ÅRGÅNG 3 NUMMER 3 — 20 MAJ 2002 | ||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Jesus,
två norrlänningar och jag — en sann historia
Jag inledde
kvällen
med att tala kritiskt om journalistik med en nyfunnen kollega och i andra
delar av lägenheten talades det kunnigt om ingenjörskonst. Men det
dracks ju sprit och snart var konversationen som ett avsnitt av Sex and the
City och sedan blev allt väldigt luddigt. - En smula kanske, tillstår jag lika glatt och ler tillbaks ovetande. - Hoppa in och
häng med till vårt hotell och få i dig lite frukost, säger
den manliga norrlänningen och ler ännu bredare än sin kollega. Vi småpratar lite om triviala saker under bilfärden och snart befinner vi oss i ett varmt gemyt vid ett dukat frukostbord. Konversationen som följer är inte exakt återgiven. Men andemeningen är helt sann. - Var har ni varit då, frågar jag och mumsar på ett ägg. - Vi har varit i Turkiet, säger flickan. - Jaså, säger jag, vad har ni gjort där då? - Det var helt otroligt, säger pojken, Guds ande svävade verkligen över oss den här helgen. Herre Jesus! - Jaså? Säger jag och höjer på ögonbrynen. Ett sådant påstående förstår han väl själv att han måste utveckla, resonerar jag. - Ja, vi har varit på en stor kristen sammankomst. Guds kraft är stor. Ja herre Jesus. - Sannerligen säger jag och nickar över mitt ägg, mest för att inte stöta mig med mina värdar allt för mycket. Här mer eller mindre bjuder de här människorna på käk, det vore ju osnyggt att inte hålla med om ett sådant påstående. Så jag ger medhåll. Sannerligen, säger jag, Guds kraft är stor. -Ja, blinda
fick synen åter och handikappade blev helade. Det var fantastiskt. Gud
är stor. Det var verkligen en fantastiskt helg, säger pojken. - Herre Jesus, goda herre Jesus. Det var ingen slump att vi träffade Thomas här i dag. Hjälp Thomas så att han får se ljuset. Åh herre Jesus du är så god, jag är så glad att jag har fått känna din kraft. Jag ber dig herre Jesus att du låter din kraft skina över Thomas. Hjälp honom se bortom sina vetenskapliga meriter. Låt honom komma till dig herre Jesus. Det fortsätter
på samma sätt under någon minut och de två byter av
varandra medan jag sitter berusad och lycklig som ett barn över att jag
lyckats hamna i en så fantastiskt bisarr situation. Jag är fast
övertygad om att det här är det underligaste jag har varit
med om när den manliga av de två toppar det hela ytterligare genom
att tyst börjar tala i tungor ungefär samtidigt som den kvinnliga
norrlänningen ber herren Jesus att han ska hålla de dåliga
kvinnorna borta från mig. Okej, fundera nu på det här: Om det var herren Jesus kraft som fick den manliga norrlänningen att tala i tungor. Var det då herren Jesus som gav den kvinnliga norrlänningen infallet att be honom hålla de dåliga kvinnorna borta från mig? Eller var det kvinnlig intuition? Och tänk om det är som en av mina vänner påpekade efter att jag nöjd berättade den här helt sanna historien för henne. Tänk om de bara drev med mig? Tänk om. Hur det än ligger till så var det ett oförglömligt möte. Det var Jesus, två norrlänningar och så jag i en hotellreception i Landskrona klockan sju på morgonen. Halleluja! |
|
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||
|