ÅRGÅNG 4 NUMMER 4 — 19 MAJ 2003 | ||||||
CAFÉ
CRÈME I VÅR P R O S A |
Kartlägger mobbningens
mekanismer
Jenny börjar i en ny skola och det går inte så bra. Tre tjejer i klassen retar sig på henne och börjar trakassera henne nästan med en gång. Åsa, Cilla och Marie tycker att Jenny är avvikande. Hon är bara tolv år men använder en massa kajal runt ögonen, bär korta tröjor så att magen syns, bläddrar i Vecko-Revyn under lektionerna. Hon röker och umgås med killar från nian. Det tar inte lång tid innan tjejerna är på det klara med vad Jenny är: en hora. Jenny å andra sidan kan inte förstå varför hon blivit målet för så mycket hat. Hon har inte gjort någon av de där tre tjejerna något ont. Varför kan de inte lämna henne i fred? Genom att skildra konflikten ur både mobbarnas och den mobbades perspektiv lyckas Eva Wikander kartlägga mekanismerna bakom en mobbningssituation. Jennys sätt och uppträdande har sin förklaring i hennes osäkerhet, hennes rädsla inför att börja i en ny skola; de mobbande flickornas reaktion har sin grund i deras osäkerhet inför en jämnårig som vågar vara annorlunda. Man skulle kunna säga att allt handlar om ett missförstånd, och författaren antyder i slutet av boken att detta missförstånd kanske är på väg att klaras upp. Den där Jenny väcker en intressant fråga: Varför är människan så snar att tillgripa grymhet som ett försvar mot det avvikande? Denna frågeställning är förstås central vid all mobbning. Boken ger inga svar på frågan men erbjuder några ledtrådar. Det öppna slutet inbjuder läsaren
att själv skriva upplösningen,
det vill säga den dialog som måste ske mellan Jenny och det mobbande
triumviratet, en dialog som kan fungera som en övning i konflikthantering.
Det är ett intressant grepp. Författaren förser den unga läsaren
med allt nödvändigt bakgrundsmaterial och det ankommer den sistnämnda
att göra bruk av det för att i fantasin hjälpa parterna nå försoning – eller
konsolidera konflikten. |
|||||
Copyright
© 2003, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||||
|