En kärlekens höga visa
Av Björn Gustavsson

LITTERATUR
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Kvinnan är det första könet Björn Ranelid Albert Bonniers Förlag, 2003 Sidantal: 302 Cirkapris: 265 kr ISBN: 9100101494

Björn Ranelids nya roman har åtminstone två viktiga syften: å ena sidan lyfter den fram den så kallade vanliga människan och manar fram hennes unicitet, för att inte säga storhet; å andra sidan formar sig verket till en kärlekens höga visa.

Kvinnan är första könet är skriven som en jag-berättelse. Björn Ranelid träder gång på gång fram i sin text och gör klart att han med denna bok vill lyfta fram två (nyligen avlidna) tvillingsystrars levnadsberättelser. Den dokumentära ramen har Ranelid använt sig av även tidigare - även denna gång står det läsaren fritt att betrakta texten som biografisk sanning eller fiktion.

Prägeln av återberättande av något faktiskt är dock påtaglig, för att inte säga framhävd. Författaren skriver: ”Tvillingsystrarna Ribes berättelser berörde mig starkt och jag förändrades som människa medan jag lyssnade till dem. Så borde kanske all verklig konst verka och fungera.”

Björn Ranelid skildrar de båda lantsystrarnas långa liv (”under sammanlagt tio dagar lyssnade jag till deras liv som bar på direkt brottsliga och moraliskt klandervärda handlingar, men också ljus, glädje och kärlek i rikliga mått”). Den ena har han dock redan till viss del lärt känna: när hon var i 40-årsåldern, och han själv 16. Den då vackra kvinnan invigde ynglingen Ranelid i erotikens värld.

Författaren dröjer vid denna förbindelse och låter den bilda grund för åtskilliga utsagor om sexualitetens goda sidor. ”Ingen annan energi och kraft hos människan är starkare än just erotiken /---/ Dessa bekännelser riktar sig också till alla som räds och skyr sinnligheten, lusten och passionen /- -- / Människorna bör dansa och älska mera. Så svettas hon det onda ur kroppen.”

En stor del av romanen artar sig till en beskrivning av den svenska grundskolans utveckling under andra hälften av 1900-talet. En av systrarna - lärarinna - ber Ranelid ”skriva en bok som obarmhärtigt och sant avslöjade den falska anstalten som kallades skola”. Åtskilligt i den nya romanen handlar om den svenska skolans problem - inte minst om svårigheterna att integrera elever som av olika skäl har svårt att smälta in. Vari den egentliga ”falskheten” skulle bestå i, eller vad alternativet till sedvanlig skolgång skulle vara, framkommer inte riktigt.

I likhet med tidigare böcker vevar författaren fram sin berättelse lugnt och metodiskt, med många omtagningar. Några grundläggande teman återkommer, varieras och fördjupas. I grund och botten formar sig Kvinnan är första könet till en lyrisk hymn till kvinnan som väsen, och till kärleken som kraft. Ett patos för rättvisa och jämlikhet bryter också igenom, gång på gång.

Björn Ranelids tilltro till språket och litteraturen förefaller starkare än någonsin. ”Litteraturen är harmlös endast så länge läsaren inte tar den på allvar och vägrar att förstå att dess kraft och betydelse skapat hela universum”.

Den svenska samtidslitteraturen kan knappast ha en mer övertygad missionär än just Björn Ranelid.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.