Ledare
Cynism som smakar blod

Tre döda nallar.	Bild: Lydia Duprat

Människan fortsätter att inbilla sig att naturens enda uppgift är att tjäna henne och alla hennes egennyttiga syften. Hon fortsätter att stövla fram och ta för sig utan att ta minsta hänsyn till exempelvis andra - märk väl, andra - djur. Senaste sorgliga exemplet kommer från Lycksele djurpark där man nyligen mördat tre björnungar. Men jag tror att ett cyniskt synsätt på naturen är symptomatiskt och tyder på en - om inte annat så potentiellt - lika cynisk människosyn.

Först parar man björnhonan Golda, trots att det är helt onödigt. Förevändningen är dels att björnhonan behöver ha ungar att ta hand om för att känna sig tillfreds, dels att man måste tillförsäkra sig om att någon unge, från någon kull, överlever. Sedan ställer man till med det sedvanliga jippot då allmänheten uppmanas döpa ungarna. Därmed får man förstås en hel del publicitet för sin djurpark och naturligtvis också fler besökare. Sedan, när säsongen är över och björnungarna gjort sitt, finns det plötsligt "inte plats" för dem. Vad gör man då? Ja, slaktar dem, så klart. Det är så man gör med prylar man inte längre behöver - man gör sig av med dem.

Tydligen behöver inte björnmamman längre sina ungar för att "känna sig tillfreds". Lika tydligt är även att man nu med säkerhet vet att någon annan unge från den förra kullen kommer att överleva.

Det här är så makalöst cyniskt att man baxnar.

Nyheten om att björnungarna skulle avlivas gav upphov till starka protester från allmänheten. Bland annat förklarade sig artisten Martin "E-type" Eriksson beredd att starta en fond för att rädda nallarna. Men beslutet att undanröja de "överflödiga" djuren var fattat, och björnungarna avrättades som planerat.

Naturen är inte människans att missbruka som hon vill. Har man inte plats för nya djur avlar man heller inte fram några. Nu uppför sig dessa så kallade "artkoordinatorer" som vanligt okunnigt folk som skaffar sig sommarkatt. Det kan knappast anses vara ett professionellt handlingssätt och det är inte försvarbart.

Jag tror att ett cyniskt synsätt på djuren skvallrar om en lika cynisk människosyn. Ett djur som man inte har någon användning för har heller inget existensberättigande. En människa som inte fyller någon "vettig" funktion i samhället… ja, ni förstår. Enligt mitt sätt att se det är det här resonemanget inte alls långsökt. Kan man ställa sig kallsinnig inför en alldeles godtycklig slakt av oskyldiga ungdjur kan man nog ställa sig kallsinnig till åtskilligt annat.