Sångaren och låtskrivaren David Fridlund.	foto: roger ahl

"Det finns alltid något att vara arg på"
Av Andreas Hedberg

26-27 november ordnade svenska och brittiska skivbolag en musikfestival på Mondo i Stockholm. Bäst på scen var David & the Citizens. Café Crème fick en pratstund med sångaren och låtskrivaren David Fridlund.

- Det får gärna vara obehagligt och känslomässig jobbigt att lyssna på oss, och man får gärna bli jävligt glad också, säger David Fridlund. Det värsta som jag kan tänka mig är att folk skulle tycka det var kul att nynna med och diska samtidigt.

Hans röst klingar dubbelt i den smala korridoren. Det är högt i tak. På andra sidan väggen ligger Mondos lilla scen där David & the Citizens snart ska spela sex av sina bästa låtar. Medborgarhuset är fullt av grånade skivbolagsgubbar och sjuttonåriga tjejer med randig tröja och snedklippt lugg. Arrangemanget kallas Access all areas. Syftet är att presentera svensk popmusik för brittiska skivbolag. Varje band får en halvtimme på sig att fånga skivbolagsdirektörernas flackande blickar. David & the Citizens har rest från Malmö på förmiddagen. De är trötta och David har dessutom blivit förkyld. Men han verkar inte orolig för spelningen. Några skrattande tjejer går förbi den plyschklädda bänken där han sitter. Utanför fönstret är Katarina kyrka och minareten på Medborgarplatsens moské knappt synliga i det blöta novemberdiset.

- Jag kan inte skriva låtar om en solig sommaräng bara för att jag gillar att tralla, säger David och tänker efter. Det finns så mycket av mig själv i låtarna. Det måste kännas när man lyssnar.

Dyster och arg
David & the Citizens fick ett stort genombrott redan med sin första EP. Treminuterslåten "Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark", baserad på en av Davids drömmar, spelades mycket på radio och blev snabbt en favorit på bandets beryktade konserter. Drygt två år har gått sedan dess. Debutalbumet ”For all happy endings” blev en succé och recensenterna stod i kö för att hylla bandet. Men det var mörker som präglade musiken.

- Förra skivan var väldigt dyster. Vårt nya album ”Until the sadness is gone” är gladare. Eller, den är inte så glad egentligen. Men det är mer aggression. Det finns alltid något att vara arg på. Livet, ekonomin och kärleken.

Liv och död på samma gång
” Until the sadness is gone” har fått mycket beröm av musikrecensenterna. Men vissa tycker att skivan är splittrad och saknar fokus. Det kan bero på att låtarna förenar så många musikgenrer, tror David. På öppningsspåret "The end" har David & the Citizens tagit hjälp av klezmerorkestern Tummel.

- Vi kände att låten hade den där obehagliga stämningen av liv och död på samma gång. Och det är ju det klezmer handlar om, den judiska begravningsmusiken. Det passade väldigt bra in. David smuttar på sin vattenflaska och harklar sig. Förkylningen verkar vinna terräng. Men han var hes också när han sjöng texten till den desperata "Song against life" på debutskivan. Och det gick ju bra ändå. Det skall nog funka att spela i kväll, trots allt.

Det var mest i Stockholm som man kommenterade den splittrade ljudbilden på ”Until the sadness is gone”. I Malmö är det lättare att få förståelse för musikaliska infall, tror David.

- Det finns ett väldigt fritt sätt att tänka på musik i Malmö. Jag har en bild av att det är lite hippare i Stockholm. I Malmö är det jävligt ohippt att vara musiker. Varannan människa som bor där spelar i något band. Malmö och Möllevången där vi bor är också ett väldigt integrerat område, med folk från hela världen. Där finns ett slags naturlig öppenhet.

Han rättar till scarfen och tittar ut genom fönstret. Det är mörkt. Götgatan belamras av taxibilar och alltfler musikintresserade tar vägen mot Medborgarhuset.

Rastlös produktion
David och hans vänner får kanske inte längre lika mycket beröm som när de debuterade. Men han verkar inte uppgiven för det. Möjligen mer erfaren, mer balanserad.

- När vi släppte första albumet stod folk i kö för att gratulera och skriva upp oss. Nu är det svårare, vi börjar bli "old news". Vi har blivit ett namn och folk kan numera vara ganska elaka om de vill. Det var en som var väldigt elak, då fick han ett väldigt elakt svar av Magnus (Bjerkert, spelar trumpet i bandet, red. anm.).

David & the Citizens är rastlöst produktiva. Det är därför de har valt att ge ut sina skivor på det egna bolaget Adrian Recordings. De vill helt enkelt inte vänta på att storbolagens byråkratiska jättemaskineri skall snurra vidare. Nästa skiva är redan på gång.

- I vår skall vi släppa en EP med lite överblivna superpoplåtar från senaste inspelningssessionen. Sedan skall vi förhoppningsvis börja spela in något nytt, det svåra tredje albumet. Det blir en mer introvert skiva, fast pompös tror jag.

Han ler snett när han säger det.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.