Ledare
Café Crème fyller två år!

Jag hade länge längtat efter att starta en egen tidskrift. I februari 2000 fattade jag beslutet och inledde projektet med Café Crème. Tidskriftens tillblivelse har jag två saker att tacka för: Internets tillkomst och några eldsjälars engagemang.

Redan som 13-åring producerade jag en "familjetidning". Denna utkom månadsvis i ett (1) exemplar. Så fort tidningen hade lämnat min Olivetti-skrivmaskin började den cirkulera i familjen och släkten.

Tidningen hette "Skvallret" eftersom jag tyckte att det var ett lagom töntigt namn. Emellertid var den inte särskilt skvallrig utan hade, snarare, i det närmaste parodiska kvaliteter. När jag nu efter så många år läser vad jag en gång skrivit slår det mig att tonen i tidningen präglas av en sorts Monty Python-humor, det vill säga larv och absurd humor. Detta trots att jag då aldrig sett en Monty Python-sketch eller ens visste att gruppen existerade.

I Skvallret drev jag med etablerade damtidningar, med familjemedlemmar och inte minst med mig själv. Jag gjorde intervjuer där jag ställde löjliga frågor, jag förvanskade titlar på biofilmer och travesterade namnen på kända skribenter. Och inte minst försökte jag gång på gång att värva frivilliga till tidningen bland familjemedlemmar, bland annat med lappar som de skulle fylla i och lämna tillbaka. Men mina ansträngningar var lönlösa. Alla ville läsa, ingen ville skriva.

Det här var länge sedan. Skvallrets sista nummer utkom någon gång under 1975.

Jag har sedan dess längtat efter att få ha en egen tidning igen. Jag hade emellertid inte de ekonomiska resurserna till det, det kostar väldigt mycket att trycka och distribuera en tidning. Med Internets tillkomst blev detta plötsligt en möjlighet. Välsignat vare nätet!

Jag hade heller inga pengar att anställa folk för, och den här gången tänkte jag minsann inte göra hela jobbet ensam. Inte med tanke på arbetsbördan utan därför att det vore både löjligt och meningslöst att driva ett enpersons projekt. Jag tänkte på vissa filmer där producent, manusförfattare, regissör och huvudaktör är en och samma person - sådant ger mig kalla kårar. Nej. Jag ville skapa något tillsammans med andra. Jag ville ha en hybrid till tidning där var och en bidrog med sin egen personlighet och sin egen unika begåvning.

Jag började därför fundera på att värva folk till tidskriften som kunde tänka sig medverka ideellt. Jag insåg snart att det i min omgivning fanns ett antal möjliga kandidater; människor som är kreativa, belästa och kulturellt engagerade. Och inte minst idealistiska.

Genombrottet kom emellertid i början av februari 2000 då jag träffade en människa som faktiskt helt ensam spelade en avgörande roll för Café Crèmes tillblivelse. Det handlar om Björn Gustavsson, etablerad kulturskribent sedan många år, som genast trodde på min idé och som lovade att vara med som medverkande om jag startade en tidskrift. Jag bestämde mig på fläcken att jag skulle göra just det. I den stunden blev Café Crème till: min idé hade blivit befruktad av Björns tro och stöd.

Björn deltog aktivt i tidskriftsprojektet från första början, och det gjorde även Anna Southerington. Tillsammans dryftade vi mål, form och innehåll, strategier och mycket annat. Och tillsammans bildade vi tre en liten centralredaktion.

Björn värvade en annan mycket rutinerad kulturskribent till CC, nämligen Måna Berger. Själv värvade jag frivilliga från min bekantskapskrets samt skötte det rent administrativa såsom att ordna med domännamn, webbhotell, att anmäla tidskriften till Radio- och TV-verket och mycket annat.

Den 15 maj 2000 utkom så Café Crème med sitt första nummer. Förutom jag, Björn och Anna har även Måna och Thomas Lindqvist varit med ända sedan första numret. Ytterligare två personer var med i början: Morten Solholm och Christer Lindqvist, Thomas bror. Jag lyckades till och med få Bengt Ohlsson att bidra med ett kåseri till lanseringsnumret.

Sedan dess har vi blivit fler, och Café Crème har blivit större och - inte minst - bättre. De av oss som från början var oerfarna har nu betydligt större erfarenhet. Somliga har under tiden utbildat sig till journalister, andra har läst vidare på andra utbildningar. De flesta av oss arbetar. Gemensamt för alla är att vi har haft det roligt under tiden.

Förutom begåvade och lojala medverkande finns det ytterligare en förutsättning för Café Crèmes existens, och det är våra läsare. Utan er har vi inget existensberättigande. Därför vill vi här tacka alla er som läser oss.

Sist men inte minst vill vi tacka alla våra samarbetspartners, som består av förlag, filmdistributörer, teatrar och andra kulturleverantörer. Utan ert förtroende hade Café Crèmes innehåll inte varit lika rikt och lika angeläget.

Så:
TACK kära läsare!
TACK kära samarbetspartners!
GRATTIS ALLA CC-ARE!

Lydia Duprat
Chefredaktör