ÅRGÅNG 3 NUMMER 6 — 21 OKTOBER 2002
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I DECEMBER

A R T I K L A R
Naturvårdens allt-i-allo
"Det finns alltid något att vara arg på"
Här får berättelserna en röst
Välkommen till din framtid, Stockholm!
En glimt av paradiset
Björnben nytt hopp i kampen...
Vassa gafflar och heta knivar
Blev Ismannen dödad under en strid?
Tankar kring julevangeliet
Chanukka under julgranen
Timmarna: ett försvar för dataspelet
Kort rapport från Bali
Förlorad

R E C E N S I O N E R
Fullt sjå med ostyriga älgbrorsor
Träffande om elvaårig tjej
Inspirerande om mobbning
Seg historia om blyg kille
En något överambitiös samling
Fränt om livet i storstaden
Kärlek, konkurrens och andra krafter
"Trasfröken på Villagatan"
Ensamhet mitt i familjens hägn
En bildningsresa genom Europa
Sidor av inspiration och skönhet
Julklappar till älskare av barockmusik

I N T R Y C K
Jag är din vän

L Y R I K
Ravin

P R O S A
Mona-Lisa

Dårarnas marknad
Text och foto: Theodor Stenevang

Sugen på att investera lite i aktier? Inte? Den här tiden på året, oktober månad, är hur som helst den bästa tiden på året för att köpa — då är kurserna generellt låga. Orsaken är höljd i visst dunkel — men enligt Café Crèmes efterforskningar är börsens svängningar ofta allt annat än följden av rationella beslut. Vanliga, alldagliga psykologiska mekanismer sätter gränser för vad analytiker och investerare gör.

Flera psykologiska fenomen påverkar experternas beslutsfattande, menar Patric Andersson.

Vad som blivit nästan som ett ordspråk när det gäller aktiehandel är tumregeln ”Köp till sillen och sälj till kräftorna” — alltså köpa vid midsommar och sedan sälja i augusti. Juli är ofta en stark börsmånad, men januari är ännu bättre. Det finns förklaringar till sådana årsvariationer som hänger samman med taxeringsår, delårsrapporter och förlustavdrag. Men hur kan man förklara att värdet på en viss aktie hoppar upp och ner flera tiotals procent på några veckor? Eller — förlåt — värdet är troligen fel ord. Aktiekursen beskriver bättre vad det är fråga om.

Patric Andersson är doktor i ekonomisk psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm. Hans forskning handlar om psykologi i samband med beslutsfattande av ekonomiska experter. Café Crème träffar honom en fredagsmorgon i september. Han sysslar då som bäst med att gå igenom tidigare forskning för att undersöka hur skickliga finansiella experter egentligen är på att göra prognoser och placeringar. I tidigare studier har han själv och andra fått resultat som visar att psykologi troligtvis har en större betydelse på börsen än vad de flesta föreställer sig. Rationella beslut baserade på väl avvägda fakta verkar vara ganska sällsynt. Eftersom Patric är en stor fotbollsentusiast drar han gärna paralleller till sportens värld under vårt samtal.

Psykets svagheter
Det finns namn på flera av de psykologiska fenomen som spelar in när börsanalytiker, aktiemäklare och andra investerare fattar sina beslut, förklarar Andersson. Ett är fenomenet att vara hemkär, att ha en home bias. Man satsar eller investerar i omotiverad utsträckning på det man känner till — svenska aktier till exempel. Ett konkret bevis på detta är att då ett engelskt fotbollslag ska spela mot ett svenskt, har vadhållningsbyråerna i England och Sverige mer eller mindre omvända odds för matchen. Oavsett från vilket land man betraktar matchen, så är det samma två lag som spelar. Den enda förklaringen till skillnaden i odds är home bias. Detsamma gäller aktier.

Detta hänger nära samman med något som visades i en studie där personer som var helt okunniga om aktieplaceringar fick välja ett antal aktier att placera i en ”låtsasportfölj”. Detta gjorde att aktierna som valdes var sådana som försökspersonerna kände igen — stora, internationellt kända företag. Dessa låtsasportföljer med ”kändisaktier” visade sig utvecklas bättre än andra portföljer som valts ut på grundval av expertråd. Sammanfattningsvis, ”det som är känt går bra”.

— Det gällde även i fotbolls-VM, och det kommer att gälla mer och mer även på världens aktiebörser, spår Patric Andersson.

Ett annat stort problem är det som kallas för överkonfidens. Det betyder att man inte känner sina begränsningar, att man tror för mycket om sin förmåga att göra uppskattningar av okända data. Överkonfidensen förstärks av tillgång på stora mängder information, exempelvis på Internet. Genom att den mänskliga hjärnan dessutom arbetar på så vis att den letar efter information som kan bekräfta idéer eller teorier som den har om verkligheten, skapas ytterligare villfarelse. Genom tendensen att fokusera på bekräftande information — confirmation bias — är risken stor att man missar den lilla upplysning som kan bevisa att idén eller hypotesen är falsk.

Vidare har analytiker precis som många andra människor en tendens att tro att serier som har någon form av regelbundenhet inte är slumpmässiga. Men det är ju lika stor chans att slumpen skapar mönstret 110011001100 som att det skapar 101100111010. I en undersökning fick börsanalytiker i uppgift att identifiera verkliga kursutvecklingskurvor och rent slumpmässiga kurvor. De lyckades inte skilja slump från historiska data.

Otur eller skicklighet?
En klassiker i sportens värld är utropet ”vi vann!” då favoritlaget lyckats, men ”dom förlorade!” då samma lag får stryk. Det handlar om att ta åt sig av framgång, men bortförklara misslyckande. Detsamma gäller i finansvärlden. Framgång förklaras med skicklighet, medan misslyckande förklaras med omständigheter av olika slag. Fenomenet kallas attributionsfel. En aspekt av detta är det som slående ofta formuleras i ord i dagspressen: att börsen går ner, eller inte går upp som man önskar, beror på psykologi. Börsen ”borde” inte gå ner eller ligga så lågt, men psykologiska faktorer hindrar det som är ”riktigt” från att inträffa. När börsen stiger dominerar tvärtom förklaringar som har att göra med rationella val och väl avvägda beslut, förklarar Andersson.

Att följa sillstimmet
Patric Andersson konstaterar att börsen styrs av förväntningar i stor utsträckning. Detta visades också i en undersökning (Schiller 1989) av vilka orsaker som låg bakom institutionella investerares beslut att sälja i samband med en kraftig börsnedgång 1986. Ingen svarade att de sålde på grundval av ekonomisk information, utan som en följd av att de förväntade sig att många andra skulle sälja och börskurserna därmed sjunka. Under IT-yran blev aktiespekulation nästan en folksport och det uppstod företag vars affärsidé var att hyra ut kontorsplatser med direktlina till börsens system SAXESS till privatpersoner. Gamla och unga satt hemma med modemet och följde kurser och börssnack på Dagens Industris webbsida. På aktie- och börschattarna kunde man få bra tips, var uppfattningen. Det märkliga är nu detta: Vilket tips som än spreds på chatten tenderade att bli ett bra tips, om bara tillräckligt många nappade på det som påstods i ett tidigt skede. Eller, som vi brukar säga: 10 miljoner flugor kan inte ha fel — ät skit.

Experter eller apor?
Handelsminister Leif Pagrotsky väckte uppståndelse och munterhet då han år 2000 uttalade att i sex av tio fall så skulle en apa med en darttavla gjort bättre placeringar än marknadens fondförvaltare — experterna hade alltså visat sig vara sämre än slumpen.

Det finns andra sammanhang där man har visat att den som kallas expert inte är det minsta bättre än den som inte kan något alls på att ”gissa rätt” om framtida utfall. Inför fotbolls-VM var Patric Andersson med och genomförde en studie för att jämföra prognosförmågan hos rena amatörer med den hos experter av olika slag. Man lät amerikanska studenter, som i regel vet oerhört lite om ”soccer”, europeisk fotboll, svara på frågor om vilka lag de trodde skulle vinna de olika VM-slutspelen. Dessa amatörers svar jämfördes med svar från två andra grupper: dels så kallade soffexperter, alltså personer som inte sysslar yrkesmässigt med sport men som anser sig kunna en del och är intresserade, dels med experter som sportjournalister. Studien visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan de tre gruppernas förmåga att förutsäga vilka lag som skulle vinna. Den enda skillnad som kunde ses var att — just det — amatörerna var något, något bättre än de andra grupperna.

Slutligen: att januari ofta visar bra kursutveckling hänger troligtvis mycket samman med att investerare säljer av innehav i december för att realisera förluster innan årsskiftet, förklarar Patric Andersson. Det finns till och med ett namn för det: januarieffekten. Att många säljer samtidigt får naturligtvis kurserna att sjunka och då de som sålt i december sedan köper tillbaka sitt innehav i januari — ja då stiger kurserna. Sammantaget kan man säga att då man betraktar det genomsnittliga året bör man köpa nu — i slutet av oktober eller början av november – och sedan sälja just till kräftorna, i augusti, året efter.

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat