ÅRGÅNG 3 NUMMER 1 — 21 JANUARI 2002
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Pseudo... extraordinärt
Konsten att slakta en bok
Av Måna Berger


Regel nr. 1
Oavsett avsikt, närma dig alltid boken med vördnad.
Regel nr. 2
Även om du älskar boken så är den inte din älskare. Däremot är den ett klassiskt gömställe.
Regel nr. 3
Säg dig att boken nu återgår till urhemmet, i det nordeuropeiska barrskogsbältet. Det skrivs så mycken skit i böcker!
Huvudregel
Kill your darlings!

Att gå till verket
Fatta boken med ett fast grepp om ryggen.

Sära försiktigt men bestämt på pärmarna.

Skräm den inte! Den är fortfarande i stånd att övermanna dig.

Riv snabbt ut försättsbladet. Boken är nu bedövad och du kan börja.

Kontrollera bindningen i ryggen och lirka loss ett lämpligt antal sidor.

Låt blodet rinna av. Det förflyktigas snabbt och går inte att ta till vara.

Fortsätt riva ut jämtjocka sidbuntar ur den nu döda boken.

Var rädd om pärmarna, som om de är fasta och stadiga kan återanvändas.

Nu bör en känsla av dov befrielse infinna sig.
Du har slaktat din första bok.


Styckningsschema
Inledningen avskiljs med smaklökarna. (Varning: om där visas ett gevär så ska det förmodligen avlossas.)

Längst framme vid halskotan sitter den inledande meningen, av många finsmakare ansedd som en delikatess. Den kan ge en uppfattning om kroppens beskaffenhet och konsistens. Somliga tar endast den till vara och förkastar resten.

Intrigraden löper längs med hela ryggraden. Dess täthet kan variera. Hos somliga böcker är den tunn, för att inte säga obefintlig. Senare tiders lärde tvistar om huruvida den fyller någon funktion eller ej.

Under intrigen ligger karaktärerna. De bärande, huvudkaraktärerna, har en framträdande roll i intrigen, men stundom kan även mindre, sidokaraktärer, vara både saftiga och mustiga.

Här bör man också kunna urskilja perspektivet. Första, andra eller tredje person, t.ex. Använd därvidlag helst handskar, eftersom det finns perspektiv, i synnerhet första person, som har en tendens att borra sig in under huden och lägga ägg där, med oförutsedda effekter på lång sikt.

Upptrappningen sitter i bogen. Den kan vara gradvis eller dramatisk. Om den är av bra kvalitet skapar den ett sug efter mera. En av de bästa bitarna på boken.

Katharsis förekommer någonstans i grovtarmkanalen. Där bearbetas lagrade konflikter och explosionsrisken är stor. Katharsis kan förorsaka illamående, kortvarigt eller mer bestående, men anses mynna ut i lättnad.

Avslutningen hittar man, som namnet antyder, vid svansroten - om man orkat så långt. Det avråds allmänt från att gå händelserna i förväg och tjuvkika där, då ett sådant tillvägagångssätt förtar smaken på övriga delar. Rätt utnyttjad ska avslutningen knyta ihop intrigen på något sätt.

Numera gömd under buken på boken ligger tes, antites och syntes. I vissa kretsar betraktas dessa numera som mossiga, men förtjänar ändå att nämnas.

Böcker kan vara mångbottnade, ha flera ingångar osv. men det tillhör överkursen och behandlas inte här.

Slutligen har boken ett varierande antal ben att stå på - vilket inte säger ett skvatt om hur stadigt den står. Och: det finns sällsynta böcker som har vingar. Om en sådan raritet hamnar i dina händer så stycka den inte: FLYG!!!

Tillägg: Givetvis går det bra att bortse helt från bokens anatomi och som ett lyckligt barn sluka bok efter bok. Det brukar sällan ge några bestående men hos bokslukare, som i regel har en god peristaltik och glömmer det mesta, men anses i bildade kretsar inte vara riktigt väluppfostrat.

 

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat