ÅRGÅNG 4 NUMMER 4 — 19 MAJ 2003
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Tora vill rida hela sitt liv
Med vindarna i ryggen
Gud ger och Gud tar
Från arbetarstad till Europa-wannabe
Gratisdatorns dagar är här
Främlingars godhet
Martinson intressantare än någonsin
Manfredis oändliga dialoger
Liten flicka blir vän med argt moln
Plötsligt blir morfar James Bond
Starka porträtt i Weiss nya roman

I N T R Y C K
Första bilden från Mars!

P S E U D O
Som klippt och skuren för jobbet

P R O S A
Ro i tidens flöde
Den snabba tjuven


Bilden och minnet - Udda veckor på Moderna museet
Av Kerstin Gustafson

KONST
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

På Moderna museet vid Klarabergsviadukten pågår just nu den sista av museets så kallade udda veckor. Under fyra månaders tid har nio konstnärer visat olika former av konstnärliga uttryck. Museets udda veckor är en utställningsserie som är speciellt utformad för den tillfälliga adressen vid Klarabergsviadukten. Det är fri entré och idén bakom utställningen är att det ska vara lätt samt gå snabbt att slinka in och ta del av det som visas.

Charlotte Gyllenhammar
Under den sista veckan är det konstnären Charlotte Gyllenhammar som visar ett konstverk i form av en installation. Tema är minnet och hur en bild kan relatera till minnet. Betraktaren kommer in i ett mörklagt rum med en filmduk, en filmprojektor och små dockor i ett gråbrunt vävt material som sitter placerade framför duken och betraktar det som visas upp, ungefär som en gles publik i en biosalong. På så vis blir installationen som ett slags bild i bilden. Museibesökarna betraktar dem som betraktar filmduken. Men betraktaren ser också på duken som visar ett utklipp av ett kidnappningsdrama i Italien 1973. Paul Getty III, son till en känd amerikansk oljemagnat, hade hållits fången i fem månader och det vi får se är när han blir hämtad i en bil och förd till en stor byggnad som skulle kunna vara en domstol eller en polismyndighet.

Gömda och slutna rum
Charlotte Gyllenhammar blev mest känd för den breda publiken då hon 1993 hängde ett upp- och nervänt träd över Drottninggatan i Stockholm. Vid en inspelad intervju får hon frågan om hon arbetar med ett omvänt perspektiv som tema men det anser hon inte att hon gör utan hävdar att hon i stället har kretsat runt det flygande eller fallande. På senare tid arbetar hon också med slutna och gömda rum som till exempel katakomber, rum under jorden eller rummet där Anne Frank höll sig gömd under kriget. Det slutna rummet ska skydda från yttre faror. Charlotte Gyllenhammar menar att ingenting är okrossbart och att de slutna rummen blir uttryck för rädslan för att det vackra och värdefulla ska förstöras eller på något sätt tas ifrån oss.

I installationen på Moderna museet handlar det också om slutna rum även om det är på ett mer abstrakt plan. Charlotte Gyllenhammar fokuserar på motsättningen mellan inre och yttre rum och en kidnappning kan betraktas som ett brutalt intrång i den inre, individuella sfären. Och med en svartvit, rörlig bild från ett sådant drama förs vi trettio år tillbaka. Bilden för fram det glömda i ljuset. Det blir en rörelse från det inre rummet till den yttre sfären och gränsen dem emellan blir tydlig för betraktaren

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat