Nummer 5 - 27 november 2000

Bokmässa på Örebro slott

Av Måna Berger
Bilder av Måna Berger

När novemberdiset tätnar omkring Örebro och flockar av kajor grälar i trädkronorna, Svartån flyter trög och dyster och alla uteserveringar har stängt; då händer det väl inte mycket i gnällbältesmetropolen? Tror ni det så tror ni fel, fel, fel! Det händer faktiskt en hel del. Och vissa saker börjar bli tradition. Den 10-12 november hölls sålunda för tredje året i rad Bokmässan i Örebro, "med boken och kulturen i centrum" och nu tyder alla tecken på att mässan hittat såväl formen som lokalen, i det ärevördiga Örebro Slott, en pampig stenborg med anor från Wasatiden. Folk strömmade till i sådan mängd att kassan tvingades stänga vid två tillfällen under lördagen, eftersom säkerhetsföreskrifterna inte medgav större antal. Allt som allt mellan 8000 och 9000 besökare uppskattar arrangören och eldsjälen bakom projektet, Monica Wahlgren; ett gott resultat för en stad av Örebros storlek.

Det blev trångt, varmt och gemytligt på slottet under mässdagarna, då ett nittiotal utställare: författare, förlag och föreningar, bibliotek, illustratörer, fotografer, arkiv, bokhandlare och mediaföretag, med sina montrar samsades på andra våningsplanet. Stämningen i de vackra lokalerna var trivsam. Gamla bekanta möttes, nya kontakter knöts, och smärre gnissel i mässmaskineriet togs med gott humör. På fredag, öppningsdagen, invigdes bokmässan av

Herman Lindqvist, och då blev trängseln svårartad en stund. Samma dag hade mässan kvällsöppet till kl. 20.00, och därefter kunde de hågade fortsätta vimla i kulturens värld, till exempel besöka Stora Hotellets lobby, där det bjöds "Lättsam underhållning i ord och ton" med kåserande författare och Bellmanprogram. Vid midnatt började kulturnatten på Konserthuset, med bland annat sopplunch med teater, jazzklubb och Örebro ungdomssymfoniker från Kulturskolan.

Att så många örebroare orkade stiga upp på lördagen för att besöka mässan talar väl för att kulturens njutningar inte ger baksmälla: eller möjligen var det nya skaror som strömmade till. Det fanns också åtskilligt att se, höra och bevista förutom utställarmontrarna. Alla tre dagarna hölls seminarier, som ingick i entréavgiften. Värmlänningen Bengt Berg - "handelsresande i poesi" - presenterade tillsammans

med konstnären Stig Olson deras nya bok om Gustaf Fröding: "Calibariel". Sten Wistrand - för övrigt den förste att doktorera vid Örebro universitet, på Hjalmar Bergmans Clownen Jac - föreläste om "Den pinsamme Bergman". Ett mycket uppskattat estradsamtal handlade om att möta läsaren i texten: "När själen reser sig som en stålfjäder" - där radioproducenten Martin Dyfverman samtalade med författarna Birgitta Lindqvist, Håkan Nesser och Bo Strömstedt. Radiomannen Bo Hazell läste och berättade om sin kommande bok "Resandefolket". För att bara ta några exempel.

På scenen i Länssalen stod "Martins soffa" där Martin Dyfverman presenterade och intervjuade författare, och varifrån även uppläsningar ägde rum, medan mässbesökarna kunde stanna upp och lyssna eller vandra förbi, efter behag.

Två prisutdelningar ägde rum. SKTF hade i år valt att utse "Årets författare" i Örebro i stället för i Göteborg. Priset gick välförtjänt till Maj-Gull Axelsson. "Årets länsförfattare" hade röstats fram av tidningen Nerikes Allehandas läsare, och det blev deckardebuterande Anna Jansson som tilldelades den utmärkelsen.

Ett "Speakers Corner" fanns också och poesiuppläsningar ägde rum lite varstans i montrarna. Ingen behövde gå och känna sig kulturellt svulten i Örebro den helgen, det är visst och sant. Men människan lever ju icke av kultur allena, så när det började kurra i magen fanns Café Wasaborgen att tillgå. Något underdimensionerat om sanningen ska fram. Köerna växte under vissa tider på dagen till oanade omfång; jag tror dock inte att någon besökare hann svälta ihjäl innan han nådde fram till kassan.

Naturligtvis bör en bokmässa i landsorten ha sin bas bland länets författare, infödda och invandrade, boende i länet eller utflyttade. De var där. En bred och brokig skara! Örebro läns författarsällskap fanns på plats, med sin lagom till Bokmässan utkomna medlemsbok "Bredband, smalspår". Örebro Poesivänner var där, liksom harald forss gille och Föreningen Levande Kultur. Ett förnämligt - och namnkunnigt - tillskott har kulturlivet i Örebro län fått i författaren Torbjörn Säfve, som på kort varsel fick rycka in och ersätta Peter Birro, när denne anmält förhinder att medverka. Jag tror ingen behövde bli besviken för det. Torbjörn Säfve kan man lyssna på, länge och med god behållning.

Men till sist blev det trots allt söndag eftermiddag, kl. 16.00, och Bokmässan stängde. Kvar fanns vi som skulle plocka ner och packa ihop montrarna och det var inte utan vemod det skedde. Jag passade på att fråga Monica Wahlgren om hon kände sig nöjd med mässan i år, och det medgav hon; det hade varit lyckat och från många håll hade det framförts önskemål om en ny Bokmässa 2001, på Örebro Slott. Hur det blir med den saken kunde hon inte för närvarande svara entydigt på, men kanske. Förhoppningsvis. En sak är dock klar: enmansföretaget Monica Wahlgren behöver i så fall ekonomiska bidrag för att till exempel kunna utnyttja kansliet mera och få hjälp med en del av arbetet. Som arrangör har hon haft ett tungt lass att dra, i månader i förväg. Det är knappast så man vågar fråga om hon hört det där ordet "utbränd", men jo, hon hade haft vissa farhågor åt det hållet. Det vill inte vi som hade så roligt på mässan veta av. Ett tips till politiker i länet: nästan 9000 örebroare har visat att de uppskattar boken och kulturen, tänk på det.

Det regnade när jag kom ner på borggården. Den våta stenläggningen glänste i lyktskenet. Kajorna hade sökt nattkvarter i trädkronorna runt slottet. Söndag kväll och såvitt jag vet hände absolut ingenting mer i Örebro den dagen. Så trist...