Lyrik

Vägen lång
Av Måna Berger

vägen lång
stenig tung
hård terräng sa de tränade
vad vet jag
jag har inget mål
där min fot finner fäste är väg
och kattguldet glimmar bland gruset
det brådskar inte
nattkvarter finner jag nog

den andre
slöt upp vid min sida
visade på horisonten
ser du
dess linje har skarpa konturer idag
världshjulet roterar
det vred sig ett varv medan du var i din dröm
sa min färdkamrat
och kartorna har nu ritats om

jag lyssnade mer på talgoxen i björken
den håller ord

- lusten livskraften dödsdriften
i språnget ovan manegen

utan skyddsnät
de nakna sekunder då existensen genomlyste oss
och vi flög som gnistor genom det stora mörkret
kallade att brinna och uppge livet
för att vinna det

fågeln vet vem jag är
blåsten i trädtopparna vet
skingrandet skapar klarhet
bergskedjorna vandrar
allt är nu