Första sidan
  Nummer 3 - 18 september 2000
 

Debatt

Mitt kön spelar fortfarande roll

Av Theodor Stenevang

En trevlig och käck journalfilm från 1960 på SVT kanal 1 visar ett ungt par, två medicine kandidater, bosatta i studentbostadsfastigheten Nyponet i Stockholm. Den unge mannen ska representera den nye jämställde mannen, "hemhjälten". Han sitter med sin lille son i knät, ännu inte ett år gammal. Han påbörjar ett blöjbyte och en röst frågar: "Gör kandidaten det här varje dag?".

Nej, förklarar han, inte varje dag, men han tittar på åtminstone en gång om dagen, när hans fru byter blöjor på barnet, så att han känner att han också är delaktig i den hela. "Lagar kandidaten mat också?". Jodå, ungefär en gång i veckan, för att avlasta sin fru. Som likt honom själv är medicine kandidat, märk väl.

Han håller sig till kokboken, hemhjälten kandidaten, och specialitén är korvlåda med lök. Fantastiskt. Han "tar papparollen på allvar". Jag tar mig för pannan. Förhoppningsvis har attityder och normer förändrats helt under de 40 år som gått sedan hemhjältens 1960, tänker jag. Men hur är det med den saken?

På samma sätt som kvinnor drabbas av fördomar rörande kunskaper, kompetens och sociala roller på grund av ingrodda förväntningar och dammiga vanor, kan män träffa på motsvarande fenomen. Det har jag själv fått lära mig.

Jag är man. Jag lagar mer än gärna mat och brukar lyckas i köket. Jag kan sy kläder. Jag tycker om småbarn och har bytt hundratals blöjor. De sakerna står ju inte skrivna i pannan på mig. Däremot är det uppenbart att jag är man. Det är också därför jag blir bortkörd från spisen av den där beskäftiga unga damen som talar om att man ju faktiskt ska förgrädda en pajbotten. Och dessutom ska kött stekas på hög värme, bara så att jag vet. Vad har jag tänkt att göra med den där kastrullen då? Somme tout: Det här förstår du dig inte på, lille gubben.

Lyckligtvis är detta en attityd som inte så ofta finns hos tjejer i min egen generation. Men de tjejerna bidrar lika mycket till cementeringen av de gamla könsrollerna som alla karlar som tror att kvinnor inte kan laga en cykel eller hugga ved. Det är samma tjejer som förutsätter och tycker att flickor ska plocka blommorna och pojkar ska bygga midsommarstången. Att flickorna ska duka bordet och pojkarna ska fixa grillen.

Vi ärver förväntningar och värderingar av generationen före oss vare sig vi vill det eller inte. Vi måste vara mycket medvetna om det för att slå dem ifrån oss. Det kan ju inte vara av något annat än obetänksamhet som någon förutsätter att min syster eller min flickvän ska hjälpa mig att sy en maskeraddräkt när det i själva verket är så att jag lägger upp min systers byxor åt henne? Kokböckerna är tack och lov könsneutralt skrivna nuförtiden, men en bok om sömnad som riktar sig till män torde inte finnas på världskartan.

Så länge vi förutsätter att en kille inte kan sy och laga mat, så länge vi uppmärksammar "hemhjältar" på samma sätt som år 1960, sitter könsrollerna stenhårt fast. Detta är ett skitproblem jämfört med kvinnomisshandel och sexuella trakasserier dock är det ändå en puckel på vägen mot det jämställda samhället.


 

Copyright © 2000, Kulturtidskriften Café Crème