigt nog inte syns på bilden.

Jag ämnar här redogöra för hur detta det roligaste nyårskalaset under 80-talet förlöpt ända fram till dess att det förevigades av kameran:

Av samtliga gästerna anländer den Osynliga Mannen först till festplatsen. Han är litet tidig vilket väcker en viss irritation hos i synnerhet Värdinnan, som ännu ej är påklädd. Hon har tillbringat den senaste timmen i klädkammaren.

Lars Lindh håller för fullt på och dukar för nyårssupén, som består av sju rätter. Lars har tillbringat de senaste 48-timmarna av sitt liv i köket.

Exakt vid åttaslaget ringer det åter på dörren. Den här gången är det Marco, japanen, som anländer. Marco är en föredömligt punktlig ung japan. Han blir mycket varmt mottagen av Värdinnan, nu iklädd en utmanande svart kroppsstrumpa.

Snart serverar Lars Lindh drinkar; skålar fulla med nötter och andra godsaker ställs fram på soffbordet. Den Osynliga Mannen tackar ja till en dubbelwhisky; Marco tål inte alkohol men accepterar icke desto mindre ett glas Campari&Soda.

Tiden går. I väntan på de resterande gästerna samtalar Värdinnan belevat med Marco. Lars Lindh ursäktar sig och smiter ut i köket, där bland annat ostron väntar på att bli öppnade. Den Osynliga Mannen sitter tyst i det soffhörn han kommer att ockupera hela kvällen; med tom blick smuttar han på sin whisky. Då och då stoppar han nävtals med nötter i munnen.

Klockan nio står Anna-Eva och William vid dörren. Deras sena ankomst väcker en viss irritation hos i synnerhet Värdinnan, som tycker att hyfsat folk borde veta att passa tider. Så snart den redan överförfriskade William snubblat över tröskeln utropar han "Klädpoker! Jag vill spela klädpoker!" Värdinnan avfärdar honom med ett kyligt leende och säger någonting om att "jämt har hon otur i kortspel".

Anna-Eva får syn på Marco och det blir kärlek vid första ögonkastet. Under resten av kvällen kommer de att sitta sida vid sida och samtala förtroligt.

Lars Lindh hälsar gästerna välkomna till bords. En utsökt måltid serveras.

Anna-Eva vänder sig till Värdinnan och anmärker diskret att inga troskanter syns under dennas kroppsstrumpa; Värdinnan nickar och ler spefullt. Från andra sidan bordet grymtar William "Klädpoker! Ska vi spela klädpoker!" Lars Lindh dukar av och på, ständigt nya rätter serveras. Champagneglasen står inte tomma ens för en stund, det ser Lars till. Den Osynliga Mannen äter tyst och sammanbitet. Marco tål inte alkohol men tömmer glas efter glas i alla fall.

"Klädpoker!" ropar William med vild blick och fäktar med sin knutna näve.

"Vilket jävla tjat" tänker Värdinnan.

Nu har många timmar gått. I ett desperat försök att beveka William har de övriga givit med sig och gått med på att spela klädpoker. Marco mår förträffligt av all spriten och Anna-Evas smickrande uppmärksamhet. Lars Lindh är så trött att mungiporna dras ned i ofrivilliga ryckningar. Den Osynliga Mannen ruvar i sitt soffhörn och smuttar på en fjärde Gin&Tonic. William blundar förskräckt just som Värdinnan står i begrepp att fotografera det glada sällskapet.

Värdinnan står nämligen naken bakom kameran. Gott Nytt År!