Sulpicia
är sjuk
Kärlekshistoria från antiken
Del 3 av 4
Av
Hans Aili
Sulpicia saucia atque
infirma – Sulpicia är
sårad och sjuk
Kärlekens vånda och glädje
är ett tema som spänner över alla världslitteraturens
stora genrer: ständigt drabbas kontrahenterna med nödvändighet
av stunder då de tvivlar – på den egna kärleken, på
motpartens uppriktighet, på kärleken själv – eller känner
sig övergivna och ensamma. Dessa två helt centrala temata beviljar
Sulpicia var sin dikt i den minimala samling som antiken velat låta
oss få del av.
Svartsjuka
Det var ju kul att du kan ge
dig själv så stora löften om mig!
Är du rädd kanske, att jag helt plötsligt ska bli dum och
ramla i säng med nån annan?
Nåja: du bryr dig mer om din gatflicka
sätter hellre på din slavinna som släpar på sin
korg med ullgarn
än du bryr dig om Sulpicia Serviusdotter.
Men då ska du veta: det finns män
som tänker på mig
som är allra mest bekymrade över risken
att jag ska ge mig åt en slusk utan status!
Övergivenhet
Cerinthus, min käre!
Du hyser väll ömma bekymmer
för din flickvän?
Jag ligger ju här pinad och
trött av feber!
Ack, enda metoden jag önskar
för att bli kvitt min sjukdom
är att jag visste att du
ville precis samma sak!
Men vad glädje vore det
för mig
att jaga bort min sjukdom
när du så lättvindigt
står ut
med att jag lider?
Ironi, raseri, bördshögfärd,
hotelser. Sulpicia spelar suveränt på känslosträngarna.
Svartsjukedikten är ett kraftprov i genren. Sulpicia har (det anar
man) sin karl under illusionslös kontroll. Till och med när
hon måste erkänna svaghet beror den på kroppens, inte
på själens, sjukdom. Och om inte Cerinthus önskar henne
frisk, kan det vara!
|