Nummer 11 - 25 juni 2001

Tunga vargar från mellansvenskt revir
Av Måna Berger
Bilder: Wolf

Bandets medlemmar tillsammans med Kolmårdenvargar

Wolf...presents raw energy and heavy metal not heard since the early eighties...

Heavy metal och vilda vargar, vad förenar dem? Finns det något samband? Ja i Örebro finns det ett övertygande och starkt sådant, för därifrån kommer bandet Wolf, för övrigt ett band på stark frammarsch i sin musikgenre. Bakom namnet ligger ett seriöst engagemang för de stora rovdjuren, vilket bland annat tar sig uttryck i medlemskap i Rovdjursföreningen och - i mån av ekonomi - sponsring av Vargfonden. Jag blev nyfiken och kontaktade basisten i bandet, Mikael Jansson, för en intervju.

Han berättar att Wolf består av Niklas Olsson (sångare och textskrivare), Mikael (bas), Daniel Bergkvist (trummor och text) samt Johan Bülow (gitarr). Det här med textskrivandet är i och för sig något som alla fyra ägnar sig åt. Och musiken, undrar jag. Den skapar de tillsammans, den växer fram i replokalen, under tiden de övar och är ett gemensamt verk.

Bandets förhistoria går tillbaka till 1995, då Niklas och Mikael, som känt varandra länge, bildade Wolf. Egentligen kallade de sig ursprungligen Wolverine men bytte sedermera namn. 1997 anslöt sig Daniel och 2000 kom Johan in som ny gitarrist. Samma år släppte de sitt debutalbum på No Fashion. Skivan heter också Wolf och har ett omslag med varulvsmotiv, designat av Hans Arnold, klassisk svensk mästare i gemytlig skräck. Den finns för övrigt både i CD och vinyl. Att det skulle bli en vinylskiva också var ett absolut villkor, eftersom Wolf principiellt är motståndare till CD, förklarar Mikael, och lyssnar man på deras texter inser man det.

Sedan två år tillbaka är bandet medlemmar i Svenska rovdjursföreningen. Jag frågar lite enfaldigt vad som främst förenar dem, musiken eller vargarna. Musiken förstås, säger Mikael med ett milt överseende flin. Men rovdjursengagemanget är starkt.

- Vi vill värna om den biologiska mångfalden, säger han, och vi tycker att vargarna ska ha första tjing på jakten. Målet är att naturen ska sköta sig själv med naturliga jägare.

Vi pratar om konflikten mellan jägare och rovdjur, vilken inte minst bottnar i rapporter om vargdödade jakthundar. Mikael plockar ur en av Rovdjursföreningens tidningar fram, som ett exempel, statistik över olyckor med jakthundar. Åren 96-98 var det 23 hundar som blev skadade av rovdjur, därav blev 5 skadade av varg och 1 dödad av varg. 43 hundar blev under samma period vådaskjutna och 2707 dödade av trafik. Siffrorna är hämtade från försäkringsbolaget Agria och talar sitt eget tydliga språk. Men det som är bra med Svenska Rovdjursföreningen, framhåller Mikael, är att de alltid är sakliga och vinklar resonemangen från båda håll.

Apropå toleransen gentemot vargarna framhåller Mikael att Rumänien till exempel är ett vargtätt land men där är toleransen stor, jämfört med Sverige som knappast har några vargar alls. Naturvårdsverkets miniminivå - med betoning på minimi - är satt till 200 djur, men den beräkningen bygger på otillräcklig information, menar han. Rovdjursföreningen beräknar utifrån genetisk synpunkt att minimigränsen ska ligga vid minst 500 vargar. Wolf säger nej till skyddsjakt, och, tillägger Mikael, nej till norrmän. Åtminstone till de som skjuter vargar från helikopter.

Till hösten 2001 kommer Wolfs andra album ut. Och den som är intresserad av att ta del av mera om och av gruppen kan börja hålla utkik efter deras hemsida som snart kommer att finnas på nätet, www.wolf.nu  - eller gå till skivbolaget, www.mnw.se/nofashion och klicka fram till Wolf. Där kan man bland annat se Örebrovargarna fotograferade tillsammans med sina vänner vargarna i Kolmården, och även läsa texterna från debutalbumet. Jag kan varmt rekommendera bekantskapen!