ÅRGÅNG 2 NUMMER 8 — 19 NOVEMBER 2001 | ||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Läst
Drömlik. Fantasirik. Känslorik. Stämningsrik. Vad händer egentligen och vad händer inte? Den här boken har fyra syskon i fokus. Mellan dem finns starka band som skapats under den kaotiska uppväxt man anar finns där. Man anar mycket i den här boken, mycket är outtalat och det är fritt fram för mig som läsare att bilda mig en uppfattning om det som har skett, sker och kommer att ske. Bokens huvudperson är mellansystern, vars namn aldrig nämns, som hela tiden hoppas att allt ska bli bättre. Hon värnar om och skyddar sin lillasyster Eddie, som sällan pratar. Eddie framstår som ett drömmande barn som gärna sitter på taket av deras hus och fantiserar. Deras storebror Axel försvarar sina systrar och sin ställning som mannen i huset med att slåss. Han använder nävarna mot de män som mamman tar hem under åren. Axel lämnar till slut hemmet. Eller? Vad var det egentligen som hände? Mellansystern har starka band till sin bror Axel och de känner varandras närvaro fastän Axel inte finns i hemmet längre. Bonnie är storasystern som tar hand om allt, tröstar och lagar mat. Hon ser till att alla får sitt när mamman brister i omsorg och närvaro. Mamman är ganska osynlig i deras liv och framträder bara i konfliktfyllda situationer. Berättelsen kretsar kring denna syskonskara och man möter dem i tre skeenden under uppväxten. Fantasi och syskonkärlek hjälper alla fyra att överleva, de verkar för alltid vara utelämnade åt varandra. De klamrar sig fast och får näring av varandra. Författaren har en fantastisk förmåga att beskriva väderleksfenomen som påverkar människorna i boken. Man vet inte om det är vädret som ger upphov till känslorna eller känslorna som ger upphov till vädret. Hursomhelst förstärker de varandra. I början av boken reser familjen bil en väldigt het sommardag och det är en tryckt stämning som råder i bilen, när alla sedan stannar och går ut exploderar känslorna och både Axel och mamman får våldsamma utbrott. Samma fenomen uppstår när mamman och mellansystern är på väg till tåget en blåsig och regnig kväll. Mammans irritation och dotterns förväntningar förstärks av vädret som stormar kring dem. Den de ska möta vid tåget är Bootsman, som har bott med mormodern och som de haft liten kontakt med under uppväxten. Bootsman är inte det de hoppats på men denna gamle man blir en viktig del i deras hem. Han accepteras av syskonen och sprider värme. Jag kan inte säga att detta enbart är en ungdomsbok, det är lika mycket en bok för vuxna eftersom den berör svåra ämnen, det ligger mycket under ytan och gror. Har någon råkat ut för övergrepp? Har någon dött? Vad har de egentligen varit om? Vad kommer att hända? Den här boken kan rekommenderas varmt till alla dem som vill utmanas. Som läsare blir man inte serverad allt. Moeyaert utmanar ens fantasi och intellekt och jag tror att det är utmärkt för ungdomar. Vissa sidor måste läsas flera gånger om läsaren ska hänga med i det som sker eller inte sker. Jag ser att man skulle kunna ha den som underlag för diskussioner i skolan, jag tror att olika människor uppfattar den olika beroende på vad man bär med sig själv. Någon kommer att uppfatta syskonen och berättelsen som helknäpp, medan en annan känner igen sin egen uppväxt. En tredje, som jag, blir intresserad att veta mer och förstå denna familj, kanske kan man hoppas på en uppföljare… Författaren Bart Moeyaert, född 1964, kommer från Flandern och är en av Hollands mest uppskattade författare. Han har skrivit en bok som är angelägen och väcker frågor och känslor.
|
|||
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||
|