Nummer 5 - 27 november 2000

Ledare

Ett lyckligt slut - än så länge

Det har varit filmfestival och jag har sprungit på så många filmer jag kunnat, det vill säga inte särskilt många. Därför har jag inte kunnat skaffa mig ett helhetsperspektiv på årets filmutbud. Däremot har jag fått möjlighet att se några filmer som kanske aldrig når biograferna i Sverige. Det är roligt och enligt mitt förmenande den stora fördelen med att ha en filmfestival på hemmaplan.

Ibland leker jag med tanken att mitt liv är en film. Rörigare manus får man leta efter, och regissören kan inte alltid anklagas för att veta vad hon vill med sitt verk. Däremot är skådespelarna rätt duktiga, varenda en av dem. Vad genren beträffar började filmen om mitt liv som ett socialrealistiskt drama, övergick så småningom till psykologisk thriller men har på senare år mer kunnat klassas som en romantisk komedi. Än så länge går filmen alltså åt rätt håll, och jag hoppas att det fortsätter så eftersom jag gillar lyckliga slut. Gärna på film men i synnerhet i verkliga livet.

Även om vi i det här numret har Stockholms filmfestival som tema har vi åtskilligt annat läsvärt att erbjuda. Ni som avser att åka till Paris bör till exempel inte missa Theodor Stenevangs artikel om Jacques Mélacs vinbistro, som av allt att döma utgör en liten oas i den franska huvudstaden. Thomas Lindqvist har läst Desmond Tutus bok Ingen framtid utan förlåtelse, och jag recenserar två barnböcker i det här numret. Björn Gustavsson tar oss med på en rundvandring genom höstens bokskörd medan Måna Berger rapporterar från bokmässan i Örebro. Vår språkkrönikör Hans Aili förespråkar en korrekt användning för vissa modeord i sin artikel, och Theodor Stenevang recenserar även den franska filmen Änkan från Saint-Pierre.

Jag önskar alla en trevlig läsning och på återseende i december!

Lydia Duprat
Chefredaktör