Nio
nya CD-skivor
Av Björn Gustavsson
Kristiansands kammarorkester
A norwegian rendezvous II
(Intim musik)
Kristiansands kammarorkester (som är Norges enda kammarorkester med heltidsanställda
musiker) återger här inhemsk nationalromantisk 1800-talsmusik. Med
fin känsla för genrens speciella krav tolkar stråkorkestern
(under Jan Stigmer) tre företrädare för epoken. Ole Olsens tonsättningar
klingar griegskt - men kanske mer insmickrande, närmast schablonmässigt
romantiskt; Sigurds Islandsmoen musik äger en svårmodig tjuskraft;
och tidigt bortgångne Sigurd Lies begåvat skrivna stråksvit
vittnar om stor poetisk kraft. *
Alexander Rudin, cello
J S Bach, cellosviter 1-6 för solocello
(Naxos)
Tolkningsmöjligheterna är många vad gäller Bachs sex
sviter för solocello. Det märks också på de många
tolkningarna. Den ryske pianisten Alexander Rudin, som trots sin relativa
ungdom (född 1960) hunnit med åtskilliga turnéer och masterclasses
runtom i Europa, bjuder här på en insiktsfull, välspelad version
- som dock inte kan mäta sig med Frans Helmersons från i våras.
Förutom att akustiken här är sämre spelar Helmerson mer
virtuost: med mjuk elegans kontra Rudins mera trevande och mindre sammanbundna
gestaltning.
*
London baroque
J S Bach: trisonater
(BIS)
London Baroque har sedan bildandet 1978 brukat räknas som en av de främsta
ensemblerna specialiserade på barockmusik med tidstrogna instrument.
Exempelvis förstaviolinisten Ingrid Seifert trakterar en åtråvärd
Stainer från 1661. Här spelar kvartetten sex triosonater ursprungligen
komponerade för orgel. Visserligen brukade Bach själv transkribera
sin egen musik, men dessa transkriptioner klingar emellanåt mindre bra.
London Baroque spelar oklanderligt, kanske en smula stramt och statiskt här
och var.
*
Malaysian philharmonic orchestra/Torleif Thedéen,
cello
Dvorak: konsert för cello och orkester
(BIS)
Antonin Dvoraks ofta spelade cellokonsert genomsyras av oro: medan tonsättaren
skrev den fick han vetskap om en älskad svägerskas svåra sjukdom.
Som en hälsning till henne lade han in delar av en sång han tidigare
tonsatt: ”Låt mig gå i mina egna drömmar”. När
svägerskan senare dog tillkom även sorgkantad epilog till finalen.
Den mångkulturella, inte helt samspelta orkestern spelar under Kees
Bakels med snabba tempi; tolkningen känns emellanåt jäktad
och svajig. Svenske mästercellisten Torleif Thedéen dock mestadels
briljant.
*
The Washington Chorus and Orchestra samt solister
Antonin Dvorak: Stabat mater
(Naxos)
I december 1880 uruppfördes i Prag Dvoraks Stabat mater, för fyra
sångsolister, kör och orkester; på denna dubbel-cd tolkas
verket av The Washington Chorus and Orchestra under en av USA:s mest ansedde
körledare, Robert Shafer. Dvorak blev snabbt ryktbar med sin Stabat mater
- beställd av London musical society. Den inåtvända, wagnerskt
slingrande musiken påminner om Dvoraks operakonst. Alltsammans utomordentligt
framfört, med ypperliga solister (inte minst mezzon Marietta Simpson).
*
Patrick Cohen, piano
Mozart: 7 pianosonater
(Glossa/Reprise)
Patrick Cohen bjuder på denna dubbel-cd på finstilta tolkningar
av en rad pianosonater av Mozart - de flesta skrivna när tonsättaren
var i 18-årsåldern. Mozart brukade själv spela flera av dessa
kompositioner på sina turnéer. På ett utomordentligt klingande
fortepiano byggt i Wien 1790 lyfter Patric Cohen fram de skira melodiska vävarna
i dessa mestadels tresatsiga tonsättningar. Tonspråket är
salongsfähigt, i mångt och mycket påminnande om såväl
Haydns som Philip Emanuel Bachs musik.
*
The King´s consort samt solister
Vivaldi: Sacred music vol. 8
(Hyperion)
Parallellt pågår nu åtminstone två inspelningsserier
av Vivaldikompositioner härbärgerade på nationalbiblioteket
i Turin. Under eldsjälen Robert Kings ledning tolkar här The King´s
consort Vivaldis kyrkomusik - dynamiskt, färgstarkt, fängslande.
Mezzon Tuva Semmingsen framträder med återhållen elegans
och låter blott ana en underliggande eldighet; Susan Grittons sopran
är lika temperamentsfull som Vivaldis mångfacetterade musik; och
Natalie Stutzmans beslöjade kontraalt härligt expansiv.
*
Diverse svenska körer
Swedish tongues
Caprice
Denna box med 5 cd-skivor och ett 300-sidigt texthäfte är en hel
forskningsrapport. Carl-Gunnar Åhléns ljud- och textantologi
speglar - i monumentalformat - svensk körsång 1900-1950. Här
ges körhistoria som samtidigt är idéhistoria, med intressanta
texter om utvecklingen från frikyrkosångens ”big bang”
fram till en allt mer profan körkultur. Därtill ambitiösa förteckningar.
Hela 126 inspelningar återges, den äldsta gjord i Dalarna år
1900! En medföljande ”bonusskiva” beskriver Eric Ericssons
epokgörande insatser och ”androgyna” körklang.
*
Staatskapelle Dresden
Mozart: symfonierna nr 39-41
(Berlin Classics)
Det hörs verkligen att Otmar Suitner (1964-90 dirigent vid Berlins Staatsoper)
kan sin Mozart. Här återges - tekniskt fullödigt - några
1970-talsinspelningar med Staatskapelle Dresden som glansfullt framför
Mozarts sista symfonier, 39-41, tillkomna under några sommarveckor 1778.
Suitner tenderar visserligen att fokusera på frasering och håller
med sin perfektionism Mozart i strama tyglar. Sammantaget utomordentliga men
aningen konturlösa framföranden av dessa kända och vackra symfonier.
|