Abondance - osten som sjunger
Av Björn Rasmusson
Illustration: Anna-Maria Törnblom

Vad är en god ost? Man kan naturligtvis beskriva en ost som vore det vin, med färg-, lukt-, och smakassociationer. Sålunda kan osten till exempel vara stor, rund, platt, fast, men ändå smidig, med kraftig smak och doft med inslag av mjölk eller en nötig smak.

Detta säger egentligen ingenting. Bäst är att bara njuta och låta smaknyanserna blomma ut när man sakta låter en bit lagom mogen ost smälta i munnen. Om det ska bli en fullständig smakupplevelse kombinerar man osten med rätt sorts vin. Vinet får osten att sjunga, säger man i Frankrike.

En av de ostar som sjunger bäst är Abondance, vilket betyder överflöd. Överflöd av smakupplevelser möjligen. Själva osten är en raritet.

En raritet är också en viss dalgång i östra Frankrike, på gränsen till Schweiz, Val d’Abondance. Här producerar man denna ost som till färgen är benvit och som i övrigt kan beskrivas som i det inledande stycket. Med ett gott vin eller portvin blir den till en verklig guldkant i tillvaron.

Det började med munkarna i Val d’Abondance. När kardinalerna i Frankrike samlades för att välja påve höll de på i flera dagar. Man diskuterade politik och teologi vilket så småningom ledde fram till att en ny påve utsågs. Under dessa dagar serverades naturligtvis rikligt med mat och goda viner. Munkarna i Val d’Abondance hade till uppgift att leverera osten.

De livsnjutande kyrkomännen blev så förtjusta i denna ost, att den kom att serveras under alla deras sammankomster. Eftersom valet av en ny påve ibland kunde bli komplicerat, blev också sammankomsterna långa. Det visade sig dock att när mat och dryck började tryta kom man snabbare fram till beslut. Därför beslöt man någon gång under 1400-talet, i syfte att påskynda dessa möten, att det från och med den åttonde dagen inte skulle serveras någon ost från Abondance.

Besluten fattades därefter tämligen raskt. Men dessförinnan var det osten som gällde. I överflöd. Abondance.