Foto: charlotte robinson

Klassiskt fotografi på Athello Soul Art Gallery
Av Kerstin Gustafson

Den 7 juni var det vernissage för en grupp fotografer på Athello Soul Art Gallery vid Mariatorget. Fotograferna är avgångselever från en grundfotoutbildning (GFU) vid Folkuniversitetet. Utställningen pågick till den 12 juni.

Det är främst klassiskt foto med ansiktsporträtt i färg och svartvitt som möter besökaren på galleriet. Det övergripande intrycket är att det är fantastiskt hur en ettårig utbildning kan resultera i så professionella fotografer. Gruppen av åtta elever har alla utvecklat personliga stilar samtidigt som de håller sig inom de traditionella ramarna. Det är således med en viss försiktighet inför fotografiet som konstform som eleverna ställer ut sina personliga verk.

Porträtt i färg och svartvitt
Magdalena Z Recht och Lisa Praski ställer ut serier med ansiktsporträtt. Rechts bildsvit är döpt till ”Mina syskon” och består av både färg- och svartvitt foto. Praskis porträtt liknar Rechts, är tagna i både svartvitt och färg. Färgfotografierna har en otrolig skärpa. Varje detalj i ansiktena syns vilket gör att bilderna blir mycket realistiska. Mer karaktär av pressfoto, eller åtminstone med en mer samhällelig prägel, har Praskis svartvita serie med unga människor i tunnelbanemiljö. Det är ju långtifrån ett nytt tema men det är ett motiv som aldrig blir uttjatat. På något sätt är det alltid intressant med bilder på unga människor mitt i nuet. De befinner sig i ett snabbt tempo trots att de väntar.

Ytterligare en fotograf – Maria Freimuth har fotograferat nakna kroppsdelar i svartvitt samt vissa ansiktsbilder. Och i ett enskilt rum i galleriet hänger Soon Young Bergstöms serie ”Kött” som är bilder med glänsande, sammanflätade extremiteter, upphängda på ett slags nätmaterial upplyst i rött scenljus med klassisk musik i bakgrunden. Det är häftigt och förvillande. Soon Young Bergströms utställning blir, med det röda ljuset och musiken, på ett sätt som en installation.

Naturbilder
Charlotte Robinson har kombinerat nakenmodell- och naturbilder vilket ger ett mycket vackert och mystiskt resultat. I bakgrunden finns ett gammalt torp och alla fotografier är tagna i typiskt skandinaviska färger som gult, blått, grönt och grått. Det ger ett lite vemodigt intryck samtidigt som det finns en stillhet och harmoni i hennes bilder.

Stefan Nilsson har fotograferat ett gammalt trähus på Skansen. Hans naturbilder är mycket effektfulla och dramatiska genom att bakgrunden är svart. Till och med molnen i kontrast till den mörka himlen ger en mycket dramatisk effekt. Stefan Nilsson berättar att han har använt infraröd film vilket är relativt ovanligt. Den infraröda filmen gör att det gröna och röda blir vitt och det blåa i himlen blir svart. Med denna teknik blir den annars lite tråkiga naturbilden nytänkande och exceptionell.

Anders Forsberg visar i sin serie ”Med din blick” hur oerhört varierat porträttfotografi kan vara. Anders Forsberg har fotograferat sin fru i vitt skilda perspektiv och bilderna är så olika varandra att det inte är enkelt att se att det är samma person. På en bild är ansiktet helt osminkat och öppet och kvinnan uttrycker lugn och naturlighet. På en annan bild har kvinnan svart hår som rufsigt hänger fram i ansiktet. Ansiktet är mörkt och fotografen utnyttjar skuggorna och ljuset och får fram en bild som uttrycker såväl sorg och depression som styrka och temperament.

Konstnärligt foto
De bilder som bryter av mest från de andra och står närmast det konstnärliga fotot är Marianne Sandbergs två bildserier – den ena i tivolimiljö och den andra med ansiktsbilder och mönster. Det som är speciellt med Sandviks bilder är att färgerna är så intensiva. Hon berättar att hon har använt en diafilm som sedan framkallats som vanlig negativfilm. Detta får effekten att färgerna blir mer framträdande. Men färgernas intensitet är också en efterkonstruktion, berättar hon. Tivolisviten har starka gröna, gula och röda färger. Den andra serien har en stark blå färg som nästan är neonaktig.

Av alla fantastiska fotografier på den här utställningen är det Marianne Sandviks bilder som personligen berör mig starkast. Det ligger något oerhört fascinerande i hur bilder och konst i alla former berör människor. En person kan se en bild och inte känna någonting och inför ett annat uttryck är det som ett magnetfält. Vad beträffar Marianne Sandviks fotografier blir det som en total och blixtsnabb förälskelse.