Dina ögon
speglar tidernas gryning och din och människans historia. Lägerelden
brinner i dina pupiller och berättar en saga om rädsla.
Dina läten
fyller henne med skräck och hon sneglar instinktivt på månen. Hennes
ögon söker efter dina konturer i det svarta bortom elden.
Så
kallt det är. Så overkligt i skenet från brasan.
Du iakttar
henne, du vill nalkas henne men räds elden och räds henne.
Men ni
skulle komma att mötas. För du gav henne hennes dyraste vän.
Och du har lärt henne någonting om trohet. Och om frihet.
Hon är
lik dig. Därför fruktar hon dig.
Hon är
olik dig. Därför fruktar du henne.