Med den ironiskt laddade titeln ”Öfvre Östermalm” utger
Eleonora Luthander i höst sin fjärde diktsamling på svenska.
Tidigare har Eleonora Luthander - född Damjanovic i det forna Jugoslavien
- publicerat dikter på serbiska.
Denna poesi förmedlar åtskilligt av vardagens våndor för
en kvinna som kanske inte helt accepterat den svenska vardagen. Här
och var finns en frän underton, riktad mot byråkrati och fördomar.
Satir och ironi är andra stilmedel när berättarjaget berättar
om livet i ett samtida Stockholm.
Särskilt den ensamma kvinnans situation belyses - ofta på ett
rättframt, osminkat sätt, som såväl innehållsmässigt
som stilistiskt för tankarna till bland andra Märta Tikkanen, Kristina
Lugn, Bodil Malmsten och Gabriela Melinescu (även hon en kvinna i 50-årsåldern
från det forna ”östblocket”).
Eleonora Luthanders dikter vittnar om genuin begåvning för den
lyriska genren. Med sin friska, osentimentala ton utgör dessa dikter
ett uppfriskande inslag i den svenska höstbokfloden. Bildspråket är
originellt, ibland drastiskt (”Vänner är /---/ inlagda gurkor
i en burk som sällan öppnas nuförtiden”).
Samlingen är indelad i tre block. I den första avdelningen, ”Öfvre Östermalm”,
handlar det mycket om arbetslöshet och en upplevelse av förnedring
på arbetsmarknaden; den andra sektionen, ”SL-blues”, innehåller
mer av längtan och drömmar. Här finns också en hyllningsdikt
till Bruno K Öijer. Föga förvånande finner sig diktjaget
befryndad med dennes diktning (”vi kommer allt närmare/en poetisk
frontalkrock”).
Som avslutning en svit haikus. Några är synnerligen
vackra - särskilt
dessa rader, noterade i Budapest: ”Ljusets knappnålar/håller
floden vid staden/broarna vilar”.
Utsökt!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.