ÅRGÅNG 4 NUMMER 7 — 18 DECEMBER 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven

 

Prosa
Mona-Lisa
Av Kent Niemi

Solen lägger sig för att dö i horisonten. Nattens skyddande hinna av blindhet breder ut sig över småbåtshamnen. Tusentals skrov ligger och gungar i de svarta vågorna. Några raggare åker förbi. Utan några syften eller mål. Precis som raggare ska göra.

Styrlund är en skuggfigur. Rör sig med mjuka steg mellan buskarna. Kamouflage-gömd väntar han på att tillfället ska bli det rätta.

Jag tar av mig mina kläder. Lägger ner dem i ryggsäcken. På håll hör jag stadens nattliv skvala. Det är dags. Ögonblicket är här.

Går med snabba steg ner mot vattnet. Ser mig runt en sista gång innan jag börjar vada ut. Efter några meter djupnar det. Jag börjar simma. Borren som jag har runt halsen slår mot min bröstkorg.

Mona-Lisa, nu kommer jag. Din väntan är över nu. Hör du mina mjuka simtag som kommer närmare? Snart är jag hos dig. Alla dina timmar som slav i pampens händer är över. Jag ska befria dig. Bara tio meter kvar nu. Jag ser din vackra stjärt. Hela du är upplyst av månen. Så vackert. Nästan heligt och lite kristet.

Grodmannen når fram till sin vackra dam. Hon ligger där insvept och mäktig. Mälarens svarta vatten bildar en krans runt hennes välvda buk. Anders får lust att sjunga en sång, kanske en mjuk ballad om kärlek. Han kommer tyvärr inte på någon som passar in.

Anders! Fokusera nu. Du har inte tid med den där typen av tankar. Gör nu som du har planerat och bestämt. Börja med babord. Babord? Jaa, båtens vänstersida.

Jag rör mig som ett vattendjur. En specialutbildad båtsänkarsäl. Jag känner på hennes kalla skrov med min vänsterhand. Har läst att man är känsligare i sin vänsterhand. Tydligen är den mera öppen för allt övernaturligt. Vet inte hur det hjälper mig just nu. Men det känns rätt.

Jag tar av mig borren som har hängt som en Kalaschnikow runt min hals. Tar sats och slår in borrspetsen i henne. Nu du Mona-Lisa, friheten är inte långt borta.

Vattenmannen greppar handtaget och börjar veva. Det funkar. Han känner hur borren börjar blöja in i den vita plastmagen. Innan Anders hinner fatta, är borren igenom. Han sätter handen över hålet. Det känns som någon har dragit proppen ur ett badkar. Den heliga känslan.

Tio minuter senare simmar jag åter mot stranden. Fem vackra hål i varje sida och två bonushål i aktern. Bara för att jag är hemskt snäll. Man ska inte snåla på sånt. Det ger dålig karma.

Styrlund trippar med huttrande steg över det daggiga gräset. Försvinner snabbt in i den skyddande busken. När han står där och byter om passerar ännu en raggarbil. Den är överfull av svettiga kroppar. Halvfeta kräk som lyssnar på Eddie Medusa och dricker starköl. Den äckliga maskburksbilen försvinner sakta bort i mörkret.

Ombytt och klar. Jag går med normalsteg mot hamnkrogen som ligger några hundra meter längre bort. Måste få något stärkande i mig. Kroppen känns kall efter mitt nattbad. Lite sprit ska nog tina mitt frysta blod. Vem vet, kanske hittar jag något roligt där. Något att slösa bort några timmar på.

Vår frusna vän stannar mitt i ett steg. Stirrar nyfiket på en båt. Kastar några snabba blickar runt sig. Mörkt, öde och tomt. Anders? Vad gör du? Det där är ju den snälla hummermannens båt. Jaa, jag vet. Vill bara kolla. Bara lite nyfiken. Ge fan i den! Du ska ju gå på krogen. Du har inget otalt med honom.

Kabyssdörren är ett skämt. Jag skruvar av gångjärnen. Lyfter av dörren. Sedan är jag inne.

Jag börjar öppna lådor och skåp. Jag hittar efter en stund det jag söker. Spritskåpet. Tar upp en halvfull flaska. Whisky. Den gyllene drycken. Jag knäpper upp min gylf med högerhanden. Min trogna vän ligger där skrynklig och vit. Förkrympt och rädd. Nöden har ingen lag. Måste man gå så måste man.

Styrlund fnittrar som ett barn när han hör hur sin urin blandas i flaskan. De bästa idéerna föds med hjälp av trånga blåsor. Han sätter på korken och skakar om.

– Skål mina båtägarvänner. Viskar han i natten.

Ute på vägen igen. Jag återupptar den utlagda stigen. Min själ behöver bedövning. Min kropp behöver värme. Jag går in på krogen och sätter mig i baren.

– En sexa Irish!

Jag skålar för Mona-Lisa. En mjukt sjunkande drottning. Värmen börjar återkomma till min kropp. Bartendern försöker prata med mig. Jag ignorerar honom. Jag firar mina triumfer bäst själv. Han ska bara sköta sitt jävla jobb och låta mig sköta mitt. Allt tvångspratande får mig att vilja spy. Jag känner inget behov av att prata när jag står i en bar. Jag vill bli full. Jaha nu kommer han. Tittar på mig med sina kontaktsökande hundögon. Titta inte på honom då är det kört. Då kommer dårfrågorna.

– Du ser lite trött ut… lång dag?

Helvete också. Varför fastnar jag jämt i allt skit? Jag vill inte vara en dårmagnet. Måste döda det här i tid.

– Jag är inge tröttare än vad jag var igår… min dag har inte varit längre än din.

– Har du vart ute med båten?

Lyssnar aset på mig? Hörde han inte mitt svar? Vad måste jag säga för att han ska låta mig vara?

– Nej… jag har jobbat… vi på hälsovårdsnämnden har mycket jobb så här års… hur ofta tvättar du dina händer? Den där skärbrädan… hur gör du rent den? Kan jag få ditt namn? Har du ditt anställningsavtal med dig?

Likblek snubblar han bakåt. Han är stum. Tystnaden är underbar. Han står och stirrar på mig från andra änden av baren. Viskar i en telefon.

Anders tömmer sitt glas. Bäst att röra på sig. Han saknar sin soffa och tystnaden som finns runt den. Tittar en sista gång på bartendern. Fiskögonen stirrar tillbaka. Sedan reser han sig och går.

Utanför är allt som det ska. Jag tycker mig kunna höra Mona-Lisa ta sitt sista andetag när jag börjar min resa hemåt. Allt känns som det ska. Alla tankar är vänner i mitt huvud. Jag undviker stadens kärna för att inte störa min harmoni. Hem och vila. Jag är bara halvklar. Mycket jobb återstår innan jag kan få ro i mig själv.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.


Tidigare prosastycken i Café Crème:
Vattenkaraff; av Kent Niemi
Bara blind såg jag dig; av Björn Gustavsson
Väntan; av Måna Berger
Sommaren låg som ett oändligt fält bakom henne
Johannes; av Björn Gustavsson
Barnprosa: Kotte och jag; av Sofie Carlsson
Barnprosa: Nej, det är inte sant!; av Lovisa Lundh—Duprat
Natt i himlen; av Björn Gustavsson
Bertil Näslund; av Björn Gustavsson
Salt och peppar; av Lovisa Lundh—Duprat
Midsommarresa till ingenstans; av Bj örn Gustavsson
Var är mina proppar; av Björn Gustavsson
Operation X eller Spionen som glömde sitt uppdrag; av Björn Gustavsson
Chagall skulle ha låtit henne flyga; av Björn Gustavsson
Lukten av citron; av Lydia Duprat
En julberättelse; av Måna Berger
Present till Arafat; av Lydia Duprat
Genuine Imitation Replica; av Paul Schreiber
Den lilla blå av Björn Gustavsson
Jojomannen; av Måna Berger
Maran; av Lydia Duprat
Mobiltelefonlandet;av Björn Gustavsson

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat