Första sidan

Nummer 4 - 23 oktober 2000

 

 
 


Debatt

Lågvattenmärke eller banbrytande framsteg?
Av Thomas Lindqvist

Den senaste tiden har sett en debatt rörande kvaliteten på den akademiska forskningen i Sverige. Debattens utgångspunkt är den kritiskt granskande boken Högskolans lågvattenmärken (Natur & Kultur 2000), i huvudsak författad av Docent Sven Ove Hansson och fil. kand. Per Sandin. De avhandlingar som kritiseras befinner sig enligt författarna i ett akademiskt gränsland. Boken är sprungen ur det av Rådet för forskning om universitet och högskolor sponsrade projektet Högskolan vid vetenskapens gränsmarker, ett projekt som huvudsakligen koncentrerat sig på forskning som behandlar sådant som i ett traditionellt vetenskapligt perspektiv anses suspekt eller osannolikt, exempelvis parapsykologi och telepati. Kritiken som riktas mot de granskade avhandlingarna är främst av allmänvetenskaplig karaktär, där författarna anses brista i elementära kunskaper om bl.a. statistik och vetenskapsteori. Samtliga granskade avhandlingar passerade dock sin respektive fakultetsopposition och betygsnämnds granskning, varpå författarna fick sin doktorsgrad.

Tidningen Sökaren framträder som den självklara försvararen av vad som måste få kallas "alternativ" forskning i kraft av sin position som Sveriges kanske främsta organ för alternativ tro. Sökarens chefredaktör Sven Magnusson menar i sin recension av Högskolans Lågvattenmärken att "det inte kan uteslutas att astrologin faktiskt planerats in i världen" och att delar av kritiken som framförs helt enkelt är "önsketänkande hos en skeptiker" och att "den grundsyn som skeptikerna utgår från och som tycks bestämma deras ställningstaganden, torde vara en ateistisk-materialistisk beskrivning av verkligheten". Sven Magnusson menar vidare att kritikernas intellektuella bas är "den akademiska skepsis som betvivlar existensen av medvetet skapande i universum". Vi kunde nyligen se SVT:s vetenskapsmagasin Nova göra ett granskande reportage om hur flera av dessa "alternativa" vetenskapsmän börjat etablera sig på universitet runt om i Sverige. Delar av reportaget kretsade kring arkeo-astronomen Göran Henriksson, vid Astronomiska institutionen vid Uppsala universitet. Göran Henrikssons forskning inriktar sig bl.a. på studiet av hällristningar och Henriksson har funnit att flera av dessa är avbildningar av stjärnbilder och andra himlafenomen. De slutsatser Henriksson drar av detta kritiseras av vissa delar av forskarkåren för att vara alltför lättvindiga. Henriksson anmälde programmet till Granskningsnämnden för radio och TV. Snart gav sig Uppsala universitets informationsavdelning in i debatten och angrepp de forskare som kritiserat Henriksson, och man ifrågasatte t.o.m. huruvida författaren Sven Ove Hansson verkligen är professor! (vilket han för övrigt obestridligen är). När akademisk prestige står på spel är inget grepp under bältet, särskilt inte när forskningsanslag ska distribueras.

Vad har då denna debatt fått för följder? Röster har höjts som ropar efter bättre kvalitetskontroll och att uppsatser på kandidat och magisternivå måste tas på större allvar. Man menar att det finns krafter utanför universitetets murar som tackar ödmjukast för den vetenskapliga legitimitet som en uppsats eller avhandling ger deras intresseområde, och kanske kan dessa akademiska texter rentav användas för att "bevisa" företeelser som telepati och astrologi, till denna "suspekta" skaras stora glädje. Sven Ove Hansson och hans medarbetare föreslår ett nationellt kvalitetsråd som årligen granskar slumpvis utvalda uppsatser. Det föreslås också att forskarutbildningarna vid Sveriges universitet kompletteras med mer metodologi, filosofi och vetenskapsteori, och man menar vidare att en av de främsta orsakerna till problemen med "bristande kvalitet" är dålig handledning, inte bara i det aktuella ämnet i sig utan även i val av ämne. Få skulle väl sätta sig emot en kvalitetsgranskning av akademiska arbeten vid Sveriges universitet, ingen tjänar på att kvaliteten sänks. Vad man däremot kan fråga sig är vilka konsekvenser en granskande institution får för den akademiska kreativiteten. Få skulle våga satsa tid och pengar på att forska i ämnen som gränsar till det kontroversiella om det förelåg ens den minsta risk att ansträngningarna skulle gå om intet för att slutsatserna inte föll i god jord hos en kontrollgrupp bestående av ett par förmodligen till åren komna granskare. Låt oss inte glömma att dagens vetenskapliga värdegrund har uppkommit genom omvälvande förändringar i synsätt, pådrivna av den med dåtidens ögon högst kontroversiella forskningen kring människans och universums ursprung. Då var den katolska kyrkan den stora bromsklossen, och all forskning som på något sätt kontradikterade den heliga Bibeln krossades urskiljningslöst. Vi har nu ett nytt vetenskapligt paradigm och om vi överhuvudtaget har lärt oss något av historien låter vi inte detta paradigm upphöjas till oantastlig sanning. För jorden är rund, inte platt, och kanske, bara kanske, existerar det något så märkligt i vår värld som telepati och parapsykologiska fenomen. Hade inte det varit roligt så säg?

 

 


Copyright © 2000, Kulturtidskriften Café Crème