Nummer 5 - 27 november 2000

Barnböcker

Gittan och gråvargarna
Ville vara varg
Av Lydia Duprat

Gittan och gråvargarna

Varmt respektlöst
Direkt när jag för första gången läste Pija Lindenbaums Gittan och gråvargarna för min dotter fick jag synpunkter på boken. Synpunkter som bara vuxna kan ha på saker och ting, nämligen av typen "berättelsen är ju inte logisk", eller, "citationstecknen används felaktigt" (d.v.s. omger själva anföringssatsen), och så vidare.

Jag blev med andra ord smått irriterad av boken, helt enkelt.

När jag skulle läsa boken för min dotter för andra gången sa hon direkt "Wow!" när hon såg vilken nattningsbok jag ämnade välja den kvällen. Då frågade jag henne om hon tyckte att den här boken var bra, varpå hon svarade: "Den är jätte, jättebra!"

Hon har rätt. Gittan och gråvargarna är en jättebra barnbok. Ställer man stränga krav på form och innehåll kommer boken tillkorta i vissa avseenden. Men vad spelar det egentligen för roll när målgruppen i fråga är barn? Barn ställer inte krav på realism eller korrekthet efter rådande skrivregler. Det barn vill är att höra en spännande berättelse samtidigt som de vill kunna känna igen sig/projicera sig i bokens karaktärer och känna igen sin egen värld i den värld som porträtteras i boken. Och det är precis vad de får göra i Gittan och gråvargarna.

Gittan är en liten flicka som är försiktig av sig, ja, hon är rent av litet hämmad. Hon vågar inte klättra på tak, hoppa över diken eller klappa hundar. Hon är rädd för sådant som att skrapa knäet, bli biten eller bli smutsig om kläderna. En dag går hon och hennes dagisgrupp på utflykt i skogen. Under utflykten kommer hon bort från gruppen utan att märka det. Efter att ha väntat en stund på att gruppen ska hitta henne börjar hon gå igen i försök att hitta tillbaka till dagis. Men i stället för att hitta dagis hittar hon gråvargarna. Och då blir hon som förbytt: nu tar hon ledningen, hon är inte det minsta rädd för vargarna, tvärtom hanterar hon dem hur ledigt som helst och får dem - genom barnslig envishet och kompromisser - att ställa upp på olika lekar. Efter en natt i skogen i sällskap med gråvargarna ledsagar de henne tillbaka till dagis. Och: vargarna vill gärna träffa henne igen.

Pija Lindenbaum porträtterar vargarna kärleksfullt och på ett varmt respektlöst sätt, såväl i text som i bild. När Gittan frågar, "Ska jag leka med er?" svarar vargarna "Vi leker inte. Vi står bakom träden och gnisslar." Litet senare föreslår Gittan att de ska leka "vargen och kycklingarna" (Gittan ska vara vargen, förstås): "Gittan förklarar och förklarar. Men när gråvargar tycker att det är svårt att förstå, dråsar dom bara omkull och blir alldeles stela." Bilden som åtföljer det avsnittet är hur söt som helst, liksom alla bilderna på vargarna.

Barn kan ha olika skäl att tycka om den här boken. Vad min dotter beträffar, tycker hon dels att det är jätteroligt med leken mellan flickan och vargarna, dels att vargarna är så gulliga (läs: hjälplösa). Personligen tror jag att budskapet att en liten flicka kan ha kontroll över något så vilt och okontrollerbart som ett pack vargar (eller vad detta kan stå för enligt psykoanalytisk teori!) med all säkerhet också kittlar hennes undermedvetna.

Jag är inte längre barn men jag inbillar mig att jag har litet barnasinne kvar. Och anledningen till att jag tycker att det här är en bra bok - mina reservationer till trots - är, förutom den varma och kärleksfulla tonen och de söta bilderna, budskapet att det är hur lätt som helst att komma överens med varandra så länge man inte har någon prestige. När man skalar bort de yttre attributen och bara är sig själv - och därför också beredd att lyssna och kompromissa - ja då kan man ha riktigt roligt tillsammans.

Pija Lindenbaum har i år fått Rabén & Sjögrens tecknarstipendium för "förtjänstfulla insatser inom svensk bokkonst". När jag tar i beräkning det jag känner till av hennes produktion tycker jag definitivt att priset är välförtjänt.

Gittan och gråvargarna rekommenderas varmt - ditt barn kommer med all säkerhet att tycka mycket om den, och budskapet är sunt och lagom mångbottnat. Några andra krav kan man egentligen inte ha på en barnbok.

Ville vara varg
Vackra bilder och jobbigt språk
Temat i Ville vara varg är väldigt vanligt förekommande inom svensk barnlitteratur och -kultur i övrigt: man ska vara sig själv och våga visa den man är. Man ska inte förställa sig, då kan man aldrig bli älskad på riktigt.

Personligen finner jag att det temat är rätt så uttjatat. Vid det här laget vet vartenda barn i det här landet att man ska "vara sig själv" och "visa den man är". Det vore riktigt befriande med fler berättelser som visade prov på litet originalitet för en gångs skull. Det gör som sagt inte Ville vara varg.

Från början är Ville vara varg en teaterpjäs för barn. Jag och min dotter var faktiskt och såg den på Dockteatern Tittut. Pjäsen är av Christer Dahl och påminner om andra barnpjäser som han skrivit. Föreställningen var oerhört suggestiv och vacker, med färggranna figurer i infattat glas. Det enda som jag då hade synpunkter på var alltså det uttjatade temat.

Berättelsen handlar om en kanin, Ville, som är väldigt rädd av sig och om en varg, Ruffa, som tvärtom är mycket vild. Därför vill andra kaniner inte leka med Ville och andra vargar inte leka med Ruffa. Ville beslutar sig för att bli till en varg och Ruffa för att bli till en kanin. De träffas och blir goda vänner, men först när de erkänt sin sanna natur och försonats med den kan de få vara tillsammans. De blir förälskade i varandra och har en massa barn ihop, som alla är en blandning av kanin och varg.

I boken är bilderna precis som i pjäsen: alltså färgstarka och samtidigt mycket söta. Dem har man Nicoletta Garioni att tacka för. I övrigt tjänar inte pjäsen på att ges ut i bokformat. Texten och i synnerhet dialogerna är i barnsligaste laget, och språket är dessutom litet insmickrande "ballt". Christer Dahls avsikt är helt klart att skriva gulligt och samtidigt "coolt", men i min åsikt misslyckas det helt; i stället känns språket ansträngt hurtigt och rent av jobbigt. Den här boken får min man läsa för vår dotter. Själv orkar jag inte med det.

Gittan och gråvargarna
Pija Lindenbaum
Rabén & Sjögren
ISBN 91-29-64884-X

Ville vara varg
Christer Dahl och Nicoletta Garioni
Rabén & Sjögren
ISBB 91-29-64776-2