Första sidan

Nummer 9 - 30 april 2001

 

 

Sulpicia är sjuk
Kärlekshistoria från antiken
Del 3 av 4
Av Hans Aili

Sulpicia saucia atque infirma – Sulpicia är sårad och sjuk

Kärlekens vånda och glädje är ett tema som spänner över alla världslitteraturens stora genrer: ständigt drabbas kontrahenterna med nödvändighet av stunder då de tvivlar – på den egna kärleken, på motpartens uppriktighet, på kärleken själv – eller känner sig övergivna och ensamma. Dessa två helt centrala temata beviljar Sulpicia var sin dikt i den minimala samling som antiken velat låta oss få del av.

Svartsjuka
Det var ju kul att du kan ge dig själv så stora löften om mig!
Är du rädd kanske, att jag helt plötsligt ska bli dum och ramla i säng med nån annan?

Nåja: du bryr dig mer om din gatflicka
sätter hellre på din slavinna som släpar på sin korg med ullgarn
än du bryr dig om Sulpicia Serviusdotter.

Men då ska du veta: det finns män som tänker på mig
som är allra mest bekymrade över risken
att jag ska ge mig åt en slusk utan status!

Övergivenhet
Cerinthus, min käre!
Du hyser väll ömma bekymmer
för din flickvän?
Jag ligger ju här pinad och trött av feber!
Ack, enda metoden jag önskar
för att bli kvitt min sjukdom
är att jag visste att du
ville precis samma sak!
Men vad glädje vore det
för mig
att jaga bort min sjukdom
när du så lättvindigt står ut
med att jag lider?

Ironi, raseri, bördshögfärd, hotelser. Sulpicia spelar suveränt på känslosträngarna. Svartsjukedikten är ett kraftprov i genren. Sulpicia har (det anar man) sin karl under illusionslös kontroll. Till och med när hon måste erkänna svaghet beror den på kroppens, inte på själens, sjukdom. Och om inte Cerinthus önskar henne frisk, kan det vara!

 


Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème